Meditationseknik nr 62 (av 112) från Book of Secrets, av Osho:
"Varhelst tankarna vandrar, internt eller externt, just precis här: detta!"
Detta medvetande (1) är dörren – just det här medvetandet. Vart det än vandrar, vad det än tänker och funderar, drömmer - just det här sinnet, den här stunden är dörren. Detta är en mycket revolutionerande metod, eftersom vi inte kan tro att det är vardagsmedvetandet som är dörren. Vi tror att någon med supermedvetande - en Buddha, en Jesus - kan stiga in där och att de har något sorts övermänskligt sinne. Just detta medvetande, som du har - detta sinne som går på och drömmer och kommer upp med relevanta eller irrelevanta tankar, som är fyllt av fula önskningar, lidelser, ilska, girighet, allt som man tar avstånd i från, som finns där utanför din kontroll, som drar dej hit eller dit, trycker på dej härifrån eller därifrån, som mitt i ett dårhus – just detta sinne, säger sutran (2), är dörren. Varhelst tankarna vandrar – varhelst, kom ihåg det, föremålet är inte relevant - oavsett var tankarna vandrar, internt eller externt, just precis här: detta!
Många saker måste förstås. Ett, vardagsmedvetandet är inte så ordinärt som man kan tro. Vardagsmedvetandet är inte orelaterat till det universella medvetandet: det är en del av det. Dess rötter når ned till existensens själva centrum, annars skulle du inte kunna existera. Också en syndare är förankrad i det gudomliga, annars skulle han inte kunna existera. Till och med djävulen, om han finns där, så kan han inte finnas till utan gudomligt stöd.
Tillvaron i sig själv är möjligt endast på grund av att den är grundad i varandet. Ditt sinne drömmer, fantiserar, det vandrar, är spänt, i ångest, i misär. Oavsett hur det rör sig och vart det än rör sig, så förblir det förankrat i helheten. Annat är inte möjligt. Du kan inte avlägsna dig från tillvaron, det är omöjligt. I detta ögonblick bottnar du i den.
Så vad bör göras? Om vi bottnar i tillvaron i detta ögonblick, då kommer det att framstå för det egoistiska tänkandet som att ingenting behöver göras. Vi är redan det gudomliga, så varför allt detta ståhej? Du är förankrad i det gudomliga, men du är omedveten om detta faktum. När sinnet vandrar är det fråga om två saker - sinnet och vandrandet, föremålen i sinnet och själva sinnet, molnen som vandrar på himlen och själva himlen. Det är två saker som finns - molnen och himlen.
Ibland kan det hända, det händer, att antalet moln är så stort att himlen blir skymd, man kan inte se den. Men även om man inte kan se den, så är den inte försvunnen, den kan inte försvinna. Det finns inget sätt att få himlen att försvinna. Den finns där - gömd eller ogömd, synlig eller osynlig – men, den är där.
Men molnen finns också där. När du är uppmärksam på molnen, då har himlen försvunnit. När du är uppmärksam på himlen, är molnen bara tillfälliga, de kommer och går. Du behöver inte vara särskilt orolig för dem. De kommer och går. De har kommmit och de har gått. De har inte förstört en endaste tum av himlen, de har inte smutsat ned himlen, de har inte ens vidrört den. Himlen behåller sin oskuld.
När ditt sinne vandrar, är det två saker som finns: den ena är molnen, tankarna, föremålen, bilderna, och den andra är medvetandet, själva sinnet. Om du lägger för mycket uppmärksamhet på molnen, på objekt, tankar, bilder, då glömmer du bort himlen. Du har glömt bort värden - du har blivit för mycket intresserad av gästen. Dessa vandrande tankar, bilder, är bara gäster. Om du ställer in dig själv på gästerna, glömmer du ditt eget väsen. Ändra fokus från gästerna till värden, från molnen till himlen. Gör det i praktiken.
Ett sexuellt begär uppstår: detta är ett moln. Eller, du känner girighet efter att ha ett större hus: detta är ett moln. Du kan bli så besatt av det att du helt glömmer bort hos vem det har uppstått, vem som råkat ut för detta. Vem som finns där bakom det? I vilken himmel det är som molnet seglar? När du erinrar dig den himlen, kommer molnet plötsligt att försvinna. Du behöver bara ändra fokus från objektet till subjektet, från det yttre till det inre, från molnet till himlen, från gästen till värden - bara byta fokus.
Lin-Chi, en Zen mästare, talade. Någon från mängden frågade, "Säg mig bara en sak: Vem är jag?"
Lin-Chi tystnade. Alla var på helspänn. Vilket svar skulle han ge? Men han svarade inte. Han kom ner från sin stol, började gå och kom fram till mannen. Hela församlingen blev uppmärksam, vaksam. De inte ens andades. Vad skulle han göra? Han borde ha svarat från stolen, det fanns ingen anledning… Mannen blev rädd och Lin-Chi kom nära honom med sina genomträngande ögon. Han tog mannen i kragen, ruskade honom och röt: "Blunda! Och kom ihåg, vem som ställer frågan, "Vem är jag?" Mannen slöt ögonen – vettskrämd, förstås.

Han gick inåt för att söka efter vem som ställt frågan, men han kom inte tillbaka. Församlingen väntade och väntade och väntade. Hans ansikte blev tyst, lugnt, stilla. Då måste Lin-Chi ruska om honom igen. "Kom ut nu, och berätta för alla, ´Vem är jag?´"
Mannen började skratta och sa: "Vilket underbart sätt att besvara en fråga! Men om någon frågar mig detsamma nu igen, kommer jag att göra på samma sätt. Jag kan inte svara."
Det var ett enkelt skifte av fokus. Du ställer frågan "Vem är jag?" och ditt sinne är fokuserat på frågan och svaret finns gömt precis bakom frågan hos frågeställaren. Skifta fokus: kom tillbaka till dig själv.
Denna sutra säger, Varhelst tankarna vandrar, internt eller externt, just precis här: detta! Skifta från objekten till själva medvetandet, och du är inte längre ett vardagsmedvetande. Du är vanlig på grund av föremålen. Plötsligt blir du själv en buddha. Du är redan en buddha, bara tyngd av många moln. Och du är inte bara tyngd: du klänger fast vid dina moln, du tillåter dem inte att röra sig. Du tror att molnen är din egendom. Du tror att ju fler du har, desto bättre: desto rikare är du. Och hela din himmel, din inre rymd har bara blivit dold. På ett sätt har den försvunnit bland molnen och molnen har blivit ditt liv. Livet i molnen är samsara (3) - världen.
Detta kan hända till och med på ett enda ögonblick - detta skifte av fokus - och det händer alltid plötsligt. Jag menar inte att du inte behöver göra någonting, och så kommer det att ske plötsligt - du måste göra mycket. Men det kommer aldrig att ske gradvis. Du måste ligga i och ligga i och ligga i, och så en dag - plötsligt, kommer ett ögonblick när du nått den rätta temperaturen för att gå upp i ånga. Plötsligt finns det inget vatten: det har blivit ånga. Plötsligt är du inte i objektet. Dina ögon är inte inställda på molnen: plötsligt har de vänts inåt mot den inre rymden.
Detta händer aldrig gradvis, att en del av dina ögon har vänts inåt och en del är med de yttre molnen - inte heller händer det i procentsatser, att nu har du blivit tio procent inre och nittio procent yttre, nu tjugo procent inre och åttio procent yttre - nej! När det händer, händer det till hundra procent, eftersom du inte kan dela upp din fokusering. Antingen ser du objekten, eller så ser du dig själv - antingen världen eller Brahman (4). Du kan komma tillbaka till världen, du kan skifta fokus igen, du är mästaren. Verkligen, först nu är du mästaren - när du kan skifta fokus som du behagar.
Jag kommer att tänka på Marpa, en tibetansk mystiker. När han blev förverkligad, när han blev en buddha, när han vände sig inåt, när han fick möta den inre rymden, oändligheten - och någon frågade honom: "Marpa, hur mår du nu?"
Marpas svar är exceptionellt, oförutsett. Ingen buddha har någonsin svarat på det sättet. Marpa sade: "Lika eländigt som förut."
Den som frågade blev förvirrad. Han sa, "Lika eländigt som förut?"
Men Marpa skrattade. Han sa: "Ja, men med en skillnad, och skillnaden är att nu är eländet frivilligt. Ibland, bara för att smaka lite på världen, rör jag mig utåt, men nu är det jag som är mästaren. I varje ögonblick kan jag gå inåt, och det är bra att röra sig mellan polariteterna. Då håller man sig levande. Jag är i rörelse!" Marpa sa, "Nu är jag flexibel. Ibland kan jag gå in i olika slags eländen, men nu är eländet ingenting som drabbar mig. Det är jag som drabbar eländet och jag själv förblir oberörd." Naturligtvis, när du rör dig av egen fri vilja, förblir du oberörd.
När du behärskar konsten att rikta fokus inåt, kan du komma tillbaka till världen. Varje buddha har kommit tillbaka till världen. Han fokuserar på nytt, men nu har den inre människan andra egenskaper. Han vet att det är han själv som fokuserar. Molnen har frihet att röra sig. Dessa moln är inte mästare, de tillåts inte dominera dig. Du tillåter dem, och det är vackert. Ibland, när himlen är fylld av moln, är det vackert, molnens rörelser är vackra. Om himlen får vara sig själv, kan molnen tillåtas röra sig. Problemet uppstår bara när himlen glömmer bort sig själv och endast molnen finns där. Då blir allting fult, eftersom friheten går förlorad.
Denna sutra (2) är vacker. "Varhelst tankarna vandrar, internt eller externt, just precis här: detta!". Denna sutra har använts på djupet i Zen-traditionen. Zen säger att ditt vardagsmedvetande är buddha-medvetandet. När du äter, är du en buddha,när du sover, är du en buddha, när du bär vatten från brunnen, är du en buddha. Det är du! När du bär vatten från brunnen, äter din mat, ligger ned på sängen - är du en buddha. Ofattbart! Det är förbluffande, men det är sanningen.
När du bär vatten, om du då bara bär vatten, om du inte gör något problem av det och du helt enkelt bara bär vatten, om ditt sinne är molnfritt och himlen tom, om du bara bär vatten, då är du en buddha. När du äter, bara ät utan att göra någonting annat. När vi äter gör vi tusen och åter tusen saker. Sinnet kanske inte alls är närvarande. Kroppen kan äta precis som en robot, sinnet kanske är någon annanstans.
En universitetsstudent var här för några dagar sedan. Hans examen närmar sig, så han kom för att fråga mig: "Jag är mycket förvirrad och problemet är: jag har blivit kär i en flicka. När jag är med flickan, tänker jag på min examen, och medan jag läser, bara tänker jag på min flicka. Vad skall jag göra? När jag läser och studerar är jag inte där, jag är med min flicka i fantasin. Och när jag är med min flicka, är jag aldrig med henne, jag sysslar med mina bekymmer, på min examen som närmar sig. Så allt har blivit en enda röra. "
Det är så här som allt har blivit till en enda röra, inte bara med den där pojken. När du är på kontoret, tänker du på hemmet, när du är i hemmet tänker du på kontoret. Och du kan inte utföra sådan magi. När du är i huset kan du vara enbart i huset, inte på kontoret. Och om du är på kontoret, så är du inte klok, du är galen. Då blir allting hopblandat med allting annat. Ingenting är tydligt. Och detta sinne är problematiskt.
Medan du hämtar upp vatten från en brunn, när du bär vatten från brunnen, om du helt enkelt kan utföra bara denna enkla handling, är du en buddha. Så många gånger, när man söker upp Zenmästare och frågar dem, "Vad gör ni? Vilken är er sadhana (5) ? Vad är er meditation?" kommer de att säga: "När vi är sömniga, då sover vi. När vi känner oss hungriga, då äter vi. Och det är allt, det finns ingen annan sadhana." Men detta är mycket arbetsamt. Det ser enkelt ut: om du kan bara äta när du äter, om du kan bara sitta när du sitter – och du inte gör någonting annat, om du kan vara i stunden och inte rör dig bort från den, om du kan förenas med stunden utan någon framtid, utan något förflutet, om denna stund här och nu är den enda verkligheten - då är du en buddha. Själva detta sinne blir till buddha-medvetande.
När ditt sinne vandrar, försök inte att stoppa det. Snarare, bli medveten om himlen. När sinnet vandrar, försök inte att stoppa det, försök inte att föra det mot en viss punkt, mot någon sorts koncentration - nej! Låt det vandra, men ägna inte så mycket uppmärksamhet åt vandrandet – eftersom, vare sig du är för eller emot - förblir du upptagen med vandrandet.
Kom ihåg himlen, tillåt vandrandet och bara säg: "Okej, det här är bara trafik på vägen. Människor som rusar hit och dit. Samma sorts trafik pågår i sinnet. Jag är bara himlen, inte molnet." Känn det, kom ihåg det och förbli i det. Förr eller senare kommer du att känna att molnen saktar ned och att det blir mera plats mellan molnen. De är inte längre så mörka, inte så täta. Hastigheten har minskat, mellanrummen blir synliga och du kan se himlen. Fortsätt känna dig själv som himlen och inte som molnen. Förr eller senare, en dag, i det