Själens apotek

-101 enkla vägar till helande på egen hand

Enkla saker du kan göra på egen hand för att möta vardagslivets besvärligheter

(101 metoder)

 

En omfattande samling av enkla meditationstekniker,

avslappnings- och medvetenhetsövningar och tips för

att stärka en ökad känsla av välbefinnande.

 

Metoderna och teknikerna presenteras på ett användarvänligt sätt, inordnade under rubriker som hänvisar till frågor på livets olika områden.

 

Boken tar upp bot för många olika problem som överflödar i

nutida livsföring och ger förslag till stresshantering, hantering av humör och relationer.

 

Förutom specifika metoder är boken späckad med relevanta kommentarer, ofta poetiska, roliga och alltid upplysande.

För den erfarne meditatören som söker vidare inspiration, eller för nybörjaren som behöver vägledning är detta ett obligatoriskt medicinskåp med hjälpmedel för att kunna leva ett hälsosamt, avspänt liv fyllt med spontan glädje.

 

 

 

    Förord/ Introduktion

Kapitel 1: Att nysta upp_____________________________________ 8

Släpp taget om spänningar genom frigörelse och avslappning________________________ 8

Lös upp rustningen__________________________________________________________ 10

Fritt fall___________________________________________________________________ 11

Klara halsen________________________________________________________________ 13

Slappna av magen___________________________________________________________ 14

Dansa som ett träd___________________________________________________________ 15

Först anspänning, sedan avslappning och sömn                   16

Ljudlös tystnad_____________________________________________________________ 16

Energiflöde________________________________________________________________ 18

Att omdirigera sexenergin____________________________________________________ 20

Anonyma nagelbitares förening_________________________________________________ 21

Säg ja!____________________________________________________________________ 22

Skratta bort bekymmren______________________________________________________ 24

Kapitel 1: Bot för huvudet____________________________________ 26

Att tämja sinnet och (ibland) gå ut ur det_____________________________________ 26

Njut av sinnet______________________________________________________________ 31

Ändra på sinnet_____________________________________________________________ 32

Sjung “Aum”_______________________________________________________________ 33

Se upp med “Nej”___________________________________________________________ 34

Kom ned från huvudet till hjärtat_______________________________________________ 35

Ljudliga råd_______________________________________________________________ 36

Byt växel__________________________________________________________________ 38

Från huvudet till hjärtat till din varelse___________________________________________ 39

"Time Out"________________________________________________________________ 41

Klara upp förvirring_________________________________________________________ 42

Släpp loss den inre pratmajan__________________________________________________ 43

 24-dagarsbeslutet___________________________________________________________ 44

Kapitel 2: Hjärtats konst____________________________________ 47

Ge näring åt din förmåga till kärlek________________________________________ 47

Kärlekens glädje____________________________________________________________ 50

Öppna hjärtats kronblad______________________________________________________ 51

Låt din kärlek vara som andningen______________________________________________ 51

Den älskades andetag________________________________________________________ 52

När två andas som ett________________________________________________________ 53

Hålla handen medvetet_______________________________________________________ 53

Se med kärlekens ögon_______________________________________________________ 54

Bli kär i dej själv____________________________________________________________ 54

Kapitel 3: Lär känna dej själv_________________________________ 56

Sökandet efter ditt ursprungliga ansikte______________________________________ 56

Det inre ljuset______________________________________________________________ 64

Ge rum åt glädjen                                          65

Är du kvar än?______________________________________________________________ 67

Hitta ditt eget ljud___________________________________________________________ 68

Iaktta mellanrummen________________________________________________________ 69

Känn dej som en gud_________________________________________________________ 71

Återupplev barndomen_______________________________________________________ 71

Erinra dej ditt inre väsen______________________________________________________ 73

Måndans__________________________________________________________________ 74

Kapitel 4: Klara ögon_______________________________________ 75

Lär dej se bortom det uppenbara___________________________________________ 75

Rensa ögonen______________________________________________________________ 75

Låt soluppgången fylla dej____________________________________________________ 77

Gud ser dej                                           79

Bli månskådare_____________________________________________________________ 80

Ljusets källa_______________________________________________________________ 81

Meditation för tredje ögat_____________________________________________________ 81

Driv sinnet uppåt väggarna____________________________________________________ 83

Bli ett djur!________________________________________________________________ 83

Gyllene dimma_____________________________________________________________ 84

Kapitel 5: Humörshantering_____________________________________ 86

Bli herre över känslornas värld____________________________________________ 86

Finta bort sinnets rutiner______________________________________________________ 90

Ändra mönstret för din ilska                          91

Gå djupt in i "Nej"__________________________________________________________ 92

Släpp loss tigern____________________________________________________________ 94

Krisintervention____________________________________________________________ 95

Eländets Tai Chi ___________________________________________________________ 96

Måndagbok________________________________________________________________ 97

Flämta som en hund_________________________________________________________ 97

Acceptera det negativa_______________________________________________________ 98

Moln nummer nio___________________________________________________________ 99

Föreställ dej!______________________________________________________________ 100

Magens leende_____________________________________________________________ 101

Riv ned den kinesiska muren__________________________________________________ 102

Skapa en egen värld_________________________________________________________ 103

Lyckliga fötter_____________________________________________________________ 106

Ja-Mantra_________________________________________________________________ 107

Var inte ledsen, bli arg!______________________________________________________ 108

Lägg märke till mellanrummen________________________________________________ 110

Notera tre gånger___________________________________________________________ 112

Affirmationslagen__________________________________________________________ 112

Kapitel 6: Sexualitet & Relationer______________________________ 115

Att lära sej dansa med den andra___________________________________________ 115

Väggar och dörrar__________________________________________________________ 120

Gemenskap_______________________________________________________________ 122

Den andra är som ett hav_____________________________________________________ 123

Lås upp sexenergin_________________________________________________________ 124

Invänta ögonblicket_________________________________________________________ 125

Vild och vaksam___________________________________________________________ 126

Njut av att vara åtskilda______________________________________________________ 127

Slösa med Kärleken!________________________________________________________ 128

Först som sist______________________________________________________________ 129

Släpp loss det Negativa______________________________________________________ 130

Från Ensamhet till enskildhet_________________________________________________ 132

Kapitel 7: Upprätta en förbindelse mellan kropp & psyke___________________ 135

Övningar för hälsa och helhet____________________________________________ 135

Knyt an till kroppen när du mår bra_____________________________________________ 139

Meditation och rörelse_______________________________________________________ 140

Spring i fantasin____________________________________________________________ 141

Tala dej själv in i avslappning_________________________________________________ 143

Bli känsligare_____________________________________________________________ 145

För rökare (1)_____________________________________________________________ 148

För rökare (2)_____________________________________________________________ 150

Ät Nynnande föda__________________________________________________________ 152

Sov gott!__________________________________________________________________ 154

Släng omkring skräpet_______________________________________________________ 156

Återhämtning från utmattning_________________________________________________ 158

Kapitel 8: Stormens öga_____________________________________ 159

Håll dej lugn, sval och anknuten__________________________________________ 159

Jordnära__________________________________________________________________ 163

Andas från fotsulorna________________________________________________________ 165

Haramedvetenhet__________________________________________________________ 166

Natthamn________________________________________________________________ 167

Skyddande aura                                       168

Balasakt__________________________________________________________________ 170

Att vara här_______________________________________________________________ 171

Förenaren________________________________________________________________ 172

Lao Tzus hemlighet_________________________________________________________ 172

Visualisera en inre budda_____________________________________________________ 173

Hitta den inre nollan________________________________________________________ 175

Om Författaren__________________________________________ 178

Meditationscentrum________________________________________ 180

 

 

 

 

 

 

 

Förord/ introduktion

 

Jag läste en bok för några år sen. Bokens titel är Du måste slappna av. Detta är helt enkelt absurt, för ”måste” är motsatsen till avslappning -- men såna böcker kan sälja i Amerika.

”Måste” betyder aktivitet, det är tvångsmässigt. Alltid när det är ett ”måste” finns det en tvångstanke gömd bakom. Livet innehåller handlingar, men det finns inget ”måste”,

om det finns ett ”måste” kommer det att leda till vansinne.

”Du måste slappna av”—nu har avslappningen blivit tvångsmässig. Du måste inta den ena ställningen efter den andra, och ligga ned och suggerera kroppen från tårna till huvudet; säga till tårna att ” slappna av!” och sedan fortsätta uppåt.

Varför detta ”måste”? Avslappning kommer bara när det inte finns något ”måste” i ditt liv. Avslappning tillhör inte bara kroppen, den tillhör inte bara tankarna, den tillhör hela din varelse.

 

Den moderna världen, det moderna medvetandet känner bara till det tomma templet.

 

Den har fullständigt glömt bort den som är innesluten i helgedomen. Så vi fortsätter att dyrka  templet, men guden har glömts bort. Utan att vi vet något om livets mittpunkt, ger vi oss hän i periferin och fortsätter att vistas där.

 

Kroppens härlighet ligger inte i själva kroppen -- den är bara värden -- härligheten beror på gästen. Om du glömmer bort gästen, då är det bara begärstillfredställelse. Med gästen i minnet, om du då älskar kroppen, om du högtidlighåller kroppen är detta en del av din tillbedjan.

 

Österlandet har en storartad vision. I den visionen är kroppen den lägsta delen, den mest synliga delen, den mest påtagliga. Men den är inte alltet, den är bara början. Du måste stiga in genom kroppen, den är bara en port. Den leder till djupare mysterier. Östern

omhuldar kroppen eftersom den är ett fordon och genom kroppen kan man lära känna det som är förkroppsligat, det som i sej själv inte är kropp. Kroppen är en lampa av lera och gud är eldslågan. Lampan dyrkas på grund av lågan. När lågan är borta, vem dyrkar då kroppen, vem lovsjunger kroppen? Då är den ett ingenting; ”kommen av jord”, den återvänder tillbaka till jorden.

 

Kroppen skälver av gud, pulserar med gud. Om du kan se den pulsen, då blir till och med stoftet gudomligt. Om du inte kan se den pulsen, då är det bara stoft. Då har det ingen mening.

 

Västerlandets dyrkan av kroppen är utan mening. Därför jagar folk efter hälsokost, massage,  Rolfing , och på tusen och ett sätt försöker de att på något sätt skapa mening i sina liv. Men se in i deras ögon; där finns en djup tomhet. Man kan se att de har missat något.

Där finns ingen doft, ingen blomma som har slagit ut. Djupt nere är de som öknar, borttappade, rådvilla. De fortsätter att göra många saker för kroppen, men de missar målet.

 

Om centrum saknas då kan du hålla på och smycka ut periferin--det kan lura andra, men dej själv kan det inte tillfredställa. Det kan till och med lura dej ibland, för om din egen lögn upprepas tillräckligt många gånger börjar den se ut som en sanning. Men den kan inte mätta dej, den kan inte ge dej tillfredställelse. Västerlandet försöker  på alla sätt att njuta av livet, men nån glädje syns inte till. Österlandet försöker inte alls njuta av livet.

 

 

Det ligger ingen ansträngning i detta; österlänningen njuter rätt och slätt. Och vad har han att njuta av? Han är bara en tiggare på landsvägen, men han har något av det inre, en lyskraft av det okända som omger honom. Hans sånger är inte bara sånger; något av det som är hinsides stiger ned i dem. När han dansar är det inte bara kroppen som rör sej, någonting djupare har rört sej. Han försöker inte att njuta.

 

 

Österlandet är avspänt, Västerlandet är spänt. Anspändhet uppstår när du jagar efter något, avspänning uppstår när du låter någonting komma. Därför säger jag att det är stor skillnad, skillnaden är kvalitativ. Det är inte fråga om kvantitet -- att Öst har mer än Väst , eller att amerikanerna har mindre än indierna. Nej, amerikanerna har inget av den glädje indierna har; och vad amerikanerna har -- glädjelösheten, spändheten, ångesten, neurose -- det har inte indierna. De existerar i en helt annan dimension.

 

Österns dimension är här och nu; västerns dimension är någon annan stans -- då och där, men aldrig här och nu. Det västerländska sinnet  är på jakt, det jagar hårt, försöker att få något ut av livet, det försöker att krama ur livet. Ingenting kommer ut av det, för det är fel sätt. Du kan inte krama ur livet, du måste underordna dej det. Du kan inte erövra livet. Du måste ha ett sånt mod att du låter dej besegras av livet. Att besegras är att vinna här, och ansträngningen du gör för att vinna, kommer visa sej att vara inget annat än ditt slutgiltiga, yttersta misslyckande.

Livet kan inte erövras, för delen kan inte erövra helheten. Det är som om en liten vattendroppe försöker erövra  oceanen. Jo, den lilla vattendroppen kan falla i oceanen och bli oceanen, men den kan inte erövra oceanen. Faktum är att när den droppar ned i havet, när den glider ner i havet -- det är sättet att erövra. Låt dej självlösas upp.

 

Låt mej nu säga det här: Västerlänningen försöker att hitta lyckan, därav hans överdrivna intresse  för kroppen. Det är nästan tvångsmässigt. Det har passerat gränsen för omsorg, det har blivit tvångsmässigt: att hela tiden tänka på kroppen och göra det ena och det andra, och alla möjliga saker. Han anstränger sej för att kontakta lyckan via kroppen. Det är inte möjligt.

 

Öst har uppnått det. Österlänningen har redan sett det inuti sej själv. Han har sett djupt inne i kroppen, inte genom massage eller Rolfing, inte genom bastubad. Han har sett in i den genom kärlek och meditation och han har upptäckt att den finns där, skatten finns där. Därför dyrkar han kroppen; därför är han varsam med kroppen, för kroppen bär på det gudomliga.

 

Har du sett hur en kvinna går när hon är gravid? Så försiktigt, eftersom ett nytt liv finns inneslutet hos henne. Har du sett den förklaring som kommer till en kvinnas ansikte när hon blir gravid. Hennes ansikte är lysande, fullt av hopp, skälvande av nytt liv, nya möjligheter.

Hon bär på en skatt, en stor skatt. Ett nytt liv kommer att skapas genom henne. Hon går försiktigt, rör sej försiktigt. Ett behag har stigit upp hos henne eftersom hon är gravid. Hon är inte längre ensam: hennes kropp har blivit ett tempel. Detta är bara för att ni ska förstå.

 

Och för det andra: det västerländska medvetandet är tävlingsinriktat. Det är inte alls nödvändigt att du verkligen älskar din kropp; du kanske bara tävlar med andra. Det som alla andra gör måste du också göra. Det västerländska medvetandet är det grundaste, mest ambitiösa

medvetande som någonsin existerat i världen. Det är det grundläggande medvetandet. Det är därför affärsmannen har blivit den högsta verkligheten i Amerika.

Allting annat har förbleknat och kommit i bakgrunden;  affärsmannen, mannen som kontrollerar pengarna är den högsta verkligheten.

 

Pengarna tillhör den mest konkurrensinriktade vekligheten. Du behöver ingen kultur, du behöver bara ha pengar. Du behöver inte känna till någonting om musik, inte någonting om poesi. Du behöver inte känna till någonting om gammal litteratur, historia, religion, filosofi -- nej, det behöver du inte veta. Om du har ett fett bankkonto, då är du betydelsefull. Därför säger jag att detta är det mest ytliga medvetande som någonsin har existerat. Detta medvetande har förvandlat allting till kommers.  Detta medvetande sysselsätter sej hela tiden med att tävla. Inte ens om du köper en målning av Van Gogh eller Picasso, köper du den på grund av Picasso. Du köper eftersom grannarna har köpt. De har  en picassomålning i salongen, så hur kan du ha råd att vara utan? Du måste ha en. Du må vara helt okunnig -- du vet kanske inte ens hur man hänger upp den, vilken sida som är upp eller ned. För det är svårt att veta, när det gäller Picasso, om bilden hänger uppochnedvänt eller åt rätt håll.

Du vet kanske inte alls om det är en autentisk Picasso eller inte. Du kanske inte tittar på den alls, men eftersom andra har en och de pratar om Picasso, så måste du visa dej kulturell..

 

 

 

 

Du visar helt enkelt upp dina pengar. Så vad som helst som är dyrbart blir betydelsefullt; vad som helst som är dyrbart anses vara betydelsefullt.

 

Pengarna och grannarna verkar att vara de enda kriterierna  för att bestämma allting: deras bilar, deras hus, deras tavlor, deras utsmyckningar. Folk installerar bastubad i sina badrum inte för att de älskar sin kropp, inte nödvändigtvis, utan för att det är en innegrej – alla har det. Saknar du det så ser du fattig ut. Om alla har hus uppe i bergen, så måste du också ha det.

Du kanske inte förstår att uppskatta bergen; du kanske bara får det tråkigt där. Eller så tar du med dej teve och radio dit och lyssnar på samma radio- och ser samma teveprogram som du tittade på hemma. Vad gör det för skillnad var du sitter någonstans, uppe i bergen, eller på ditt eget rum? Men andra har det. Det behövs ett fyra bilars garage; andra har det. Du behöver kanske inte fyra bilar.

 

Det västerländska medvetandet konkurrerar hela tiden med andra. Det österländska medvetandet är ingen tävlare. Han är en drop-out. Han säger ”Jag bryr mej inte längre om vad andra gör, jag bryr mej bara om vad jag är. Jag bryr mej inte om vad andra har, jag bryr mej bara om vad jag har.” När du en gång sett att livet kan vara oerhört saligt utan en massa ägodelar, vem bryr sej då?

 

Har du sett ett barn som bara springer omkring, hojtar, dansar för ingenting alls –för han har ingenting. Om du frågar, ”Varför är du så glad? Kommer han inte att kunna svara dej. Han kommer att vara övertygad om att du måste vara galen. Behövs det en orsak för att vara glad? Han kommer att bli helt enkelt chockad av att ett ”varför ” kan väckas. Han kommer att rycka på axlarna och kommer att gå sin väg och börja sjunga och dansa igen. Barnet har ingenting. Han är ännu inte statsminister , han är inte president i Förenta Staterna, han är ingen Rockefeller. Han äger ingenting – kanske ett fåtal snäckor eller stenar som han har samlat på stranden, det är allt.

I Öst slutar inte livet när livet slutar; i Väst slutar livet när livet slutar.  När kroppen tar slut så tar den västerländska människan slut. Därför är den västerländska människan mycket rädd för döden. På grund av rädslan för döden försöker den västerländska mannen eller kvinnan förlänga livet på alla möjliga sätt, ibland till absurda ytterligheter. Nu finns det många människor som bara vegeterar på sjukhus och mentalsjukhus. De lever inte, de är för länge sedan avlidna. De bara upprätthålls av läkarna, mediciner, modern utrustning.

På  nåt sätt hänger de kvar.

 

Rädslan för döden är så oerhörd: en gång borta är du borta för alltid och ingenting kommer att överleva – för amerikanen känner bara till kroppen och ingenting annat. Om du bara känner till kroppen så kommer du att vara mycket fattig. Ett: du kommer alltid att vara rädd för döden, och den som är rädd för att dö kommer att vara rädd för att leva – för livet och döden är så nära tillsammans att om du är rädd för att dö så kommer du också att bli rädd för att leva. Det är livet som för med sej döden, så om du är rädd för döden, hur kan du riktigt älska livet? Rädslan kommer att finnas där. Det är livet som för med sej döden; du kan inte leva det fullt ut. Om döden avslutar allt, om det är dina tankar och din förståelse, då kommer ditt liv att vara ett liv av rusande och jagande. Eftersom döden kommer, kan du inte vara tålmodig. Därav den amerikanska hastighetsmanin: allting måste göras fort eftersom döden kommer, så försök att klara av så många saker som möjligt ytterligare innan du dör. Försök fylla upp din varelse med så många erfarenheter som möjligt innan du dör, för är du en gång död , så är du död.

 

Detta skapar en väldig meningslöshet, och så klart ångest och ängslan. Om det inte finns någonting som överlever kroppen, då kan vad du än gör inte ha nåt vidare djup.

Då kan vad du än gör inte tillfredställa dej. Om döden är slutet och ingenting överlever, då kan livet inte ha någon mening och betydelse/innebörd. Då är det en historia berättad av en dåre, fullt av buller och våldsamhet, som inte betyder någonting.

 

Det österländska medvetandet vet att han är  i  kroppen, men han är inte kroppen.

Han älskar kroppen, det är hans hemvist, hans hus, hans hem. Han är inte emot kroppen, för det är dåraktigt att vara emot sitt eget

 

 

hem, men han är inte materialistisk. Han är jordisk, men ingen materialist. Han är mycket realistisk, men ingen materialist. Han vet att i döendet är det ingenting som dör. Döden kommer men livet fortsätter.

 

Camus har skrivit att självmordet är människans  enda grundläggande metafysiska problem.  Jag håller med honom. Om kroppen är den enda verkligheten och det inte finns något inom dej som är bortom kroppen, då är det förstås den viktigaste frågan att beakta, fundera och meditera över. Varför inte begå självmord? Varför vänta tills du är  nittiofyra. Och varför genomlida alla sorters problem och eländen på vägen? Om man ska dö, varför inte dö idag?

Varför stiga upp igen nästa morgon?  Det verkar så meningslöst.

 

Så å ena sidan håller amerikanen hela tiden på och rusar från ett ställe till nästa, för att på något sätt  grabba tag i upplevelsen, för att åtminstone inte missa den. Han ränner runt hela världen, från en stad till nästa, från ett land till nästa, från ett hotell till nästa. Han ränner från  den ena gurun till den andra, från en kyrka till nästa, på jakt, eftersom döden närmar sej. Å ena sidan ett konstant, vansinnigt sökande, och å den andra sidan en djupt liggande ängslan för att allt är meningslöst -- eftersom döden kommer att göra slut på allt. Så antingen du har levt ett rikt liv, eller ett fattigt liv, antingen du har varit en stor älskare eller du har missat målet, vad gör det för skillnad? Till slut kommer döden, och gör alla likställda: de kloka och de dumma, helgonen och syndarna, de upplysta och dumskallarna, alla tas emot av jorden och försvinner. Vad är det för poäng med alltihop?

Antingen det är en Buddha, eller en Jesus, eller en Judas; vad gör det för skillnad? Jesus dör på korset, Judas tar livet av sej nästa dag- båda försvinner i jorden.

 

Å ena sidan finns en skräck för att du missar och andra uppnår, och å andra sidan en djupt känd ängslan över att även om du får det, så är det ingenting du får. Till och med om du når fram, har du kommit till ingenstans, för döden kommer och utplånar allt.

 

Det österländska medvetandet bor i kroppen, älskar sin kropp, firar den, men han är inte kroppen. Han känner människans essens. Han vet att det finns något hos honom som kommer att överleva alla dödar. Han vet att det finns något hos honom som  är evigt och att tiden inte kan förstöra det. Det har han kommit att känna genom meditation, kärlek, bön. Det har han kommit att känna i den egna varelsen. Han är oförskräckt. Han är oförskräckt för döden, eftersom han vet vad livet är. Och han jagar inte efter lyckan, för han vet att gud sänder honom miljoner tillfällen; han behöver bara släppa fram dem.

 

Kan du inte se hur träden är rotade i marken? De kan inte gå någonstans, och ändå är de lyckliga. De kan verkligen inte jaga efter lyckan, de kan inte ge sej iväg för att söka lyckan. De är rotade i marken, de kan inte röra sej, men kan du inte se deras glädje?  Kan du inte se deras fröjd när det regnar, deras stora tillfredställelse när vindarna jagar kors och tvärs. Kan du inte känna deras dans?

 

Nu säger forskare att när trädgårdsmästaren kommer och trädgårdsmästaren älskar trädet, så känner sej trädet glatt och fröjdas. Om du älskar trädet och du kommer nära det, så fröjdas det, som om en god vän närmade sej. Nu finns det vetenskapliga instrument som kan läsa av  om trädet är lyckligt eller inte. Det vibrerar i en annan rytm. När fienden kommer --  skogshuggaren, snickaren – då är trädet i uppror, ångest, rädsla. Och när man hugger ned ett träd, säger forskarna att alla de andra träden gråter och skriker.

Det är inte bara så att det trädet som blir nedhugget

skriker och gråter; andra träd, alla de omgivande träden gråter och skriker. Och det gäller inte bara träd, utan om du dödar en fågel då börjar också alla träden gråta --obestämbara tårar, stor ängslan, ångest

 

sprider sej. Men de är rotade; de går ingenstans. Men ändå kommer livet till dem. Detta är Österlandets insikt: det finns ingen anledning att gå någonstans. Till och med om du fortsätter att sitta under ett träd, som det hände  i Buddas fall; gud själv kom till honom. Han var inte på väg någonstans -- han bara satt under sitt träd. Allting kommer – du ska bara skapa förutsättningarna; allting kommer – du behöver bara tillåta det. Livet är redo att drabba dej. Du sätter upp så många barriärer, och den största barriären du kan sätta upp är den att ständigt jaga.

 

 

På  grund av ditt jagande och rännande, när än livet kommer och knackar på din dörr så finner hon dej aldrig där. Du är alltid någon annanstans. När livet når dit då har du flyttat. Du var i Katmandu; när livet når till Katmandu är du i Goa. När du är i Goa, och livet på något sätt når fram till Goa, då är du i Poona. Och när livet når fram till Poona, då kommer du att vara i Philadelphia. Så, du är ständigt på jakt efter livet, och livet fortsätter att jaga efter dej, och något möte blir aldrig av.

 

Bara var… var, och vänta, var tålmodig.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Kapitel 1: Att nysta upp

 

Släpp taget om spänningar genom frigörelse och avslappning

 

 

 

DIAGNOS

 

 

Medvetandet kan inte stå i motsats till kroppen; ditt medvetande

 bor i kroppen, de kan inte ses som fientliga mot varandra. De stöder varann på alla sätt. Jag säger någonting till

 dej samtidigt som min hand utför en gest utan att jag behöver säga till den. Det råder en djup synkronicitet mellan mej och min hand.

Du går, du äter, du dricker och alla dessa saker indikerar att du

består av kropp och medvetande som en organisk helhet. Du kan inte

plåga kroppen och samtidigt höja ditt medvetande. Kroppen

måste älskas -- du måste vara en god vän. Den är ditt hem, du

måste rensa den från allt skräp, och du måste komma ihåg att den

står i din tjänst hela tiden, dag ut och dag in. Till och med när du sover arbetar kroppen hela tiden åt dej med matsmältningen, med att omvandla din mat till blod, med att skaffa undan döda celler från kroppen, ta in nytt syre, friskt syre till kroppen -- och du sover djupt!

 

Den gör allt för att du ska kunna överleva, för ditt liv, fastän

du är så otacksam att du aldrig ens har tackat din kropp. Tvärtom,

era religioner har lärt er att plåga den: ”Kroppen är din fiende

och du måste frigöra dej från kroppen och dess böjelser.”

 

 

 

 

 

 

Jag vet också att du är mer än kroppen och det finns ingen anledning att binda sej vid den. Men kärleken är ingen bindning, medkänsla och inlevelse är inte bindningar. Kärlek och medkänsla är absolut nödvändiga för din kropp och för att ge den näring. Och ju bättre  kropp du har, desto större är möjligheterna att växa i medvetande. Den är en organisk enhet.

 

Det behövs en fullständigt ny sorts utbildning i världen, så att var och en kan grundläggande  introduceras till hjärtats tystnader -- meditationer, med andra ord -- där alla kan förbereda sej för att ha medkänsla med den egna kroppen. För om du inte har medkänsla med din egen kropp, så kan du inte ha medkänsla med någon annan kropp. Den är en levande organism, och den har inte skadat dej på något sätt. Den har varit i oavbruten tjänst ända sedan du avlades, och den kommer att vara i din tjänst till din död.

Den kommer att göra allt vad du vill att den ska göra, också det omöjliga, och den kommer inte att vara bångstyrig.

Det är ofattbart att skapa en sån mekanism, som är så följsam och så klok. Om du blir medveten om din kropps alla funktioner så kommer du att bli förvånad. Du har aldrig tänkt på vad kroppen har hållit på med. Den är et mirakel, ett mysterium.

Men du har aldrig uppmärksammat det. Du har aldrig brytt dej om att bekanta dej med din egen kropp -- och du låtsas att du älskar andra människor? Det kan du inte, för dessa andra människor framstår för dej också som kroppar.

Kroppen är det största mysteriet i hela tillvaron. Detta mysterium behöver älskas -- dess mysterier, dess funktionssätt behöver utforskas nära, intimt.

Religionerna har olyckligtvis varit helt och hållet emot kroppen.

Men det ger en vink, en säker indikation om att när människan lär känna kroppens visdom och mysterier, så kommer hon aldrig att bry sej om prästen eller gud. Hon kommer att ha funnit det

största mysteriet inom sej själv, och inuti kroppens mysterium ligger medvetandets själva helgedom.

Har du väl upptäckt ditt medvetande, ditt väsen, så finns ingen gud ovanför dej. Bara en sådan person kan visa respekt mot andra människovarelser, andra levande varelser, för de är alla lika mystiska som hon själv är/delar alla samma m.s.hon själv/ -- olika uttryck, varianter, som berikar livet. Och när människan en gång funnit medvetandet inom sej själv, då har hon funnit nyckeln till det yttersta. All sorts utbildning som inte lär dej att älska kroppen, som inte lär dej att ha medkänsla med kroppen, som inte lär dej att ta del av kroppens mysterier, misslyckas med att lära dej stiga in i ditt eget medvetande. Kroppen är porten -- kroppen är trappstenen.

 

ORDINATIONER

 

Lös upp rustningen

Du bär en rustning omkring dej. Det är bara en rustning -- den klänger inte fast vid dej, du klänger fast vid den. När du blir medveten om det kan du alltså helt enkelt släppa den. Rustningen har inget eget liv: om du inte bär på den, kommer den att försvinna.Men du inte bara bär på den, du föder och matar den hela tiden.

Varje barn är ett flöde. Det finns inga frusna delar; hela kroppen är en organisk helhet/enhet. Det är inte så att huvudet är viktigt och att fötterna är oviktiga. Faktum är att ingen uppdelning  existerar; det finns inga avgränsningar. Men så småningom börjar avgränsnningar att uppträda. Då är det huvudet som blir herre, chef och hela kroppen delas upp i bitar. Några av bitarna accepteras av samhället och några accepteras inte. Några av bitarna

 

 

 

 

är farliga för samhället och måste nästan förstöras. Det skapar  hela problemet.

Du måste alltså hålla utkik efter var du känner begränsningar i kroppen.

Gör bara tre saker. Ett: när du går eller står, eller så fort som du inte har nåt särskilt att göra, andas ut djupt. Tonvikten ska ligga på utandning, inte på inandning.Andas alltså ut djupt -- pressa ut så mycket luft som du kan, kasta ut den. Andas ut genom munnen, men gör det långsamt så att det tar tid. Ju längre tid det tar, desto bättre, för då går det djupare. När all luft inifrån kroppen har kastats ut, då andas kroppen in; du ska inte andas in.Utandningen ska vara långsam och djup och inandningen ska vara snabb. Detta kommer att ändra på rustningen i trakten av bröstet.

Det andra: om du kan börja springa lite grann så hjälper det. Inte så många kilometer, halvannan kilometer räcker. Bara visualisera hur en börda försvinner från benen, som om den ramlar bort från dem. Det är benen som bär rustningen om din frihet har blivit för inskränkt; om du har blivit tillsagd att göra det ena  men inte  det andra; att vara det ena men inte det andra; att gå hit men inte dit. Börja med att springa, och medan du springer, lägg mer uppmärksamhet på utandningen. När du väl återvunnit dina ben och deras flexibilitet kommer du att ha ett oerhört flyt på energin. /energiflöde/

Det tredje: på kvällen när du går och lägger dej, ta av dej kläderna och  föreställ dej samtidigt att du inte bara tar av kläderna utan att du tar av dej rustningen också. Gör det på riktigt. Ta av den och ta ett skönt djupt andetag -- och somna sen in utan rustning, utan någonting på kroppen och utan restriktioner.

 

 

 

Fritt fall

 

 

 

Varje kväll, sätt dej i en stol och låt huvudet falla bakåt, avslappnat och i vila. Du kan använda en kudde så att du har en bekväm ställning och det inte är några spänningar i nacken. Så släpper du loss nedre delen av käken--bara spänn av den så att munnen öppnas lite grann--och börja andas från munnen, inte från näsan. Men andningen får inte ändras, den måste vara som den är--naturlig. De första andetagen kommer att bli lite hektiska.Men undan för undan kommer det att lägga sej till ro och andningen kommer att bli mycket grund/ytlig. Den kommer att röa sej in och ut helt lätt; det är så den ska vara. Håll munnen öppen, ögonen slutna  och (gå till) vila.

Sen kan du börja känna att benen sitter lösa, som om de håller på att tas ifrån dej, (att) de bryts loss vid lederna. Känn det som att de håller på att tas ifrån dej-- de har huggits loss--och börja sen tänka att du bara är din överdel/den övre delen. Benen är borta.

Så händerna: tänk att båda händerna håller på att bli lösa och håller på at tas ifrån dej. Du kanske till och med kan höra ett ”klick!” inuti när de bryts loss. Du är inte längre dina händer; de är döda, de tas bort. Bara torson, överkroppen finns kvar.

Så kan du börja tänka på huvudet--att det håller på att tas bort, att du håller på att bli halshuggen och att huvudet har brutits loss. Låt det vara löst: vart än det vrider sej--åt höger eller vänster--du kan ingenting göra. Låt det vara löst; det har tagits bort.

Då har du bara torson. Känn att du bara är så mycket--denna bröstkorg och magen, det är allt.

Håll på med detta i åtminstonde tjugo minuter och somna sen.Detta ska göras alldeles innan du somnar. Gör det under minst tre veckor.

Din rastlöshet kommer att lägga sej.När du tar delarna som åtskilda, är det bara det viktigaste som blir kvar, så hela din energi kommer att röra sej i den nödv/oumbärliga/ delen. Denna den viktigaste delen kommer att slappna av och och energin kommer att börja flöda i benen, i dina händer och i huvudet på nytt, men nu på ett mera proportionerligt/avpassat sätt.

 

 

 

 

 

Klara halsen

 

Om din uttrycksförmåga  har varit i olag ända sen barndomen-- du har inte kunnat säga det du ville säga, du har inte kunnat göra det du ville göra--den outtryckta energin blir då sittande i halsen. Halsen är centrum för uttrycksförmågan: det är inte bara centrum för att svälja ned saker, det är också centrum för att uttrycka saker. Men det är många människor som använder halscentret bara för att svälja ned saker. Det är halva användningsområdet,och den andra halvan, den viktigare (delen) blir svältfödd.

Det finns ett par/några saker du kan göra om du behöver bli mer expressiv.

Om du älskar någon, säg det som du vill ha sagt, även om det verkar löjligt; ibland är det bra att vara löjlig.Säg de saker som föds i ögonblicket utan att hålla tillbaka. Om det är någon du älskar, ge dej hän fullt ut, behåll inte kontrollen. Om du är arg och du vill säga något, säg det verkligen hett! Det är bara kall vrede som är ond/skadlig--het vrede, aldrig...för kall vrede är verkligt farlig. Och det är vad som har lärts ut till folk: ta det kallt till och med när du är arg, men då blir giftet kvar i (ditt) systemet.Ibland är det bra att ropa och skrika och så vidare, med varje/alla känsla/orna.

 

Varje kväll sitt ned och börja helt enkelt svaja. Svajandet måste gå till på så sätt att när du lutar åt ena hållet, då vidrör den ena skinkan marken eller golvet -- sitt alltså på någonting hårt -- och när du lutar åt andra hållet, då vidrör den andra skinkan marken. Det är bara en i taget som ska ligga emot, inte båda samtidigt.

 

 

Detta är en av de allra äldsta teknikerna för att slå an/väcka energin vid ryggradens bas.

Om det sitter någonting i halsen, någon energi som är där och du klarar av att kontrollera så mycket energi, då behövs det ett kraftigare flöde. Så att kontrollen minskar och energin ökar, tills du inte kan kontrollera den och dammen brister. Gör det i femton till tjugo minuter.

Efter tio minuter med den här övningen; bara svaja och börja säga ”Allah!...Allah!...” Säg ”Allah” när du går åt ena hållet, och ”Allah!” när du går åt andra hållet. Undan för undan kommer du att känna hur energin tilltar och ”Allah”ropen blir starkare och starkare. Efter tio minuter kommer en punkt när du nästan  skriker ”Allah!” Du kommer att börja svettas; energin blir så het och ”Allah!Allah!”ropen blir nästan vansinniga. När dammen brister blir man galen.(...)

Du kommer att tycka om det. Det kommer att vara knasigt, men du kommer att tycka om det. Sen kan du göra det två gånger - på morgonen också: tjugo minuter på morgonen och tjugo minuter på kvällen.

 

 

Slappna av magen

 

 

Så fort du har tömt magen på morgonen, efteråt, ta en grov, torr handduk och gnugga magen. Dra in magen och gnugga hårt. Börja i högra hörnet och gå i cirkel -- gå runt naveln, men utan att röra den--

 

 

 

 

riktigt hårt så att det blir en ordentlig massage. Dra in magen så att alla inälvorna blir masserade. Gör det varje gång du går för att

tömma magen--upp till två,tre gånger per dag.

För det andra: dagtid, mellan soluppgång och solnedgång--men aldrig nattetid--andas så djupt du kan, så många gånger du kan. Ju mer du andas, desto bättre och ju djupare du andas, desto bättre. Men kom ihåg en sak bara: andningen måste utgå från magen och inte från bröstet, så att när du andas in, så går magen upp--inte bröstet. När du andas in går magen ut, och när du andas ut går magen in. Låt bröstet vara, som om det inte har något med saken att göra.

Bara andas från magen, då blir hela dagen som en raffinerad massage.

Se på ett litet barn hur det andas...så är det rätta naturliga sättet att andas. Magen går ut och in och bröstet är helt opåverkat av luftens passage.Barnets hela energi är koncentrerat nära naveln.

Gradvis förlorar vi kontakten med naveln. Vi blir mer och mer upphängda i huvudet och andningen blir ytlig. Så fort du kommer ihåg under dagen, dra in luften så djupt som möjligt--men använd magen.

Alla andas rätt under sömnen eftersom den störande tankeverksamheten inte finns med. Magen går upp och ned och andningen blir automatiskt djup; du behöver inte tvinga fram det. Var bara naturlig och den blir djup. Djupet är en följd av att den är naturlig.

 

 

          Dansa som ett träd

Gå ut i naturen, om det är möjligt; ställ dej bland träden, bli till ett träd och låt vinden passera genom dej.

 

 

 

 

 

 

Att känna sej identifierad med ett träd är oerhört stärkande och närande. Man går lätt in i ett primalt medvetande; träden befinner sej fortfarande där. Prata med träden och krama dem. Om det inte är möjligt att gå ut, stå då bara  mitt i rummet, visualisera dej själv som ett träd -- det regnar och blåser kraftigt -- och börja dansa. Men dansa som ett träd, och du kommer att kunna haka på flödet.

  Det är bara fråga om att lära sej konsten att låta energin flöda.

Detta är din nyckel: du kan alltid låsa upp så fort den har  låst sej.

 

 

      Först anspänning, sedan avslappning och sömn

 

     Varje kväll innan du somnar, ställ dej mitt i rummet--exakt mitt i--och gör kroppen så stel och spänd som möjligt, nästan så att du spricker/rämnar/går i bitar. Gör så i två minuter, slappna sen av i två minuter, stående. Spänn och slappna av såhär två eller tre gånger och somna sen.

          Du måste alltså spänna hela kroppen så mycket som möjligt. Efteråt ska du inte göra någonting annat, då kommer din avslappning att fördjupas under resten av natten.

 

 

     Ljudlös tystnad

    

      Det finns en tystnad som kommer till dej bara när du är helt okontrollerad; den sänker sej ned över dej. Så du måste komma ihåg det -- att genom din kontroll kommer du att  distrahera energin. Intellektet är en stor diktator, som försöker hålla allt under kontroll. Och det som inte går att kontrollera förnekar det; det säger att det inte finns.

Gör denna meditation varje kväll innan du somnar. Bara sitt i sängen, släck belysningen -- och avsluta dina angelägenheter, för efter meditationen måste du helt enkelt somna. Gör ingenting sedan;

”göraren” är förbjuden efter meditationen. Bara slappna av och ge dej in i sömnen, för sömnen kommer också -- den kan du inte kontrollera. Det finns en egenskap hos sömnen som är nästan som meditation -- tystnaden -- den bara kommer. Det är därför som många människor lider av sömnlöshet – de försöker  kontrollera också det; därav problemet. Det är ingenting du kan göra något åt. Du kan bara vänta; och vara avspänd och mottaglig till sinnes.

     Efter den här meditationen behöver du bara slappna av och somna in så att det blir kontinuitet, och meditationen fortsätter att flöda inom dej. Natten igenom kommer vibrationen att finnas där. På morgonen när du slår upp ögonen kommer du att känna att du har sovit på ett helt annorlunda sätt. Det har varit en kvalitativ förändring, det var inte bara sömn: någonting annat, djupare än sömn var närvarande. Du har blivit överöst av någonting som du inte vet vad det är eller hur du ska kategorisera det.

     Meditationen är mycket enkel.Sitt i sängen, slappana av kroppen, och bara föreställ dej att du har gått vilse i ett bergslandskap. Det är mörkt om natten, ingen måne på himlen som är väldigt mulen. Du kan inte ens se en enda stjärna--det är alldeles mörkt--du kan inte  ens se  handen framför dej. Du är vilse bland bergen och det är väldigt besvärligt att hitta vägen.Faror lurar överallt--när som helst kan du ramla ned utför berget, i någon klyfta, och du kommer att vara förlorad för alltid. Så du trevar dej fram väldigt försiktigt. Du är fullt vaken eftersom faran är oerhörd,och när faran är oerhörd måste man vara väldigt vaksam.

    

     Att föreställa sej den svarta natten och bergslandskapet är bara till för att skapa en mycket farlig situation. Och du är mycket vaksam; till och med om en nål ramlar kommer du att höra den. Så plötsligt kommer du till ett stup. Man kan känna att nu finns ingen väg framåt och man kan aldrig veta hur djup avgrunden är. Så du tar en sten och kastar i avgrunden, för att se hur djupt det är.

     Vänta och lyssna efter rapporten från stenen som ramlar på andra stenar. Fortsätt att lyssna, fortsätt lyssna, fortsätt lyssna.Men det kommer ingen rapport - det är som en avgrund utan slut. Bara genom att du hela tiden lyssnar uppstår en väldig rädsla

hos dej, och med den rädslan blir din medvetenhet förståss en flamma.

     Låt det vara din faktiska fantasi/inbilln. Du kastar stenen och du väntar. Du lyssnar och fortsätter att lyssna; du väntar med bultande hjärta men inget ljud. Det är helt tyst. Somna in i den tystnaden. Somna in i den ljudlösa tystnaden.

 

     Energiflöde

     Energin rör sej alltid mot ett älskat föremål.

     Så närhelst du känner att energin kört fast någonstans, är det hemligheten med att få igång flödet. Hitta ett älskat föremål. Det duger med vad som helst; det är bara en förevändning. Om du kan vidröra ett träd verkligen kärleksfullt kommer energin att börja flöda, för där kärleken finns, dit rör sej energin. Det är precis som med vattnet som rör sej nedåt; var än havet befinner sej, söker sej vattnet ned mot havsytans nivå utan att stanna.

     Varhelst det finns kärlek söker sej energin till ”kärleksnivån”

--och fortsätter att röra sej utan att stanna.

     Massage kan hjälpa till; om man gör det väldigt kärleksfullt kan den hjälpa. Men vad som helst kan hjälpa.

     Ta en sten i din hand med djup kärlek och med djupt engagemang. Slut ögonen och känn oerhörd kärlek till stenen--tacksamhet för att stenen finns och tacksamhet för att den tar emot din kärlek. Plötsligt komme du att se: det pulserar och energin rör på sej. Sedan, efter hand behövs faktiskt inget objekt--bara idén att du älskar någon är tillräcklig för att energin ska flöda.

     Kärleken är flöde, och alltid när vi är frysta är det för att

vi inte älskar.

     Kärleken är värme, och frusenheten kan inte uppträda om värmen finns där. När kärleken är borta, då är allting fruset. Du börjar ramla ned under fryspunkten.

     En mycket viktig sak att minnas är att kärleken är varm, det är också hatet; likgiltigheten är kall. Så ibland börjar energin flöda till och med när du hatar. Det flödet är så klart destruktivt. I vrede börjar energin flöda --därför känns det på nåt sätt bra efter ett vredesutbrott; någonting har frigjorts. Det är mycket destruktivt -- det kunde ha varit kreativt om det frigjorts i kärlek, men det är bättre än att inte släppa ut det.

     Om du är likgiltig, så flödar du inte. Så allt som får dej att smälta och värmas upp är bra. Det är inte massagen som gör det, det är ditt deltagande, din kärlek.

Pröva nu samma sak på en sten: bara massera stenen och se vad som händer. Och var kärleksfull -- pröva det på ett träd; när du känner att det händer bara sitt tyst och stilla och pröva. Kom ihåg någon som du älskar -- en man, en kvinna, ett barn eller en blomma. Kom ihåg den där blomman -- bara tanken -- och plötsligt kommer du att märka att energin flödar.

     Sen kan du släppa den idén också. Bara sätt dej ned,en dag, och var kärleksfull -- inte riktat, inte mot någon särskild. Bara sitt tyst, stilla och kärleksfull och du ska se att det flödar. Då har du nyckeln. Kärleken är nyckeln. Kärleken är flödet.

 

 

 

 

     Att omdirigera sexenergin

 

     Sitt rakt--på en stol eller på golvet--med ryggraden rak fast lös och inte spänd.

     Andas in sakta och djupt. Ha inte bråttom, fortsätt andas in mycket sakta. Först kommer magen upp; fortsätt andas in. Sen kommer bröstet upp och till slut kan du känna att luften fyller upp ända till nacken.Då, en kort stund eller två, så håller du bara andan inne, så länge du kan utan att det känns ansträngt, sen andas du ut.

Andas ut också mycket sakta, men i omvänd ordning. När magen töms, dra in den så att all luften går ut. Det här ska göras sju gånger bara.

     Sen; sitt stilla och upprepa ”Om...om...om.”  Medan du upprepar ”om” håller du koncentrationen på punkten för tredje ögat, mellan ögonbrynen. Glöm bort andningen och fortsätt upprepa på ett sövande sätt, ”om...om...om...”som en mor som sjunger en vaggvisa för att barnet ska somna. Munnen ska vara stängd, så att tungan vidrör munhålans tak och hela din koncentration är på tredje ögat. Gör detta i två,tre minuter bara och du kommer attt känna att hela huvudet slappnar av. När det börjar slappna av kommer du genast att känna inombords att spänningen och stramheten lägger sej och försvinner.

     Sen flyttar du koncentrationen ned till halsen; fortsätt att upprepa ”om”, men med koncentrationen på halsen. Då kommer du att se att dina skuldror, halsen och ansiktet slappnar av och att spänningen åker av som en börda som ramlar; du håller på att bli tyngdlös.

     Sjunk djupare och ta ned koncentrationen till naveln och fortsätt upprepa ”om”. Du går djupare och djupare och djupare. Så kommer du slutligen till sexcentret.

 

 

 

Detta tar på sin höjd tio eller femton minuter, ta det sakta; det är ingen brådska.

     När du har nått sexcentret kommer hela kroppen att vara avslsappnad och du kommer att känna en glöd som om en aura eller nåt ljus omger dej. Du är full av energi, men energin är som en reservoir; full av energi men utan krusningar. Sen kan du sitta i det tillståndet så mycket du vill.

     Meditationen är över; nu bara njuter du. Stoppa omandet och bara sitt. Om du känner så kan du ligga ned, men om du byter ställniing kommer tillståndet att försvinna snabbare; sitt en liten stund och njut av det.

     Hela poängen är att när du blir för spänd i kroppen, av vilken anledning som helst, gör du bara så här och det kommer att ge dej fullständig avslappning.

 

     Anonyma nagelbitares förening

 

     När det finns för mycket energi och du inte vet vad du ska göra av den, då börjar du bita på naglarna eller röka cigaretter. Sak samma--bita på naglarna eller röka cigaretter. Man börjar göra något, vad som helst, bara för att hålla sej sysselsatt; annars finns energin där och den är för mycket att bära. När folk fördömer det, säger: ”det är nervöst”-- då sätter repressionen in ännu mer. Du är inte ens fri att bita på dina egna naglar! Naglarna är dina och du får inte ens lov att bita på dina egna naglar. Då hittar folk förslagna sätt--tugga tuggummi... Det är listiga sätt: ingen kommer att opponera sej särskilt mycket. Om du röker cigarett kommer ingen att opponera särskilt mycket. Men, att bita på naglarna är mindre farligt -- faktiskt inte farligt alls. Det är ett oskyldigt nöje. Det ser lite fult ut, och lite barnsligt, det är allt. Och du försöker att låta bli.

     Du måste lära dej att leva mer energiskt, det är hela saken, och då kommer allt detta att försvinna. Dansa mer, sjung mer, simma mer, och gå långa promenader. Använd din energi på skapande sätt.Gå från minimum till maximum. Lev livet intensivare. Om du älskar så älska vildsint, inte bara som en dam--det betyder minimalt. En ”dam” är en som lever på minimum, eller som inte lever på riktigt utan bara låtsas. Var vild! Och nu är du inget barn längre så du kan få vara ett plågoris/plåga hemma hos dej. Hoppa och sjung och jogga!

     Bara pröva det här i några veckor och du kommer att bli förvånad; nagelbitandet försvinner av sej självt. Nu har du mycket intressantare saker att göra--vem bryr sej om naglarna?

     Men se alltid till orsaken och bry dej inte för mycket om symtomen.

 

     Säg ja!

 

     ”Nej” är vår grundläggande attityd. Varför?-Med ”nej” känner du att du är någon. Mamman känner att hon är någon--hon kan säga nej. Barnet blir förnekat, barnets ego blir sårat och mammans ego blir tillfredställt. ”Nej” är egouppfyllande; det är mat för egot och det är därför som vi tränar oss i att säga nej.

     Rör dej vart som helst i livet och du kommer att hitta nejsägare överallt, för med ”nej” känner man sin auktoritet-- du är någon, du kan säga nej. Att säga ”jajamen!” gör att du känner dej underlägsen; du känner dej som någoons underordnade, ingen. Bara då säger du”jajamen”.

     Ja är positivt och nej är negativt.

 

     Kom det ihåg: nej är egouppfyllande; ja är metoden för att upptäcka självet. Nej stärker egot; ja förstör det.

     Börja med att ta reda på om du kan säga ja. Om du inte kan säga ja, om det är ommöjligt att säga ja, bara då ska du säga nej.

     Men vår vanliga metod är att först säga nej; om det är omöjligt att säga nej, först då, med en uppgiven attityd, då säger vi ja.

     Pröva det en dag. Ta det som ett vad/utmaning; under tjugofyra timmar ska du försöka att i varje situation börja med ett ja.Se vilken djup avspänning det ger dej.Bara helt vanliga saker!--barnet som ber att få gå på bio. Han kommer att gå; ditt ”nej” betyder ingenting. Tvärtom, ditt ”nej” blir en inbjudan, en attraktion, för när du stärker ditt ego försöker också barnet stärka sitt.Han kommer att sätta sej upp mot ditt nej, och han vet sätt att göra om ditt nej till ett ja. Han vet sätt att förvandla det. Han vet att det bara krävs lite ansträngning, envishet, och ditt nej blir till ja.

     Försök  på alla sätt under tjugofyra timmar att börja med ja.Du kommer att märka av/känna stora svårigheter och du kommer att bli varse: ögonblickligen är det nejet som kommer först! Överallt är det nejet som kommer först--det har blivit en vana. Låt bli det; säg ja, och se sen hur jaet gör dej avspänd.

 

     Rätt tänkande betyder att börja tänka med ”ja”. Det betyder inte att du inte kan använda nej; det betyder bara  börja med ja.

Se med ett jasägande sinne. Och sen om det är omöjligt, säg nej.Du kommer inte att hitta många ställen att säga nej på om du börjar med ja. Om du börjar med nej kommer du inte att hitta många ställen att säga ja på. Utgångspunkten betyder att nittio procent redan är av/gjort. Början färgar allting, till och med slutet.

 

 

 

 

 

Rätt tänkande betyder tänk, men tänk med ett deltagande sinne. Tänk med ett jasägande sinne.

 

 

     Skratta bort bekymren

 

     Bara sitt stilla och skapa ett skratt från själva magtrakten av din varelse, som om hela kroppen fnittrar eller skrattar. Börja svaja med det skrattet och låt det sprida sej från magen ut i hela kroppen --händer som skrattar, fötter som skrattar, gå in i det som en dåre. Håll på med skrattet i tjugo minuter. Om det kommer som ett larmande utbrott, låt det vara så. Och om det kommer stillsamt; ibland stilla, ibland högljutt - men gör det, skratta i tjugo minuter.

     Ligg sen ned på jorden eller på golvet; sprid ut dej på golvet, med ansiktet mot golvet. Är det varmt kan du göra det ute i trädgården, på marken, det är mycket bättre. Och om du kan göra det naken så är det ännu bättre. Ta kontakt med jorden, med hela kroppen liggande på jorden, och bara känn att jorden är modern occh du är barnet. Förlora dej i den känslan.

     Tjugo minuters skratt, sen tjugo minuters jordning och djup kontakt med jorden.  Andas med jorden och känn enhet med jorden. Vi kommer från jorden och en dag ska vi återvända dit. Efter tjugo minuters energiuppladdning--för jorden kommer att ge dej så mycket energi att din dans kommer att kännas annorlunda--dansa i tjugo minuter...vilken dans som helst. Lägg på musik och dansa.

     Om det är besvärligt, om det är kallt, då kan du göra det inomhus i ett rum. Eller om det är varmt- gör det ute,och om det är mycket kallt, dra en filt över dej. Hitta medel och metoder,

 

 

men fortsätt att göra det, och inom sex till åtta månader kommer du att se stora förändringar som kommer av sej själva.

 

 

 

 

 

    

Kapitel 2: Bot för huvudet

Att tämja sinnet och (ibland) gå ut ur det

 

    

 

DIAGNOS

 

Sinnet är helt enkelt en biodator. Ett barn som föds har inget sinne; det finns inget pladder som pågår i honom. Det tar nästan tre, fyra år innan mekanismen börjar fungera.Och ni ska se att flickor börjar prata tidigare än pojkar. de är större pratkvarnar! Deras biodator är av bättre kvalitet. Den behöver matas med information; det är därför som om du försöker minnas ditt liv baklänges kommer du att köra fast någonstans vid fyra års ålder om du är man, och vid tre års ålder om du är kvinna.Bortom det är det tomt/rent/oskrivet. Du var där; mycket måste ha hänt, många tilldragelser, händelser måste ha utspelat sej, men det verkar inte finnas något minne som har lagrats, så du kan inte komma ihåg. Men du kan minnas tillbaks till fyra eller tre  års ålder väldigt tydligt. Sinnet samlar på sej sina data från föräldrarna, från skolan, från andra barn, grannar, släktingar, samhället, kyrkor...överallt finns det källor. Och du måste ha sett små barn, när de börjar prata för första gången, så upprepar de samma ord många gånger. Vilken glädje! Det är en ny mekanism som har börjat fungera hos dem.

När de kan göra meningar, så gör de det med sån glädje, om och om igen. När de börjar ställa frågor, då frågar de om precis allting. De är inte

 

 

 

 

intresserade av dina svar, kom ihåg det! Se på ett barn som ställer frågor; han är inte intresserad av ditt svar, så ge honom inte ett långt svar från Encyklopaedia Britannica. Barnet bryr sej inte om svaret, barnet njuter helt enkelt av att det kan fråga. En ny förmåga har sett dagens ljus hos honom.

Och det är så här han fortsätter att samla på sej; sen börjar han läsa...mera ord. Och i det här samhället är tystnaden inte lönende; ord lönar sej, och ju mer talför du är, desto mera får du  betalt. Vad är era ledare? Vad är era politiker? Vad är era professorer? Vad är era präster, teologer, filosofer, om man smälter ned det till en enda sak? De är väldigt talföra.

De kan konsten att använda orden meningsfullt, med betydelse, sammanhang, så att det gör intryck på folk.

Det är sällan man tar notis om att hela vårt samhälle domineras av verbalt talföra personer. Det är inte säkert att de vet någonting; de kanske inte alls är kloka, de är kanske inte ens  intelligenta. Men en sak är säker: de kan konsten att leka med ord. Det är en lek, och de har lärt sej den. Och den betalar sej i anseende, i pengar, i makt--på alla sätt. Så alla försöker sej på det, och sinnet blir sprängfullt med många ord och många tankar.

Man kan stänga av, eller slå på en dator-- men man kan inte stänga av sinnet. Strömbrytare saknas. Det finns ingen hänvisning till det, att när Gud skapade världen, när han skapade människan, så gjorde han också en strömbrytare till sinnet så att man skulle kunna slå det på eller av. Det finns ingen strömbrytare, så det är igång från födelsen till döden.

Du blir förvånad om du får höra att folk som förstår sej på både datorer och den mänskliga hjärnan har en  mycket konstig idé. Om vi tar ut hjärnan från skallen på en människa och håller den vid liv på mekanisk väg, så kommer den att fortsätta pladdra på samma sätt.

Att den inte längre har någon förbindelse med den stackars varelsen som brukade lida av den spelar ingen roll; den fortsätter att drömma.Nu när den är kopplad till maskiner, så fortsätter den att drömma, den fortsätter att fantisera, den fortsätter att vara rädd, den fortsätter att projicera, hoppas, försöker att vara det ena eller andra. Och den är fullständigt omedveten om att den nu inte kan göra någonting; personen som den var kopplad till finns inte där längre. Man kan hålla denna hjärna vid liv

 

i tusentals år, kopplad till mekaniska hjälpmedel, och den kommer att pladdra på,gå runt, runt--samma saker, för vi har ännu inte lyckats lära den någonting nytt. Har vi väl lärt den nya saker, kommer den att upprepa nya saker.

Det finns en idé som är utbredd i vetenskapliga kretsar att det är ett otroligt slöseri att när en människa som Albert Einstein dör, så dör också hjärnan med honom. Om vi kunde rädda hjärnan, plantera in den i någon annans kropp, då skulle hjärnan fortsätta att fungera. Om Albert Einstein lever eller inte spelar ingen roll; hans hjärna kommer att fortsätta att tänka på relativitetsteorin, på stjärnor och teorier.Idén är att precis som man donerar blod, eller man donerar sina ögon innan man dör, så borde man donera hjärnan också, så att den kan behållas. Om vi känner att det är väldigt speciella, kvalificerade hjärnor, och att det är ett grymt slöseri att låta dem dö, då kan vi transplantera dem.

Någon idiot kan göras om till en Albert Einstein, och idioten kommer aldrig att få veta-- för inuti människans skalle finns ingen känslighet; man kan ändra på vad som helst utan att personen vet om det. Bar söv ned personen och ändra på vad du vill i hans hjärna--du kan byta ut hela hjärnan--och han kommer att vakna  upp med ny hjärna, med nytt pladder,  och han kommer inte ens att misstänka vad som har hänt.

Detta pladdrande är vår utbildning, och den är i grunden felaktig eftersom den bara lär ut halva processen--hur man använder intellektet. Den lär inte ut hur man stoppar det, så att det kan slappna av--för också när vi sover fortsätter det och går på. Det vet inte av någon sömn.Sjutio, åttio år, det arbetar oavbrutet.

Men det är möjligt att sätta en strömbrytare på sinnet, så att vi kan stänga av det vid behov--vi kallar det meditation. Det hjälper på två sätt: det ger dej en frid och tystnad som du inte upplevt förut,och det ger dej en bekantskap med dej själv som, på grund av det pladdrande intellektet, inte är möjlig nu. Det har alltid hållit dej sysselsatt.

För det andra kommer det att ge sinnet vila också. Om vi kan låta sinnet vila, blir det mer kapabelt att göra saker på ett effektivare och mer intelligent sätt.

 

 

 

På två sidor kommer du att dra fördel av detta -- både vad gäller sinnet och vad gäller din varelse. Du måste bara lära dej att stoppa sinnets verksamhet, att säga till det;”Nog, gå och lägg dej.Jag är vaken, oroa dej inte.”

Använd sinnet när det är nödvändigt--och då är det ungt och friskt, saftigt och fullt av energi. Vad du säger då blir inte bara torra ben; det är fullt av liv, fullt av auktoritet och fullt av sanning, uppriktighet, och det har oerhörd mening. Du må använda samma ord, men nu har sinnet samlat så mycket kraft genom att vila så att varje ord tar eld och blir fyllt av kraft.

Vad världen känner som karisma är helt enkelt ett sinne som kan konsten att vila och låta energin bygga upp/samlas. När det talar är det poesi, när det talar är det evangelium, när det talar bryr det sej inte om några bevis eller någon logik--bara dess egen energi är nog för att påverka folk. Och folk har alltid vetat att det är någonting--fastän de har aldrig kunnat sätta fingret exakt på vad det är som de har kallat karisma.

Jag talar om för er vad karisma är, för jag vet det från min egen erfarenhet. Ett sinne som jobbar dag och natt måste bli svagt, slött, oansenligt, det släpar sej fram på något sätt. I bästa fall nyttigt/användbart. Du ska gå och handla grönsaker -- då är det behjälpligt.Men till mer än så har det ingen kraft. Så milliontals människor som skulle ha kunnat vara karismatiska förblir fattiga, oansenliga, utan auktoritet och makt.

Om detta är möjligt--och det är möjligt--att ställa sinnet åt sidan och bara använda det när det behövs, då kommer det med en framrusande/stormande kraft. Det har samlat så mycket energi att varje yttrat ord går rakt till hjärtat.

Folk tror att dessa sinnen hos karismatiska personligheter är hypnotiska; de är inte hypnotiska. De är verkligen så kraftfulla, så friska...som om det alltid  vårades för dem.

Detta gäller sinnet. För din varelse, öppnar tystnaden upp ett evighetens odödliga universum,  av allt vad du kan föreställa dej som salighet och välsignelse. Därför insisterar jag på

 

 

 

 

 

att meditation är den essensiella religionen -- den enda religionen. Ingenting annat behövs.

Allting annat är oväsentlig ritual.

Meditation är själva essensen, den rena essensen. Man kan inte ta bort någonting från den. Och den ger dej båda världarna. Den ger dej den andra världen--den gudomliga--och den ger dej denna världen också. Då är du inte fattig längre. Du har en rikedom--men inte i pengar. Det finns många sorters rikedom, och den mäniskan som är rik på grund av pengar är lägst(placerad) vad gäller (bland) rikedomens olika kategorier. Låt mej uttrycka det så här: den rike mannen är fattigast bland de rika. Ser man det från den fattiga sidan är han rikast bland de fattiga. Ser man det från den skapande konstnärens sida, från dansarens, musikerns, vetenskapsmannens, då är han den fattigaste rika människan. Och i det yttersta uppvaknandets värld kan han inte kallas rik över huvud taget.

Meditationen kommer att göra dej slutgiltigt rik genom att ge dej den värld(en) som tillhör din innersta varelse. Men också relativt sett rik, eftersom den kommer att förlösa dina sinneskrafter i vissa talanger som  du har. Min egen erfarenhet är att var och en föds med en särskild talang, och om han inte lever ut den talangen fullständigt, kommer något inom honom att fortsätta att fattas.Han kommer att ha en gnagande känsla av att någonting saknas som borde vara där.

Låt sinnet vila -- det behöver det! Och det är enkelt: du behöver bara bli ett vittne till det. Och det kommer att ge dej båda sakerna.

Sakta, sakta lär sej sinnet att vara tyst. Och när det en gång har förstått att tystnaden gör det kraftfullt och mäktigt, då är dess ord inte bara ord; de har en giltighet, en rikedom och en kvalitet som de saknade förut -- till den grad att de far iväg direkt, som pilar.De flyger förbi logikens barriärer och träffar själva hjärtat. 

Sinnet, i tystnadens händer är en god tjänare med oerhörd styrka.

Då är det väsendet som är mästare, och mästaren kan använda sinnet närhelst det behövs och stänga av det så fort det inte behövs.

 

 

 

 

 

ORDINATIONER

 

Njut av sinnet

Försök inte att stoppa sinnet. Det är en helt naturlig del av dej; du kommer att bli galen om du försöker stoppa det. Det vore som om ett träd skulle försöka stoppa sina löv; trädet skulle bli galet.

Löven är naturliga för trädet.

För det första: försök inte stoppa dina tankar; det är bra som det är.

För det andra: bara att inte stoppa det är otillräckligt; det andra är att njuta av det. Lek med det! Det är en skön och vacker lek. När du leker med det, njuter av det, välkomnar det, då börjar du bli mer medveten om det, mer uppmärksam på det. Men den medvetenheten kommer  mycket, mycket indirekt; det blir ingen ansträngning att vara medveten. När du försöker att vara medveten, då distraherar sinnet dej och du blir arg på det. Du upplever att det är ett fult sinne som konstant håller på och tjattrar; du vill vara tyst, men det lämnar dej inte i fred, så du börjar känna dej fientlig mot sinnet.

Det är inte bra; då delar du upp dej själv i två.Då blir du och sinnet två, och konflikter och friktioner börjar.All friktion är rena självmordet för det är din energi som förspills i onödan. Vi har inte så mycket energi att göra av med på att slåss med oss själva. Samma energi måste användas till glädje.

Så börja att njuta av tankeprocessen. Bara tankarnas nyanser, hur de vänder sej, hur en sak leder vidare till nästa, hur de hakar fast i varann.Det är verkligen ett mirakel att se! Bara en ynklig liten tanke kan ta dej långt bort till den avlägsnaste änden, och om du ser efter kan du inte hitta något samband.

Njut av det, låt det vara en lek; lek avsiktligt och du kommer att bli förvånad: ibland när du njuter av det, kommer du att hitta underbara pauser. Plötsligt märker du

 

att det är en hund som skäller och att ingenting stiger upp i ditt sinne, ingen tankekedja sätter igång. Hunden går på med sitt skällande och du fortsätter att lyssna och inte en tanke dyker upp.

Små mellanrum kommer att uppstå, men de ska inte skapas. De kommer på egen hand, och när de kommer är de härliga. I de små mellanrummen kommer du att börja iaktta iakttagaren--men det kommer att vara naturligt.

Återigen uppkommer tankarna och du kommer att njuta av det. Fortsätt löst och ledigt; ta det lugnt. Medvetenheten kommer till dej, men den kommer indirekt.

Att iaktta, njuta av, se hur tankarna vänder sej, är lika vackert som att se på havet emd millionner vågor. Detta är också ett hav, och tankarna är vågor. Men folk åker iväg för att njuta av oceanens vågor och de njuter inte av vågorna i det egna medvetandet.

 

 

Ändra på sinnet

 

Alltid när du vill ändra på ett mönster i sinnet som har blivit en ingrodd vana, då är andningen det bästa. Alla sinnets vanor hör ihop med andningsmönster. Ändra på andningsmönstret och sinnet ändrar sej omedelbart. Pröva det!

Så fort du ser att en dömande uppfattning kommer upp och att du ramlar in i en gammal vana, andas ut omedelbart--som om du kastar ut dömandet ihop med utandningen. Andas ut djupt, dra in magen och medan du skjuter ut luften, känn eller visualisera hur hela bedömandet också kastas ut

Dra sen in djupt efter frisk luft, två, tre gånger.

Bara se vad som händer. du kommer att känna en fullständig friskhet; den gamla vanan kommer inte att ha kunnat ta över

 

Börja alltså med utandning, inte inandning. När du vill ta in någonting, börja då med inandning; om du vill kasta ut någonting, börja då med utandning.

Se bara hur sinnet omedelbart blir påverkat.

Genast kommer du att se hur sinnet har gett sej av någon annan stans; en ny vindfläkt har kommit. Du är inte i det gamla spåret, så du kommer inte att upprepa den gamla vanan.

Det här gäller alla vanor.Till exempel, om du röker, när begäret kommer och du inte vill röka, ska du omedelbart andas ut djupt och kasta ut begäret. Dra in ett friskt andetag och du kommer att se omedelbart att begäret har försvunnit. Detta kan bli ett mycket, mycket viktigt verktyg för inre förändring.

 

Sjung ”Aum”

    

Så fort du känner att det är för mycket runtomkring som stör dej, eller att ditt sinne är för distraherat, bara sjung ”aum”.

Bestäm dej för att  åtminstonde under tjugo minuter på morgonen och tjugo minuter på kvällen sitta stilla i en bekväm ställning, och med ögonen öppna till hälften, bara titta neråt. Andningen bör vara långsam och kroppen orörlig. Börja att sjunga ”aum” inombords; det behöver inte höras utåt. Det tränger djupare när du har läpparna slutna; också tungan ska vara orörlig. Upprepa ”aum” snabbt -- ”aum aum aum aum” ...snabbt och starkt, men inombords. Bara känn hur det vibrerar genom hela kroppen, från fötterna till huvudet, från huvudet till fötterna.

Varje ”aum” faller i ditt medvetande som en sten som kastas i en bassäng. Krusningarna  stiger upp och sprider sej hela vägen. Krusningarna fortsätter att utvidga sej och berör hela kroppen.

 

När du gör detta kommer det att finnas stunder -- de vackraste stunderna -- när du inte repeterar någonting och när allting har stannat upp.  Plötsligt blir du medveten om att du inte sjunger längre och att allting  har stannat upp. Njut av det. Om tankarna kommer tillbaks, börja sjunga igen.

Om du gör det på kvällen, låt det då gå  åtminstone två timmar innan du ska sova.

Annars, om du gör det precis innan du ska lägga dej, så kommer du inte att kunna somna, för det gör dej så fräsch att du inte kommer att känna dej upplagd för det. Det kommer att kännas som om det är på morgonen och du är fullt utvilad, så varför sova?

Gör det snabbt, fast du kan hitta din egen takt. Efter två, tre dagar kommer du att finna vad som passar dej. En del människor passar det att göra det väldigt snabbt—”aum aum aum”, så att ljuden går in i varann. Andra passar det att göra det väldigt långsamt. Det beror alltså på dej, vilket sätt som känns bra – fortsätt med det.

 

 

Se upp med ”nej”

 

Sinnet fungerar alltidnegativt. Sinnets själva funktion är att negera,  att säga nej.

Titta på dej själv,  hur ofta du säger nej under en dag,  minska på den kvoten. Se på dej själv hur ofta du säger ja under en dag -- öka den kvoten.

Undan för undan kommer du att se en liten förändring i graden av ja och nej, och din personlighet förändras i grunden. Se hur många gånger du säger nej där det skulle varit enklare med ja; det fanns faktiskt ingen anledning att säga nej….Hur ofta hade du inte kunnat säga ja, men antingen sa du nej, eller höll  tyst.

Så fort du säger ja,  går det emot egot. Egot kan inte livnära sej på ja; det lever på nej. Säg ”Nej! Nej! Nej!” och ett stort, fett ego stiger upp inom dej.

Gå till järnvägsstationen: du må vara ensam vid biljettluckan för att köpa biljett, men tjänstemannen kommer att börja syssla med någonting (annat). Han kommer inte att se åt dej.

 

Han försöker säga nej. Han kommer åtminstone att låta dej vänta. Han kommer att låtsas vara mycket upptagen; han kommer att titta i olika pärmar och register. Han kommer att tvinga dej att vänta. Det ger en känsla av makt, att han inte är någon vanlig tjänsteman -- han kan låta vem som helst vänta.

  Det som kommer först till sinnet är ”nej”. ”Ja” är närmast besvärligt. Du säger  ja bara när du känner dej helt hjälplös och är tvungen att säga det. Håll utkik!

Förvandla dej själv till en jasägare; sluta med nejsägandet, för det är på nejets gift som

 

egot lever och frodas.

 

 

 

 

 

Kom ned från huvudet till hjärtat

 

 

 

Känslorna är det verkliga livet. Tänkandet är konstgjort, för tänkandet är det alltid om; det är aldrig på riktigt. Det är inte tankarna på vinet som kan berusa dej, det är vinet. Du kan fortsätta att tänka på vinet, men bara genom att tänka på vinet kommer du aldrig att bli berusad. Du blir tvungen att dricka det, och drickandet sker med hjälp av känslan.

  Tänkandet är en pseudoaktivitet, en ersättningsaktivitet. Det ger dej en känsla av att någonting händer, och det är ingenting som händer. Så skifta från tanke till känsla, och bästa sättet är att börja andas från hjärtat.

Under dagen, så ofta du kan komma ihåg, ta bara ett djupt andetag. Känn hur det slår an just i själva mitten av bröstkorgen. Känn som om hela tillvaron rusar/öser in i dej, in i den plats där hjärtcentret är beläget. Det skiftar med olika människor; normalt sett så lutar det lite åt höger. Det har ingenting att göra med det fysiska hjärtat. Det är någonting fullständigt annat; det tillhör den subtila/eter- kroppen.

  Andas djupt, och alltid när du gör det; gör det åtminstone fem gånger med djupa andetag. Andas in och fyll hjärtat. Bara känn det mitt i, hur tillvaron öser in  genom  hjärtat. Vitalitet, liv, det gudomliga, naturen—allting öser in.

 Sen andas du långsamt ut, återigen från hjärtat, och känner att du öser tillbaka till det gudomliga  allt det som har getts till dej, till tillvaron.

 Gör det ofta under dagen, men alltid fem andetag i följd. Det kommer att hjälpa dej att skifta från huvudet till hjärtat.

 Du kommer att bli mer och mer känslig, mer och mer uppmärksam på många saker som du inte har lagt märke till. Du kommer att känna mer lukter, smaka mer, du kommer att känna, beröra mer. Du kommer att se mer, du kommer att höra mer; allting kommer att bli intensivt. Rör dej alltså från huvudet till hjärtat och alla dina sinnen kommer plötsligt att bli självlysande. Du kommer att känna hur livet verkligen pulserar i dej, redo för språng och redo att flöda.

 

Ljudliga råd

 

 Det finns ett saligt ljud hela tiden inom dej, som det finns hos alla. Vi måste bara var tysta för att höra det. Eftersom huvudet är för bullrigt, kan det inte höraden tunna lilla rösten, hjärtats röst, för det är en mycket spröd liten röst. Om inte allt är tyst kan du inte

höra den, men det är förbindelselänken mellan dej och tillvaron. När du en gång hört den, så vet du var du är sammanfogad, länkad, förbunden med tillvaron. När du en gång har hört den blir det väldigt lätt att gå in i den. Då kan du koncentrera på den och enkelt slinka in i den. Och närhelst du går in i den, föryngrar den dej; den ger dej oerhörd styrka och gör dej levande om och om igen.

  En person som kan gå in i det här inre ljudet gång på gång, kommer aldrig ur spår med det gudomliga; han kan leva i världen och stå i kontakt med det gudomliga. Så småningom kommer du på knepet och sen kan du fortsätta att höra ljudet till och med på

marknadsplatsen. När du väl vet att det finns där, är det inte svårt att höra. Då kan inte ens hela världens larm hindra dej från att höra det. Problemet är bara att höra det första gången, för du vet inte var det finns, eller vad det är, eller hur du ska tillåta det.

  Det enda som behövs är att bli mer och mer stilla.

  Sitt i tystnad. Så fort du har tid, bara i en timma varje dag, gör ingenting alls--sitt och lyssna. Lyssna till ljuden runtomkring, utan något särskilt ändamål, utan att tolka vad de betyder. Bara lyssna helt utan anledning. Ett ljud är där, så man måste lyssna.

  Sakta, sakta börjar sinnet komma till ro. Du hör ljudet, men sinnet har slutat översätta det -- det har slutat uppskatta det och det har slutat tänka på det. Plötsligt ändras gestalten. När sinnet är tyst och lyssnar till det yttre ljudet, då hörs plötsligt ett nytt ljud som inte kommer utifrån, men inifrån. Och har du väl hört det så håller du tråden i dina händer.

  Bara följ den tråden, följ den djupare och djupare in. I din varelse finns en mycket djup källa, och de som vet hur man går in där lever i en fullständigt annan värld, i en avskild verklighet.

 

Byt växel

Man  bör hela tiden byta aktiviteter, för hjärnan har många centra. Till exempel, om du sysslar med matematik, då är det en bestämd del av hjärnan som är påkopplad och de andra delarna vilar. Sen läser du poesi -- då vilar sej den delen som fungerade matematiskt och andra delar börjar fungera.

  Det är därför som man på universitet och skolor byter lektioner efter fyrtio eller fyrtiofem minuter -- eftersom varje centrum i hjärnan har kapacitet att fungera i fyrtio minuter.

Sen tröttnar det och behöver vila, och bästa vilan är att byta uppgift så att något annat centrum börjar arbeta och man kan slappna av.  Oavbruten förändring är väldigt, väldigt bra; det berikar dej.

  Normalt sett gör du en sak och sinnet blir besatt; du jagar efter det som en galning. Men det är dåligt; man ska inte bli besatt när man håller på. Låt dej absorberas, men fortsätt  alltid  att var herre; annars blir du slav, och slaveri är inte bra. Inte ens meditationsslaveri är bra. Om du inte kan sluta med en viss sak, eller om du bara slutar med tvekan, visar det bara att du inte vet hur man byter växel i sinnet.

Så gör en sak:

Så fort du håller på och gör någonting -- till exempel, du mediterar och nu vill du göra någonting annat -- efter att du har slutat meditera, under fem minuter, bara andas ut så djupt som möjligt. Sen låter du kroppen andas in; du ska inte andas in. Känn det som om du kastar ut allting som fanns i huvudet, i kroppen och i resten av systemet. Bara håll på så här under  fem minuter, sen kan du börja med något annat arbete. Du kommer att känna av förändringen omedelbart.

 

Du behöver vara i friläge  under fem minuter. Om du byter växel i bilen, måste växeln först gå till friläget – även om det bara är för ett ögonblick, så måste den dit. Ju mer effektiv föraren är, desto fortare  kan han gå ur neutralläget. Så ge alltså fem minuter till neutralläget, då du inte jobbar med någonting – bara andning, bara varande. Sen kan du gradvis minska ned tiden. Efter en månad, gör det under bara fyra minuter; efter två månader, bara tre minuter, och så vidare.

  Med tiden kommer en punkt då det räcker med bara en utandning för att du ska vara av med jobbet -- det är avslutat, slutstationen är nådd -- och sen kan du ta itu med någon ny uppgift.

 

Från huvud till hjärta till din varelse

 

Människan fungerar från tre centra: ett är huvudet, ett annat är hjärtat och det tredje är naveln. Om du fungerar från huvudet kommer du att fortsätta spinna på fler och fler tankar.

De är helt substanslösa, drömstoff; de lovar mycket, men håller ingenting.

  Sinnet är en stor bedragare! Det har enorma förmågor  att vilseleda dej eftersom det kan projicera. Det kan ge dej storartade utopier, väldiga önskningar, och det säger hela tiden ”I morgon kommer det att slå in” -- och det händer aldrig! I huvudet händer aldrig någonting. Huvudet är inte platsen där det händer saker.

  Det andra centret är hjärtat. Det är centrum för känslan -- man känner genom hjärtat. Du är närmare hemmet; ännu inte hemma, men närmare. När du känner, då har du mer substans, dur är mer solid. När du känner, då finns en möjlighet att någonting kan hända. Med huvudet finns ingen möjlighet; med hjärtat finns en liten möjlighet.

 

Men inte ens hjärtat är ”the real thing”. ”The real thing” ligger djupare än hjärtat, och det är naveln. Det är varelsens centrum.

  Tanke, känsla, varande/väsende –det är de tre centrena.

  Känn mer så kommer du att tänka mindre. Slåss inte med tänkandet, för att slåss med tänkandet innebär att skapa nya tankar, tankar om strid. Då kan sinnet aldrig besegras. Om du segrar, så är det sinnet som segrar; om du besegras så är det du som besegras.

På ettdera sättet är det du som besegras -- kämpa aldrig mot tankarna, det är fruktlöst.

  Hellre än att slåss med tankarna -- flytta energin till känslan. Sjung hellre än att tänka; älska hellre än att filosofera; läs hellre poesi än prosa. Dansa, titta på naturen, och vad  du än gör, gör det med hjärtat.

  Till exempel, om du berör någon, berör den personen från ditt hjärta. Berör med känslan; låt din varelse skälva. När du ser på någon, titta då inte bara med stendöda ögon. Låt din energi strömma ut genom ögonen och genast kommer du att märka att det händer någonting i hjärtat. Det är bara frågan om att försöka.

  Hjärtat är det förbisedda centret. Så fort som du börjar uppmärksamma det, börjar det att fungera. När det börjar fungera, så börjar den energin som rörde sej genom sinnet automatiskt att gå genom hjärtat.  Och hjärtat befinner sej närmare till energicentret – energicentret i naveln -- så att pumpa energi upp till huvudet är faktiskt ett hårt arbete.

  Börja alltså att känna mer och mer. Det är första steget. Genast du  tagit  det här steget blir ditt nästa steg väldigt, väldigt lätt. Först älska -- halva resan är fullbordad. Och om det är lätt att gå från huvudet till hjärtat, så är det till och med ännu  lättare att gå från hjärtat till naveln.

  Vid naveln är du rätt och slätt en varelse, en ren varelse – ingen känsla, inga tankar.

Du är inte alls i rörelse. Det är orkanens öga.

 

Allting annat är i rörelse: huvudet rör sej, hjärtat rör sej och kroppen rör sej. Allting är i rörelse, allting är i ett konstant flöde. Det är bara centret för din tillvaro, navelcentret, som står stilla; det är hjulet´s nav.

 

”Time out”

 

Sitt i stillhet var som helst, i åtminstone en timme varje dag. Gå ned till floden, eller ut i trädgården, någonstans där ingen stör dej. Slappna av musklerna i kroppen, ansträng dej inte, och med slutna ögon, säg till sinnet, ”Fortsätt nu! Gör allt vad du vill göra. Jag kommer att bevittna och iaktta det.”

Du kommer att förvånas: under några ögonblick kommer du att se att sinnet inte fungerar alls. Under några ögonblick, kanske bara under en sekund, kommer du att se att sinnet inte fungerar alls och i det mellanrummet kommer du att få känna på verkligheten så som den är, utan att din fantasi alltid är påkopplad. Men det blir bara ett ögonblick, ett mycket litet ögonblick, och sen går sinnet på igen.

  När sinnet går på igen och tankarna börjar löpa omkring och bilderna flödar, då kommer du inte att lägga märke till det omedelbart. Först senare, efter några minuter, blir du medveten om att sinnet har satt igång igen och att du har tappat bort dej nu. Behåll uppmärksamheten; säg till sinnet, ”försvinn nu och jag kommer att bara bevittna,” och återigen kommer sinnet att hålla upp i en sekund.

  Dessa sekunder är otroligt dyrbara. Det är de första verkliga stunderna, de första glimtarna  av verkligheten, de första fönstren. De är väldigt små, bara små mellanrum

som kommer och går, men i de ögonblicken kommer du att få de första smakproven på verkligheten.

  Sakta, sakta, undan för undan, kommer du att se att dessa intervall blir längre och längre. De kommer att inträffa bara när du är enormt uppmärksam.

 

 

 

När du är oerhört alert och vaken fungerar inte sinnet, för själva uppmärksamheten fungerar som ett ljus i ett mörkt rum. När ljuset är där, finns mörkret inte. När du är närvarande, är sinnet frånvarande -- din närvaro är sinnets frånvaro. När du inte är närvarande, då börjar sinnet fungera. Din frånvaro är sinnets närvaro.

 

Klara upp förvirring

 

Låt förvirringen hållas. Försök inte reda ut saker och ting, försök inte räkna ut saker och ting, för vad du än gör kan det inte hjälpa nu. Bara iaktta.

En meditation kan du börja på varje kväll innan du ska sova. Bara sitt i sängen – sitt på ett avslappnat sätt – slut ögonen och känn att kroppen slappnar av. Om kroppen börjar luta sej framåt, låt den göra det; den får luta sej framåt. Den kanske vill inta fosterställning, precis som när ett barn är i mammans livmoder.

Lyssna sen bara till din andning, bara det. Bara lyssna till de –andningen som går in och andningen som går ut; andnningen som går in och andningen som går ut. Jag säger inte att du ska verbalisera det – bara känn hur den går in; när den går ut, känn hur den går ut. Bara känn den, och när du känner det kommer du att känna otrolig stillhet och klarhet som stiger upp.

Detta gäller bara för tio eller tjugo minuter – minmum tio minuter, maximum, sen kan du somna.

Bara låt saker hända som om du inte gör dem.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Släpp loss den inre pratmajan

Om det pågår en inre dialog hela tiden, måste den ha en inre orsak. Hellre än att tränga undan den, tillåt den.

Genom att tillåta den kommer den att försvinna. Den vill kommunicera någonting till dej. Ditt sinne vill prata med dej.Någonting som du inte har lyssnat till, inte brytt dej om, som du har varit likgiltig för, vill kontakta dej. Du kanske inte är medveten om vad det vill  relatera till dej  eftersom du alltid har kämpat emot det och tänkt att det är knäppt,vrickat och försökt stoppa det eller göra om det till någonting annat. Alla skenmanövrar  är en sorts förträngning.

 

Gör en sak. Varje kväll, före sovdags, sitt vänd mot en vägg i fyrtio minuter och börja tala -- tala högt. Njut av det och var med i det. Om du finner att det är två röster, tala då från båda sidor. Stöd den ena sidan, svara sen från den andra, och se hur du kan skapa en härlig dialog.

Försök inte manipulera det, för du säger det inte till någon. Om det blir tokigt, låt det vara så. Försök inte klippa bort, eller censurera någonting, för då går hela poängen förlorad.

Gör det åtminstone i tio dagar och under dessa fyrtio minuter, försök att inte vara  emot det på något sätt.  Bara lägg hela din energi på det. Inom tio dagar stiger någonting upp till ytan som har försökt tala till dej fast du inte har lyssnat, eller något som du vetat om men inte velat lyssna till. Lyssna på det och sen är det avslutat.

Börja detta med att tala till väggen och gå in i det totalt. Låt ljusen vara släckta, eller väldigt dämpade. Om du ibland känner för att skrika och bli arg i dit prat, bli arg och skrik

Bli arg och skrik för det kan gå på djupet bara när det görs med känsla. Om du bara är på en resa i huvudet och du upprepar ord som en livlös bandslinga hjälper det inte och det verkliga kommer aldrig upp till ytan.

Tala med känsla och gester, som om motparten finns där. Efter kanske tjugofem minuter har du värmt upp. De sista femton minuterna kommer att vara oerhört vackra ; du kommer att tycka om det. Efter tio dagar kommer du att se att den inre dialogen försvinner och att du har kommit att förstå ett och annat som du aldrig tidigare har förstått om dej själv.

 

 

Tjugofyradagarsbeslutet

 

Ett beslut är bra när det kommer ur själva livet; det är dåligt när det bara kommer från huvudet. När det bara kommer ut ur huvudet är det aldrig beslutsamt; det är alltid en konflikt. Alternativen fortsätter att vara öppna och sinnet går på och går på, från ena sidan till den andra. Det är så som sinnet skapar konflikt.

Kroppen är alltid här och nu, och sinnet är aldrig här och nu; det är hela konflikten, Du andas här och nu; du kan inte andas i morgon och du kan inte andas igår. Du måste andas i den här stunden. Men du kan tänka på morgondagen och du kan tänka på gårdagen.Så kroppen är i det närvarande och sinnet går på och hoppar mellan dåtid och framtid. Det finns en splittirng mellan kropp och sinne. Kroppen är i det närvarande och sinnet är aldrig i det närvarande; de möts aldrig, de träffar aldrig på varann. På grund av denna splittring, ängslan, uppstår ångest och spänningar; man blir spänd – den spänningen är oro.

Sinnet måste föras in i nuet, för det är den enda tid som finns

 

 

Så fort som du börjar tänka för mycket på framtiden och det förflutna, bara slappna av och fäst uppmärksamheten på andningen. Varje dag, i åtminstone en timme, bara sitt ned i en stol, avslappnat, gör det bekvämt för dej och slut ögonen. Börja med att bara titta på andningen. Ändra inte på den; bara titta, iaktta. Genom att du tittar på den, kommer den att bli långsammare och långsammare och långsammare. Om du normalt sett tar åtta andetag på en minut, kommer du att börja ta sex, sen fem, fyra, tre och sen två. Inom två eller tre veckor kommer du att ta ett andetag per minut. När du tar ett andetag per minut då kommer sinnet närmare till kroppen.

  Ur denna lilla meditation kommer en tid när andningen stannar upp under minuter i sträck. Tre eller fyra minuter passerar  och så ett andetag. Då är du samstämd med kroppen och du kommer att veta  för första gången vad nuet är. Annars är det bara ett ord; sinnet har aldrig känt det, sinnet har aldrig upplevt det. Det känner gårdagen och det känner framtiden, så när du säger ”nuet” , tänker sinnet på någonting mitt emellan gårdagen och framtiden, e-mellan någonting , men sinnet  har ingen erfarenhet av det.

Så under tjugofyra dagar, i en timme om dagen, slappna av in i andningen och låt andningen fortsätta; den fortsätter automatiskt. När du går fortsätter/ den automatiskt. Sakta, sakta kommer det att finnas mellanrum, och de mellan rummen kommer att ge dej den första upplevelsen av nuet. Ur dessa tjugofyra, tjugofem dagar, kommer det plötsligt upp ett beslut.

Vad för sorts beslut som kommer upp har ingen betydelse. Det mest betydelsefulla är varifrån beslutet kommer – inte vad utan varifrån. Om det kommer från huvudet kommer det att skapa  elände. Men om ett beslut stiger upp ur din  helhet då ångrar du dej aldrig, aldrig en enda sekund. En människa som lever i det närvarande vet inte av någon ånger; hon ser sej aldrig om. Hon ändrar aldrig i sitt förflutna och sina minnen , och hon arrangerar aldrig sin framtid.

Ett beslut från huvudet är en ful sak. Själva ordet ”decision ”betyder att klippa av. Det är inte något bra ord. Det helt enkelt klipper av dej från verkligheten. Huvudet klipper hela tiden av dej från verkligheten.

 

 

 

Kapitel 3: Hjärtats Konst

Ge näring åt din förmåga till kärlek

 

DIAGNOS

 

Vi har blivit för mycket, tvångsmässigt upptagna med huvudet -- hela utbildningssystemet, hela vår civilisation, är besatt av huvudet eftersom huvudet har åstadkommit alla sorters teknologiska framsteg -- vi tror att det är slutpunkten.

Vad har hjärtat att erbjuda oss? Det kan inte ge dej storartade teknologier, det kan inte ge dej stora industrier, det kan inte ge dej pengar. Det kan ge dej glädje, det kan ge dej festande och firande. Det kan ge dej en oerhörd känsla för skönhet, för musik, för poesi. Det kan leda dej in i kärlekens värld, och ytterst in i bönens värld, men de sakerna är inga handelsvaror. Du kan inte få bankkontot att växa via hjärta; och du kan inte utkämpa stora krig, och du kan inte framställa atombomber och vätebomber, och du kan inte tillintetgöra människor genom hjärtat. Hjärtat vet bara hur man skapar  och huvudet vet bara hur man förstör. Huvudet är destruktivt, och hela vårt utbildningssystem har blivit fast/fångat i huvudet.Våra universitet, våra högskolor, våra skolor,  håller alla  på att förstöra mänskligheten. de tror att de tjänar, men de helt enkelt lurar sej själva. Om inte människan blir balanserad, om inte både hjärta och huvud kan växa, kommer människan att förbli i elände och eländet kommer att fortsätta att  växa. Eftersom/när/som vi hänger upp oss mer och mer i/på huvudet, eftersom vi blir mer och mer glömska för hjärtats existens

kommer vi djupare ner i eländet. Vi håller på att skapa helvetet på jorden, och vi kommer att skapa mer och mer av det.

Paradiset tillhör hjärtat. Men detta är vad som har hänt: hjärtat har fullständigt glömts bort, ingen förstår längre det språket. Vi förstår logik, vi förstår inte kärlek. Vi förstår matematik, vi förstår inte musik. Vi vänjer oss mer och mer vid världens vägar/hur det går till/ och ingen verkar att ha modet att följa de okända vägarna, kärlekens okända labyrinter, och hjärtats. Vi har ställt in oss helt och hållet på prosans värld, och poesin har helt enkelt förintats/dött ut.

Poeten är död, och poeten är en bro mellan vetenskapsmannen och mystikern. Bron/förbindelsen har försvunnit. På ena sidan står vetenskapsmannen – väldigt mäktig, oerhört mäktig, beredd att förstöra hela jorden, livets helhet – på andra sidan står, glest och långt emellan, står några stycken mystiker –en Buddha, en Jesus, en Zarathustra, en Kabir. de är ytterligt maktlösa i den mening vi lägger i ordet makt, och kolossalt mäktiga i en helt annan beytdelse -- men det är ett språk som vi inte alls behärskar. Och poeten har dött; det är den största olyckan. Poeterna håller på att försvinna.

Och med poet menar jag målaren, skulptören. Allt det som är skapande hos människan håller på att reduceras mer och mer till att framställa handelsvaror. Det skapande håller på att förlora greppet  och det produktiva håller på att bli livets mening/mål.

Istället för skaparkraft värdesätter vi produktivitet: vi talar om hur man ska kunna producera mer. Produktionen kan ge dej saker, men den kan inte ge dej värden. Produktionen kan göra dej rik utåt, men den kommer att utarma dej invändigt. Produktion är inte skapelse/skapande. Produktion är väldigt medelmåttigt; vilken dumskalle som helst kan göra det, man behöver bara lära sej knepen.

 

Och poeten har dött, poeten finns inte mer. Och det som existerar i poesins namn är nästan prosa. Vad som finns till i måleriets namn är mer eller mindre vansinnigt. Du kan titta på Picasso, Dali och andra -- det är patologiskt! Picasso är ett geni, men sjuk, patologisk. Hans måleri är inget annat än utlevelse; det hjälper honom, det är ett slags kräkning. När du har något fel på magen är det befriande att kräkas. Det hjälpte Picasso; om han hade hindrats från att måla skulle han ha blivit galen. Målandet var bra för honom, det räddade honom undan vansinne, det förlöste hans galenskap på målarduken. Men hur går det för dem som köper hans målningar, som hänger upp dem i sina sovrum och tittar på dem? De kommer att börja känna sej illa till mods.

Jag talar om en fullständigt annan sorts skaparkraft. Ett Taj Mahal… att bara betrakta det en fullmånekväll, och oerhörd meditation måste födas hos dej. Eller templen i Khajuraho, Konarak, Puri -- bara meditera på dem, och förvånas över hur all din sexualitet förvandlas

 till kärlek. De är skapandets mirakler.

  Europas katedraler -- de är jordens längtan att nå upp till himlen. När man ser dessa storartade skapelser föds med nödvändighet en väldig sång i ens hjärta, eller också lägrar sej en stor tystnad över en. Människan har förlorat den poetiska, skapande drivkraften,

eller – den har dödats. Vi har för stort intresse av handelsvaror, av manicker och av att tillverka fler och fler saker. Produktion handlar om kvantitet, och skapande handlar om kvalitet.

  Du blir tvungen att återta hjärtat. Du måste återigen uppmärksamma naturen. Du blir tvungen att återigen betrakta rosor, återigen betrakta lotusblommor. Du blir tvungen att ta några kontakter med träden, klipporna och floderna. Du måste påbörja en dialog med stjärnorna igen.

 

ORDINATIONER

 

 

Kärlekens glädje

 

Alltid när du älskar, känner du glädje. Så fort som du inte älskar, då kan du inte vara glädjerik. Glädje är en följd av kärleken, en skugga till kärleken; den följer kärleken.

Bli alltså mer och mer kärleksfull, och du kommer att bli mer och mer lycklig.Bry dej inte om ifall din kärlek är besvarad eller inte; det är inte alls det som är poängen. Lyckan följer automatiskt på kärleken, antingen den är besvarad eller inte, antingen den andra är tillgänglig eller inte. Det är kärlekens skönhet, att dess resultat är inneboende/inre; dess värde är inneboende. Den beror inte av den andras respons, den är helt och hållet din egen. Och det gör ingen skillnad mot vem du är kärleksfull – mot en hund, en katt, mot ett träd, eller ett klippblock.

Sitt bara vid sidan av klippan och var kärleksfull. Ha en liten pratstund. Kyss klippan och ligg ned på den. Känn dej som en med den och plötsligt kommer du att känna en energirysning, ett uppbåd av energi – och  du kommer att bli enormt glad. Klippan kanske inte har återbördat någonting/gett tillbaka  -- eller den kanske har det, men det är inte poängen. Du blev lycklig eftersom du älskade. Den som älskar är lycklig.

När du väl har den här nycklen, kan du vara lycklig tjugofyra timmar. Om du är fylld av kärlek/´sfull i tjugofyra timmar, och du är inte längre beroende av att ha objekt för kärleken, då blir du mer och mer självständig – för du kan vara kärleksfull även om ingen finns där. Du kan älska själva tomheten som omger dej. När du sitter ensam i ditt rum, fyller du hela rummet med din kärlek. Du må sitta i fängelse; du kan omvandla det till ett tempel inom en sekund. I samma stund som du fyller det med kärlek är det inte längre ett fängelse. Och till och med ett tempel är ett fängelse om kärleken saknas.

 

 

 Öppna hjärtats kronblad

 

Ibland finns hjärtat där, men det är som en knopp, inte som en blomma. Men knoppen kan bli en blomma. Gör en sak: börja  med en andningsprocedur. Gör den när som helst på tom mage, antingen före maten, eller tre timmar efter det att du har ätit.

Kasta ut all luft -- andas ut djupt, dra in magen och pressa ut all luft. När du känner att all luft är ute, håll den då ute så länge som möjligt, i två till tre minuter. Tre minuter är det bästa. Det  kommer att vara svårt, men efter ett tag kommer du att kunna göra det; du kommer att vara helt svältfödd på luft, och då kommer den att rusa in. Du kommer att känna stor glädje när luften rusar in, stor vitalitet, och rusningen kommer att hjälpa ditt hjärta att öppnas.

Du behöver någonting som kan bryta in till hjärtat. Så att du kan göra det närhelst du vill. Gör det inte mer än sju gånger under samma session. Du kan göra det tre, fyra, fem gånger per dag eller till och med mer; det är inget problem.

Kom bara ihåg att göra det på tom mage, så att luften verkligen kan kastas ut. Håll sedan luften ute så länge som möjligt. Och var inte rädd, du kommer inte att dö, för så fort det blir omöjligt att hålla andan ute längre, tappar du kontrollen och luften rusar in. Så småningom kommer du att kunna hålla andan ute i tre minuter och när luften kommer inrusande kommer det att öppna hjärtats kronblad.

Detta är ett av de mest betydelsefulla knepen för att öppna hjärtat.

 

 

Låt din kärlek vara som andningen

 

Om du samlar på dej dina andetag kommer du att dö eftersom luften blir skämd och död. Den förlorar sin vitalitet och sina livgivande egenskaper. Likadant är det med kärleken.

Den är en sorts andning som förnyar sej själv i varje ögonblick. Så fort man kör fast i sin kärlek och slutar andas förlorar livet all mening. Och det är vad som händer människor: sinnet är så dominerande att det till och med påverkar hjärtat och gör det härsklystet! Hjärtat känner ingen härsklystnad, men blir smittat och förgiftat av sinnet. Kom ihåg det. Var förälskad i tillvaron och låt din kärlek vara som andningen. Andas in, andas ut, men låt det vara kärlek som kommer in och går ut. Efterhand, måste du skapa denna kärlekens magi med varje andetag. Detta kommer att bli din meditation: när du andas ut, bara känn att du öser ut din kärlek i tillvaron; när du andas in, då är det tillvaron som öser sin kärlek in i dej.

Snart kommer du att märka att din andning ändrar karaktär. Sen börjar den förändras så att den blir någonting fullständigt annorlunda än vad du någonsin upplevt tidigare. Därför kallar vi den i Indien för prana, liv – inte bara andning. Det är inte bara syre, någonting mer finns där -- själva livsessensen, det gudomliga självet.

Om vi bjuder in det, kommer det in med andningen och dröjer sej kvar. Så låt detta bli din meditation, din teknik. När du sitter i stillhet och andas, andas kärlek. Du kommer att bli hänförd, du kommer att börja känna en inre dans.

 

 

 

 

Den älskades andetag

 

 

Upplevelsen av att andas måste göras mer och mer djupgående, granskad, observerad, betraktad och analyserad. Se hur andningen förändras med dina känslor och vice versa: hur dina känslor förändras med din andning. Till exempel när du är rädd, iaktta då hur andningen förändras. Försök sen en dag att ändra andningen till samma mönster som den hade då när du var rädd. Du kommer att bli förvånad; om du ändrar andningen exakt så som den var när du var rädd, då kommer rädslan upp --omedelbart.

Iaktta andningen när du är djupt förälskad i någon. När du håller älskarens hand, när du kramar din älskade, iaktta andningen.Så en dag, när du bara sitter i tystnad under ett träd, se hur du andas på samma sätt. Åstadkom mönstret, formen, kom in i samma gestalt igen. Andas på samma sätt som om du kramades med din älskade, och du kommer att

förvånas: hela tillvaron har blivit till din älskade! Om igen stiger det upp en stor kärlek i dej. De följs åt.

Iaktta andningen, för den kärleksfulla rytmen hos andningen är väldigt viktig: den kommer att förvandla hela din varelse.

 

När två andas som ett

 

Iaktta dina kärleksfulla stunder mer och mer. Var uppmärksam.Se hur andningen förändras.Se hur din kropp vibrerar. När du bara kramar din kvinna eller din man, gör det som ett experiment och du kommer att förvånas. En dag, när ni bara kramas och smälter ihop med varann, sitt tillsammans under åtminstone en timme, och ni kommer att bli överaskade: det kommer att bli en av de mest psykedeliska upplevelserna!

Under en timme, utan att ni gör någonting, genom att ni bara kramas, faller in i varann, går upp i varann, smälter samman; långsamt kommer andningen att bli till ett. Ni kommer att andas som om ni är två kroppar, men ett hjärta. Ni kommer att andas tillsammans -- inte genom någon egen ansträngning, utan bara genom att ni känner så mycket kärlek att andningen följer med -- det kommer att vara de största ögonblicken, de värdefullaste, inte av denna världen utan av det okända och det underbara.

I de stunderna kommer du att få de första glimtarna av meditativ energi. I de stunderna ger grammatiken upp och språket upphör. När man försöker säga det, upphör språket, och genom själva sin död pekar det på vad det inte kan uttrycka.

 

Hålla handen medvetet

 

När du håller din väns hand, gör det uppmärksamt. Se efter om din hand ger ifrån sej värme eller inte. Annars kan du hålla handen utan att det finns någon kommunikation och något utbyte av energi. Du kan faktiskt hålla handen och handen kan vara fullständigt kall och

 

frusen. Det finns ingen vibration, ingen puls; ingen energi som strömmar över till vännen. Då är det fruktlöst. Det är en tom gest, en kraftlös gest.

Så när du håller handen, se efter djupt inombords om energin flödar eller inte, och hjälp till att leda energin; hämta dit energin, driv dit energin.

I början kommer det bara att vara en övning i fantasin, men energin följer fantasin. Du kan göra det....Ibland kan du ta pulsen och bara föreställa dej att pulsen stiger och går fortare under några minuter, så tar du den igen, och du ska se att den slår snabbare. Fantasin skapar roten/rötterna; den leder energin.

Så när du håller den andras hand, håll den medvetet och föreställ dej att energin går dit, och att handen blir varmare och välkomnande, och du kommer att få se en oerhörd förändring inträffa.

 

 

     Se med kärlekens ögon

 

När du tittar på någon, titta med kärlekens ögon. När du tittar på människor, ös ut kärlek genom ögonen. När du går, gå och kasta iväg kärlek åt alla håll. I början kommer det bara att vara inbillning och efter en månad kommer du att se att det har blivit verkligt. Andra kommer att börja känna att du har en varmare personlighet nu, att det känns väldigt skönt bara att komma i närheten av dej--att det uppstår en känsla av välbefinnande.

Gör det till din medvetna ansträngning--bli mer uppmärksam på kärleken och sprid mer kärlek.

 

Bli kär i dej själv

Experimentera lite med det här....Bara sitt under ett träd och bli kär i dej själv för första gången. Glöm bort världen, var bara förälskad i dej själv. Det andliga sökandet är faktiskt

sökandet efter att bli kär i sej själv. Världen är en resa där man förälskar sej i andra-- andlighet är en resa där man förälskar sej i sitt eget jag/själv.

Andligheten är väldigt självisk--man söker efter sej själv, söker efter meningen med sej själv. Den innebär att högtidlighålla sej själv, den är att smaka på sej själv. När den här smaken börjar att hända inuti...vänta lite, sök lite grann. Känn ditt egenvärde, gläd dej åt att du finns, för:”Vad kunde jag gjort om jag inte blivit född? Hur hade jag kunnat klaga, och till vem, om jag inte hade funnits?”

Du finns i den här tillvaron! Till och med  detta faktum, så här mycket medvetande, så mycket medvetenhet om att ”jag är”, själva möjligheten till en glimt av salighet--bara högtidlighåll allt detta en smula. Låt smaken av allt detta sugas upp i/av alla dina porer. Tillåt dej själv att svepas med av dess rysningar. Börja dansa om du känner för att dansa, börja skratta om du känner för att skratta,eller börja sjunga en sång om du känner för att sjunga en sång. Men kom ihåg att själv vara centrum för alltsammans, och låt glädjens källflöden flöda inifrån dej själv, inte utifrån.

 

 

 

Kapitel 3: Lär känna dej själv

Sökandet efter ditt ursprungliga ansikte

 

DIAGNOS

 

Ordet personlighet måste förstås. Det kommer från persona; persona betyder mask. I det antika grekika dramat brukade skådespelarna bära masker; dessa masker kallades persona--persona eftersom ljudet kom från bakom masken. Sona betyder ljud. Maskerna var uppenbara för publiken, och från maskens baksida kom ljudet fram. Från det ordet persona härstammar ordet personlighet.

Alla personligheter är falska. En god personlighet, en dålig personlighet, syndarens personlighet, helgonets personlighet--alla är falska. Du kan bära en vacker mask eller en ful mask, det gör ingen skillnad.

Essensen är det som är verkligheten.

Personligheten är också nödvändig i växandet. Det är som när man fångar en fisk i havet och slänger upp den på stranden; fisken hoppar tillbaka ned i havet. Nu kommer den för första gången att veta att den alltid har levt i havet; för första gången kommer den att veta att ”Havet är mitt liv.” Fram till nu, innan den fångades och kastades upp på stranden, kanske den aldrig någonsin hade haft en tanke på havet, den  kan den ha varit ytterligt omedveten om havet. För att lära känna någonting måste man först förlora det.

För att bli medveten om paradiset, måste man först förlora det. Inte förrän du har förlorat och återvunnit det kan du förstå dess skönhet.

Adam och Eva måste förlora Edens lustgård; det ingår i den naturliga utvecklingen. Det är bara den Adam som lämnar guds vackra trädgård som en dag kan bli en kristus--han kan komma återvända. Adam som lämnar Eden är precis som fisken som fångas och kastas upp på stranden och Jesus är fisken som hoppar tillbaka ner i havet.

Primitiva folk, exempelvis, har något gemensamt med mycket små barn. De är vackra, spontana,naturliga, men helt omedvetna om vad de är; de har ingen medvetenhet. De lever glatt, men deras glädje är omedveten. Först måste de förlora den. De måste bli civiliserade, bildade,(bok)lärda; de måste förlora all sin spontanitet, de måste glömma bort allt om sin essens, och plötsligt en dagkommer de att böeja sakna den. Det är nödvändigt.

Det händer överallt i världen, och det händer i så stora mått

eftersom det är första gången som mänskligheten har blivit civiliserad på riktigt.

Ju mer civiliserat ett land är, desto större är känslan av meningslöshet. De efterblivna länderna har ännu inte (fått) den känslan--de kan inte ha den.För att ha den känslan av inre tomhet, meningslöshet, absurditet, måste man vara mycket civiliserad.

Därför är jag helt och hållet för vetenskapen, för den hjälper fisken att kastas upp på stranden. Och väl där, på den heta stranden, i sanden, börjar fisken känna törsten. Den har aldrig känt sej törstig förut. För första gången saknar den havet runtomkring, svalkan, det livgivande vattnet. Den är döende.

Det är den civiliserade människans situation: hon är döende.

Ett stort sökande föds. Man vill veta vad som bör göras, hur man kan stiga ned/komma in i livets ocean igen.

 

 

I de efterblivna länderna, Indien till exempel, finns ingen sådan känsla av meningslöshet. Även om ett fåtal intellektuella skriver om det, så har deras skriverier inget djup, eftersom det inte motsvarar det indiska tänkesättets belägenhet. Ett fåtal indiska intellektuella skriver om meningslöshet, absurdim, nästan på samma sätt som Sören Kirkegaard, Jean-Paul Sartre, Jaspers, Heidegger....De har läst om de här människorna, eller de kanske har varit i Väst, och de börjar tala om meniingslöshet, äckel, det absurda, men det är konstgjort.

Jag har talat med indiska intellektuella--de låter väldigt tillgjorda, för känslan är inte deras egen; den är lånad. Det är Sören Kirkegaard som talar genom dem, det är Friederich Nietzsche som talar genom dem; rösten är inte deras egen. ∂e är inte riktigt medvetna om vad det är som Sören Kirkegaard säger, de har ine genomlidit samma ångest. Känslan är en annans, främmande; de har lärt den som papegojor.De talar om det, men hela deras liv säger och visar något annat. Vad de säger och vad deras liv visar är diametralt motsatta.

Det är mycket, mycket sällsynt att en indisk intellektuell någonsin begår självmord--jag har inte hört talas om det--men många västerländska intellektuella har tagit livet av sej. Det är väldigt ovanligt att stöta på en indisk intellektuell som blir galen; det är ett vanligt fenomen i Väst, många intellektuell har blivit galna.

De verkliga intellektuella har nästan oundvikligt blivit galna, det är deras livserfarenhet.

Civilisationen överallt, den överutvecklade/betonade pesonligeten, har blivit ett fängelse.De dodas av den. Själva tyngden av civilisationen  är övermäktig och outhärdlig. De känner sej kvävda, de kan inte andas. Till och med självmord ser ut som en befrielse, eller om de inte kan begå självmord, då är galenskapen en tillflykt. Genom att bli galen kan man åtminstone glömma bort hela civilisationen, man kan glömma allt det nonsens

som pågår i civilisationens namn.Galenskap är en flykt undan civilisationen.

Men att känna att livet är ytterligt meningslöst är att stå vid ett vägskäl: antingen väljer du självmord, eller så väljer du sannyas; antingen väljer du vansinne eller så väljer du meditation. Det är en avgörande vändpunkt.

All personlighet är falsk. Det finns en essens inuti som inte är falsk, som du har med dej vid födseln, som alltid har funnits där.

Någon frågar Jesus: ”Vet du något om Abraham?” Och Jesus svarar,”Jag fanns till före Abraham”.

Ett sånt absurt påstående! Men oerhört meningsfullt. braham och Jesus--det är ett stort gap mellan dem; Abraham föregick Jesus med nästan tre tusen år. Och Jesus säger,”Jag fanns till före Abraham”.

Han talar om essensen. Han talar inte om Jesus, han talar om Kristus. Han talar om det eviga. Han talar inte om det personliga, han talar om det universella.

Zenfolket säger att om du inte lär känna det ursprungliga ansiktet du hade innan din pappa var född, kan du aldrig bli upplyst. Vad är detta ursprungliga ansikte? Redan innan din pappa var född hade du det, och du kommer att ha det igen när du har dött och kroppen är bränd och inget finns kvar utom aska--då kommer du att ha det igen. 

Vad är detta ursprungliga ansikte? Essensen--kalla det själen,anden, självet; det är ord som betecknar samma sak. Du föds som (en) essens, men om du blir kvar som essens utan att samhället skapar en personlighet åt dej, då kommer du att förbli djurisk. Det har hänt en del människor.

Det var till exempel ett barn som upptäcktes någonstans i nordindien nära Himalaya, ett elva års barn som hade uppfostrats av vargar, en vargunge--ett människobarn som uppfostrades av vargar.

Vargar kan förståss bara överföra vargens personlighet; så barnet var mänskligt, essense fanns där, men han hade en vargs personlighet.

Det har hänt många gånger. Det verkar som om vargar har förmågan att uppfostra människobarn; det verkar som de har en viss kärlek, medkänsla med människobarn. Dessa barn har inget av den korruption som det mänskliga samhället måste överföra/ge; deras väsen är inte nedsmutsade, de är ren essens. De är som fisken i havet--de vet inte vilka de är. Och det är väldigt besvärligt, när de en gång har uppfostrats av djur, att ge dem en mänsklig personlighet; jobbet är för svårt. Nästan alla barn har dött under den ansträngningen.De kan inte lära sej människosätt, det är för sent nu. deras form är gjuten; de har redan blivit inrotade personligheter. de har lärt upp sej till vargar. de känner ingen moral, de känner ingen religion. De är inte hinduer, kristna, mohammedaner. de bryr sej inte om gud--de har aldrig hört talas om honom. Allt de känner till är vargens liv.

Om den mänskliga personligheten är ett hinder...

 den är ett hinder bara om du klänger fast vid den.Den är något man måste gå igenom: den är en stege, den är en bro. Man bör inte bygga sej ett hus på bron, sant, men man måste passera över bron.

Människans personlighet är partiell. I ett bättre samhälle kommer vi att ge barnen personligheter, men också förmågan att göra sej av med dem.Det är vad som fattas nu: vi ger dem personligheter,

för trånga personligheter, så att de blir inkapslade, fängslade, och vi visar dem aldrig något väg att bli av med dem. Det är som att ge ett barn en komplett rustning utan att ge det någon idé om hur man öppnar rustningen, hur man en dag slänger av sej kläderna när man växer och blir större. 

Vad vi gör med människovarelser är precis som man gjorde i Kina under antiken med kvinnornas fötter. Redan från den tidigaste barndomen gav man järnskor till flickorna så att deras fötter aldrig växte, de fortfor att vara mycket små. Små fötter älskades högt och uppskattades väldigt mycket. Bara aristokratiska familher hade råd med det, eftersom det var i stort sett omöjligt för kvinnan att göra någonting. Kvinnan kunde inte ens gå ordentligt, fötterna var för små för att kunna bära upp kroppen. En fattig kvinna hade inte råd med det. Fötterna var vanställda; hon måste gå med stöd. En fattig kvinna hade inte råd med det, så små fötter blev en symbol för aristokratin.

Vi kan skratta åt det, men vi håller på med samma sak. I Väst går kvinnorna med såna befängda skor, med så höga klackar! Det är ok med såna skor på cirkus, men dessa höga klackar är inte till för att gå med. Men de uppskattas, för en kvinna som använder väldigt högklackade skor blir mer sexuellt lockande: hennes ända står ut och blir framträdande/förgrund/bemärkt. Och eftersom det blir svårt att gå, rör sej skinkorna mer är annrs. Men detta accepteras, det är okej. Andra samhällen skrattar åt det!

Över hela världen använder kvinnor behå, och de tycker att det är väldigt konventionellt och traditionellt. Faktiskt, så får behån

kvinnan att se mer sexig ut; den är till för att ge hennes kropp en form som hon inte har. Det ska  få brösten att stå ut och se  ungdomliga ut, inga hängbröst. Och kvinnor i traditionsbundna samhällen, samhällen som insisterar på att kvinnor ska använda behå, tror att de är väldigt religiösa och rättrogna. De lurar helt enkelt sej själva och ingen annan--behån är ett sexuell anordning/påhitt.

Precis som med behån, finns det en del primitiva samhällen som använder/har egendomliga saker/påhitt. Läpparna kan göras tjockare och tjockare. Redan i den tidiga barndomen hängs tyngder på läpparna så att de blir väldigt tjocka och stora. Det symboliserar en väldigt sexuell kvinna--stora, tjocka läppar kan förstås kyssa bättre!

I en del primitiva samhällen har mannen till och med använt ett särskilt fodral för könsorganen för att få dem att se större ut, precis som med kvinnor som använder behå.Vi kan skratta åt såna löjliga människor, men det är samma visa/historia! Unga människor över hela världen bär väldigt tajta byxor--det framhäver könsorganen. Men när väl någonting blir accepterat är det ingen som lägger märke till det.

Civilisationen får/bör inte bli en trång inhägnad. Det är helt nödvändigt att du har en personligeht, men du bör ha en personlighet som lätt kan stängas på och av--precis som lätta klädesplagg, som inte är gjorda av stål. Bara bomull är tillräckligt, så att du kan ta dem av och på, du behöver inte bära dem hela tiden.

Det kallar jag en person med gott omdöme; en som lever i sin essens, men som använder personligheten när hon rör sej i samhället.

Hon använder personligheten, hon är herre över sitt väsen.

Samhället behöver en viss sorts personlihet. Om du tar med dej essensen in i samhället, kommer du att ställa till med besvärligheter för dej själv och andra. Folk kommer inte att förstå din essens, din sanning kan vara för bitter för dem, din sanning kan vara för besvärande för dem. Det behövs inte! Du behöver inte vara/gå naken i samhället, du kan bära kläder.

Men man ska kunna vara naken i sitt eget hem, när man leker med barnen; smuttar på en kopp te i trädgården en sommarmorgon på gräsmattan, då ska man kunna vara naken. Det finns ingen anledning att gå naken till kontoret--ingen anledning! Kläder är bra på alla sätt; det är inte nödvändigt att utsätta sej för alla och envar. Det är exhibitionism, det är den motsatta ytterligheten. En ytterlighet är att folk inte ens kan gå till sängs utan kläder; en annan ytterlighet är jainistiska munkar som rör sej nakna på marknadstorget, eller nakna hinduiska sadhus. Och det egendomliga är att

 

dessa jainister och hinduer motsätter sej att västerländska kvinnor lämnar armarna otäckta, att de inte bär anständiga kläder.

Nu, för västerlänningar som kommer till Indien är det verkligen svårt att bära för mycket kläder. Det verkar befängt för den västerländska sökaren som kommer hit att se  till indier i slips och kostym. Det är så befängt! I väst är det okej--där är det kallt och slipsen är ett skydd--men i Indien är den ett försök till självmord. I väst är det okej att ha på strumpor och skor, men i Indien? Men människor tar efter varandra. De går omkring hela dagarna med skor och strumpor på, i ett hett land som Indien. Den västerländska klädedräkten är helt enkelt inte relevant i Indien--tajta byxor och rock/kavaj och slips och hatt--den får en helt enkelt att se löjlig ut. Indien behöver lösa kläder. Men det finns ingen anledning att gå till motsatt ytterlighet, så att du börjar springa omkring naken och cyklar omkring naken på gator och torg. Det ställer bara till med onödiga problem för dej och andra.

Man bör vara naturlig, och med att vara naturlig menar jag att man ska kunna knäppa på personligheten när den behövs, i samhället.Den fungerar som ett glidmedel/smörjmedel, den hjälper, eftersom där finns tusentals människor. Det behövs smörjmedel, annars kommer folk att vara i konflikter oavbrutet och törna emot varandra. Smörjmedel hjälper, de håller livet jämnt.

Personligheten är bra när du kommunicerar med andra, men personligheten är en barriär när du ska kommunicera med dej själv.

Personligheten är bra när du ska förhålla dej till andra människor;personligheten är en barriär när du ska förhålla dej till själva tillvaron.

 

 

ORDINATIONER

 

Det inre ljuset

 

Varje barn i sin mammas livmoder förblir fullt av ljus; det är ett inre ljus, en inre glöd. Men när barnet föds och öppnar sina ögon och ser världen med dess färger och ljuset och alla människor, då ändras gestalten sakta. Barnet glömmer bort att titta inåt, det blir för intresserat av yttervärlden.  Det blir så uppslukat av den att det sakta, sakta glömmer bort att titta inåt; det blir glömskt för det.

I meditation måste man åter förbinda sej med den inre ljuskällan. Man måste glömma bort hela världen och gå in, vända sej inåt, stämma sej inåt, som om världen har försvunnit, som om den inte finns.

Åtminstone under en timme varje dag måste man glömma bort världen fullständigt och bara vara sej själv. Då kan den där gamla erfarenheten sakta återupplivas. Och nu, när du lär känna den, är det oerhört, för nu har du sett världen med all dess mångfald och dess larm. Att nu se den inre stillheten och ljusets renhet är en fullständigt annorlunda upplevelse. Och den är så närande, så livgivande; det är en källa med nektar.

Så detta kan vara din meditation varje kväll, eller tidigt på morgonen, eller närhelst du kan ta dej tid. När det är lättare att glömma världen--antingen sent på kvällen när trafiken har stannat och allt folk har gått och lagt sej och hela världen har försvunnit av egen kraft-- då är det lättare att slinka ut. Eller tidigt om morgonen när folk fortfarande sover djupt. Men när du väl har börjat se det inre ljuset, då kan du se det när som helst. På marknadstorget, mitt på dagen kan du sluta ögonen och se det. Till och med att se det för ett enda ögonblick är oerhört avslappnande.

Men börja på natten: sitt stilla under en timme och titta inåt, iakktagande och väntande på att ljuset ska explodera. En dag exploderar det. Du kan inte åstadkomma det, du ska bara återupptäcka det.

 

Ge rum åt glädjen

 

Att lära känna sej själv är väldigt elemtärt... Det är inte svårt, det kan inte vara svårt; du behöver bara lära bort ett par saker. Du behöver inte lära dej något för att veta vem du är, du behöver lägga bort några saker.

För det första måste du lägga bort att bry dej om saker.

För det andra måste du lägga bort att bry dej om tankar.

Den tredje saken händer av sej själv -- bevittnande.

Nyckeln är för det första; du börjar ge akt på saker. Sitt stilla, titta på ett träd och var vaksam. Tänk inte på det. Säg inte,”Vad är det här för sorts träd?” Säg inte att det är fult eller vackert. Säg inte att det är ”grönt” eller ”torrt”.Låt inga tankar stimma omkring det, bara fortsätt att titta på trädet.

     Du kan göra det var som helst, iaktta vad som helst. Kom bara ihåg en sak: när en tanke kommer, ställ den åt sidan. Skyffla undan den; titta på saken igen.

     I början kommer det att vara svårt, men efter en tid kommer det  att börja uppstå mellanrum: det kommer att vara fritt från tankar. Du kommer att finna en stor glädje som kommer upp ur denna enkla upplevelse.Ingenting har hänt, det är bara det att tankarna är borta. Trädet finns där, du är där, och mellan de två finns en rymd. En rymden som inte är belamrad med tankar. Plötsligt finns det stor glädje utan synbar orsak, utan all anledning. Du har lärt dej den  hemligheten.

 

     Detta måste nu tillämpas på ett subtilare plan. Saker är grova, materiella; därför säger jag, börja med ett ting. Du kan sitta i ditt rum, du kan betrakta ett fotografi--det enda du behöver komma ihåg är att inte tänka på fotografiet. Bara se utan att tänka. Sakta, sakta kommer det att inträffa. Se på ett bord utan att tänka

och undan för undan så finns du  där, bordet finns där, men det finns ingen tanke mellan er två. Och plötsligt --   glädje.

     Glädjen är en funktion av tanklösheten. Glädjen finns redan där; den har trängts undan bakom så mycket tankar. När tankarna är borta, kommer den upp till ytan.

     Börja med det grova, materiella. Sen, när du har blivit intonad och du har börjat uppleva stunder då tankarna försvinner och bara tingen finns där, fortsätt med den andra saken.

     Slut nu ögonen och titta på en tanke, vilken som helst som kommer förbi--utan att tänka något om den tanken. Ett ansikte kommer upp på medvetandets skärm, eller ett moln drar förbi, eller vad som helst--bara se på det utan att tänka.

     Detta blir lite svårare än det första, för ting är grövre; tankar är väldigt subtila/svårfångade. Men om det första har inträffat, då kommer också det andra att inträffa; det enda som behövs är tid. Fortsätt att iaktta tanken. Efter ett tag....det kan inträffa efter ett par veckor, eller efter  ett par månader, eller det kan ta år--det beror på dej hur betsämt, hur pass helhjärtat du håller på. Så. plötsligt en dag, finns tanken inte där. Du är ensam.

En stor glädje kommer att stiga upp--tusenfallt större än den första

glädjen som kom när trädet stod där och tanken hade försvunnit. Tusenfallt! Den kommer att vara så oerhörd att du dränks i en  flodvåg av glädje.

     Detta är andra steget. När det har börjat hända, då kommer det tredje -- iaktta iakttagaren. Nu finns inget objekt. Tingen har släppts/kastats, tankar har släppts,; nu är du allena. Var nu bara vaksam på den som är vaksam, var ett vittne till bevittnandet.

I början blir det, återigen, svårt för vi vet bara hur man tittar på någonting -- ett ting eller en tanke. Till och med en tanke är i alla fall något att titta på. Nu finns ingenting, det är absolut tomhet. Bara den vaksamme finns kvar. Du måste vända dej mot dej själv.

Det är den hemligaste av alla nycklar. Du bara fortsätter att vara där ensam. Vila i den ensamheten, och ett ögonblick kommer när det inträffar. Det är förutbestämt. Om de två första sakerna har inträffat måste den tredje hända; du behöver inte oroa dej för det.

När det händer, då vet du för första gången vad glädje är. Det är inte något som händer med dej, så det kan inte tas ifrån dej. Det är du själv i ditt äkta/sanna väsen, det är själva ditt väsen. Nu kan det inte tas ifrån dej. Nu finns det inget sätt att förlora det.

Du har kommit hem.

Du måste alltså lägga bort ting, tankar. Iaktta först det grövre,materiella; betrakta sen det subtila, och betrakta sen det okända som finns bortom det grova och det subtila.

 

 

Är du kvar än?

Zenmästaren Obaku brukade fråga först av allt på morgonen,

”Obaku, är du här än?”

Hans lärjungar brukade säga, ”Om någon utomstående får höra dej, kommer de att tro att du är galen! Varför gör du så?”

Han brukade svara,”För om nätterna glömmer jag bort mej fullständigt....Ett stilla sinne utan drömmar och tankar....När jag vaknar måste jag påminna mej själv om att Obaku fortfarande är här. Vem kan jag fråga? Jag kan bara fråga mej själv, ”Obaku, är du kvar än?” Och han själv brukade svara,”Jajamen!”

Man behöver en djup självrespekt. Snarare än att upprepa Ramas och Krishnas namn, är det en storartad övning att bara fråga sej själv -- ropa ut ditt eget namn och fråga,”Är du kvar än?”-- bry dej inte om att andra kanske lyssnar -- och säg,”Jajamen!”

Om du kan gå så här långt kommer du att förvånas över den djupa tystnad som följer. När du frågar,”Är du kvar än?”, och du själv svarar,”Jajamen!”, då följer på det en djup tystnad. Det är också en hågkomst av ditt eget väsen--och en högaktning, en tacksamhet över att ännu en dag har tilldelats dej, att solen återigen går upp, att du återigen, åtminstone för en dag kommer att kunna se rosorna bloma.

Det finns ingen som förtjänar det, men livet upphör inte att ösa in i dej av sitt överflöd.

 

Hitta ditt eget ljud

 

Börja känna att ett ljud stiger upp genom din strupe--ett stönande,jämrande eller hummande ljud. Känn ljudets krusningar. Om du börjar känna för att humma eller jämra, ge dej hän. Var inte blyg och håll inte inne med det. Om det börjar få din kroppp att svaja, gå då in i svajandet. Låt ljudet äga dej.

    

Det finns ett stort ljud precis som en reservoir i din varelse och ibland vill det explodera. Med mindre än att det exploderar kommer du inte att känna dej lättad. Du måste hjälpa till. Det vill födas och du måste blibesatt av det; det är enda sätett man kan hjälpa det på.

    

Vår grundläggande varelse består av ljud;det är en av de mest uråldriga insikterna i människans varande.

    

Inte förr än du samarbetar, kan ditt eget ljud börja verka. Det verkar inte bara genom att du lyssnar till det. Det måste bli aktivt, komma tillliv och rörelse. så sätt igång med att nynna och humma.stig upp tidigt vid fem varje morgon, före

soluppgången och bara sjung,humma, stöna och jämra. Ljuden behöver inte ha någon mening. Ljuden måste vara existentiella, inte meningsfulla. Du ska njuta av dem, det är allt; där har du meningen. Du bör svaja. Låt det vara en lovsång till den stigande solen och sluta inte förr än solen har gått upp.

    

Det kommer att ge dej viss rytm under hela din dag. Du kommer att bli stämd redan från morgonen och du kommer att se att dagen får andra kvaliteter. Du kommer att vara mer kärleksfull, mer omhändertagande, mer inkännande, vänskapligare; mindre våldsbenägen, mindre arg, mindre ambitiös och mindre egoistisk.

    

Om du känner för att dansa, så dansa, om du känner för att svaja, så svaja. Hela poängen är att du inte längre har kontrollen; ljudet kontrollerar dej.

 

    

Iaktta mellanrummen

    

Börja att göra en liten andningsmeditation.

    

Sitt på en kudde så att bägge skinkorna är lite högre upp än knäna.Sen håller du ryggraden upprätt och rak. Vicka lite på kroppen och känn efter var den blir perfekt balanserad, och stanna där. Börja röa dej i små cirklar, mindre och mindre, bara för att känna in det rätta stället, där du ska vara. När du har kommit att känna att detta är den mest upprätta positionen för ryggraden, det mest balanserade läget, och att du står i förbindelse med jordens centrum i en rät linje, då ska du hhöja upp käken en aning så att öronen är i rät linje med skuldrorna.

Slut ögonen och börja iaktta andningen. Först inandningen; börja känna hur den går in genom näsborrarna. Följ med den längst ned  i botten. I botten kommer ett ögonblick när inandningen är fullföljd: bara ett kort ögonblick, när inandningen har kommit till fullbordan och det är en liten paus. Efter det mellanrummet

börjar utandningen,men mellan inandningen och utandningen finns ett litet mellanrum.

    

Det mellanrummet är av oskattbart värde. Det är jämviktsläget, pausen. Kom nu upp tillsammans med utandningen, kom hela vägen upp. Samma ögonblick kommer nu igen, från motsatta hållet. Utandningen är fullbordad och inandninen måste börja. Mellan dessa båda...åter igen

ett avbrott. Iaktta det mellanrummet.

    

Under en eller två minuter, bara iaktta några andetag när de kommer och går. Du ska inte andas på något särskilt sätt--bara naturlig andning. Du ska inte andas djupt eller någonting. Du ska inte alls ändra på din andning; du ska bara iaktta.

    

Efter en eller två minuter, när du har sett hur den kommer och går, börja räkna. Räkna ett på inandningen. Räkna inte utandningen; det är bara inandningen som ska räknas. Gå upp till tio coh kom sen tillbaka; om igen från ett till tio, om igen från ett till tio. Ibland kanske du glömmer bort att iaktta andningen; hämta tillbaks dej själv till att iaktta den igen. Ibland kanske du glömmer bort att räkna, eler du kanske räknar förbi tio--elva, tolv och tretton...Börja då om igenoch kom tillbaks till ett.

 

Dessa två ting måste kommas ihåg. Iaktta--och särskilt mellanrummen, båda mellanrummen, högst upp och längst ned. Den upplevelsen av melanrumet är du, det är din innersta kärna, det är ditt väsen. Och för det andra: fortsätt att räkna, men inte längre än till tio, och kom tillbaks till ett om igen, och räkna bara inandningen.

Dessa saker hjälper upp medvetenheten. Du måste vara medveten, annars kommer du att börja räkna utandningen. Du måste vara medveten eftersom du får räkna bara upp till tio. Dessa är bara stöttor för att hjälpa dej att hålla dej vaken. Detta ska göras under tjugo minuter; du kan göra tjugo, eller trettio minuter, en gång per dag.

Om du gillar den här meditaionen, fortsätt med den. Den är oerhört värdefull.

    

Känn dej som en gud

Idén om att vara en gud kan hjälpa dej oerhört.

Börja bara leva så. Gå som en gud, gå som du skulle göra om du var en gud och du ska få se att du plötsligt får uppleva många förändringar i din energi. Sitt som en gud, tala och uppför dej som en gud. Men kom alltid ihåg att du är en gud--det är också den andra. Se på ett träd som om du har skapat det. Du är en gud, och så är också trädet.

Snart kommer du att få se--när du väl har frambringat det här klimatet och det blir fast rotat--då andas du annorlunda, du älskar annorlunda, du talar annorlunda och du förhåller dej annorlunda. Det klimatet kommer att ändra allt runt omkring dej.

 

Återupplev barndomen

Ett barn behöver alla sorters skydd, men förr eller senare behövs de inte längre. Men skydden blir ingrodda och hänger kvar, och förr eller senare blir det till en konflikt mellan struktur  och medvetande.

Det finns två vägar att gå. Den ena är: tillåt inte medvetandet att växa. Då är du fullt tillfreds, men det välbefinnandet påminner om döden och det är väldigt kostsamt. Den andra möjligheten är: bryt sönder strukturen. Och det är lätt att bryta den om du är vänligt inställd, förstående, kärleksfull och tacksam mot strukturen, för den har hjälpt dej hittills, den har skyddat dej.

     Hela ens liv måste bli till bara en berättelse om förståelse--ingen rädsla, ingen ilska; ingenting (av det) behövs. De är onödiga hinder för din förståelse.

Du behöver göra två saker som kan underlätta.

Den första är: varje kväll innan du somnar, sitt på sängen och släck lampan. Bli ett litet barn, så litet som du kan föreställa dej, som du kan minnas--kanske tre års ålder, för det verkar att vara det tidigaste minnet. Bortom det har vi glömt, nästan fullständigt glömt. Bli ett tre års barn. Allt är mörker och barnet är ensamt. Börja gråta, svaja och sätt igång med gibberish--vilka ljud och nonsensord som helst. Försök inte göra det begripligt, för så fort du gör det begripligt börjar du bli kontrollerande och censurerande. Du behöver inte vara begriplig--allt är välkommet. Svaja, gråt, skrik och skratta. Var knasig och låt saker och ting komma.

Du kommer att bli förvånad: många olika ljud börjar komma upp till ytan. Snart kommer du in i det och det förvandlas till enstorartad passionerad meditation. Om det kommer skrik, så skrik--till ingen alls, inte riktat till någon; bara njut av det för själva glädjen i detunder tio till femton minuter.

Somna sen.Somna med den enkelheten och oskuldsfullheten hos ett barn

Det här kommer att vara en av de viktigaste sakerna för att smälta ned hela strukturen kring ditt hjärta och bli ett barn på nytt. Detta gäller för natten.

Om dagen, så fort du ser en möjlighet...om du är på stranden spring som ett barn eller börja att samla snäckor och färgglada stenar. Eller när du är i trädgården; bli barn på nytt; börja att springa efter fjärilar. Glöm bort din ålder--lek med fåglarna eller  med djuren. Så fort det finns tillfälle.När du bara ligger i gräset, känn dej som ett litet barn i solen.Så fort det är möjligt var naken så kan du känna dej som ett barn igen.

Allt detta behövs för att knyta an till din barndom igen. Du måste gå tillbaka i tiden i dina minnen. Du måste gå till roten, för saker kan bara ändras om vi får fatt på deras rötter,annars inte.

 

 

Så gör bara dessa två saker. Detta måste bli en meditation, på kvällen--varje kväll--du kommer att förvånas över hur avslappningen kommer och över hur djup och rofylld sömnen blir. på morgonen kommer du inte att känna att du har genomgått mardrömmar och att du är kallsvettig och urkramad. Nej, tvärtom:du kommer att känna dej så ytterligt avspänd, ledig, som ett litet barn igen, utan stelhet. Sen under dagen så fort någon möjlighet visar sej, missa inte en enda möjlighet att bli till ett barn. I badrummet, framför spegeln; gör grimaser precis som ett barn skulle göra. När du sitter i badkaret, skvätt vatten precis som ett barn skulle göra, eller lek med plastankor och andra leksaker. Du kan hitta tusen och en saker.

Hela poängen är: börja återuppleva barndomen.

Någonting finns där, färdigt att slå ut i blom, men utrymmet saknas. Det utrymmet måste upprättas.

 

 

Erinra dej ditt inre väsen

 

 

Kom alltid ihåg den som finns inuti kroppen.När du går, sitter, äter eller gör vad som helst, kom ihåg den som varken går, sitter eller äter.

Alla göranden är på ytan, och bortom allt görande finns väsendet. Så var uppmärksam på ickegöraren i det du gör, på den-som- inte-rör-sej/ickeröraren/ i rörelsen.

 

 

 

 

 

Måndans

 

 

Dansa under fullmånen, sjung under fullmånen och snart ska du finna att ett annorlunda väsen stiger upp i dej som inte är din personlighet--som är din essens. Månen kommer att dra fram den; du behöver bara bli medveten om den.

Att dansa under fullmånenatten är en av de härligaste meditationerna. Utan ändamål, bara dansa med månen, och tillåt månen att tränga in i dej. Och när du är i dans är du utsatt, mer öppen. Om du verkligen blir berusad av dansen--dansaren försvinner och det är bara dans--då tränger månen in till själva hjärtat, dess strålar når till själva kärnan i din varelse.

Du kommer att börja upptäcka att varje fullmåne utgör en milsten i ditt liv.

 

 

 

Kapitel 5: Klara ögon

 

Lär dej se bortom det uppenbara

DIAGNOS

 

Filosofi innebär att tänka på sanningen, ”kärlek till vetandet”.

Det vi har i Indien är något helt annat. Vi kallar det darshan. Och darshan betyder inte tänkande, det betyder att se.

Sanningen är ingenting du ska tänka på, den måste skådas. Den finns redan på plats. Du behöver inte färdas någonstans för att finna den. Du behöver inte fundera om den, du måste stoppa tänkandet så att den kan komma upp till ytan i ditt väsen.

Ett sysslolöst utrymme måste till i dej så att det undangömda ljuset kan utvidgas och fylla din varelse. Det inte bara fyller din varelse, det börjar att stråla ut från din varelse. Hela ditt liv blir till skönhet, en skönhet som inte hör kroppen till, utan en skönhet som strålar ut från ditt inre, ditt medvetandes skönhet.

 

ORDINATIONER

 

Rensa  ögonen

Hur du ser bestämmer din värld. Vi lever inte i samma värld, eftersom våra sätt att se skiljer sej. Det finns lika många världar som det finns människor, därav kommer alla motsättningar. Därav följer alla kärlekskonflikter, vänskapsgräl--eftersom två olika sätt att se inte kan samsas. De lappar över eller kolliderar. De försöker manipulera  varann eller också försöker de dominera varann. Faktum är; innesrt inne finns det två sorters

synsätt, och det pågår en väldig strid om vem som ska vinna, och om vems öga som ska visa sej vara det rätta ögat.

När du vänder dej inåt, finns ett tredje öga. Dina båda ögon möts i en punkt djupt inom dej. De kommer aldrig att mötas på utsidan--de kan inte mötas där.Ju längre bort du skådar, desto längre ifrån är de; ju närmare du kommer, desto närmare är de. När du sluter dina ögon förenas de till ett, och detta enda öga kan se verkligheten som den är. Det är att se utan syn.  Det är att se utan medium. Det är oförvanskat seende. Alla regnbågens sju färger har förenats till en och blivit vitt igen.

Folk är väldigt intresserade av att ha vackra ögon. Snarare borde de intressera sej för att ha ett vackert sätt att se på saker och ting. Snarare än  att ha vackra ögon, ha ett vackert seende. Se vackert. Se det enda, det odelade, det eviga--det är vad jag menar när jag säger ”ett vackert seende”. Och det är möjligt. Det ligger inom räckhåll, det är bara det att vi aldrig försökt uppnå det. Vi har aldrig beaktat den potentialen över huvud taget. Vi har aldrig arbetat igenom från det möjliga till det verkliga. Det har blivit kvar som frö. Det tredje ögat har förblivit i form av ett frö.

Så fort din energi stiger in och faller över tredje ögat, börjar det öppnas. Det blir en lotus, den blommar och plötsligt förändras hela ditt livsmönster. Du är en annan människa.  Du är inte längre samma; du kan aldrig bli samma igen, och världen kan inte bli den samma. Allting är likadant och ändå kommer ingenting någonsin att bli det samma igen. Du har uppnått det enda ögat.

Meditera mer och mer med slutna ögon, försök mer och mer att se inåt. I början är det svårt. Där är väldigt mörkt, för vi har till och med glömt bort hur man ser inåt. Det har  negligerats, ignorerats. Sakta, sakta kommer de gamla vanornas klippblock att brytas sönder och du kommer att kunna känna, greppa, treva omkring, och sakta, sakta kommer du att bli inställd och du kommer att kunna se det.

Först kommer det att vara nermörkt. Det är precis som när du kommer in från  hettan och solen utomhus, du kommer in i ditt rum och du kan inte se på några sekunder; sen ställer ögonen om sej. Sakta, sakta blir rummet inte så mörkt länre. Sakta, sakta blir det fullt av ljus.

Likadant förhåller det sej med det inre. Ett tag kommer allting att bli mörkt, men om du håller ut--och uthållighet är meditation -- om du är tålmodig--och tålamod är meditation--om du fortsätter att gräva och gräva, då kommer du en dag att snubbla över källan till din energi. Plötsligt försvinner mörkret och allt är ljus--och en sådan  storslagenhet och härlighet att man inte ens kan drömma om det.

 

Låt soluppgången fylla dej

    

För en del människor  kan solen fungera som den stora uppväckaren; det beror på typen. För en del människor kan samma sol vara outhärdlig.

Du måste hitta rätt tidpunkt, för när solen har stigit för högt på himlen kan man inte titta på den; det är skadligt ögonen.

Tidigt på morgonen när solen precis håller på att stiga upp -- babysolen; så kallar vi den tidiga morgonsolen i Indien, den milda, babysolen -- man kan titta på den en kort stund och absorbera så mycket energi som möjligt. Du måste hitta den rätta stunden, för när solen har stigit för högt kan du inte titta på den; det är skadligt för ögonen.

Bara drick den, bokstavligen drick den. Öppna dej för den och låt dej dränkas i dess energi.

Vid solnedgången, när solen är på väg ned, kan du titta på den igen.

 

Undan för undan kommer du att kunna blunda när som helst och se solen ; sen kan du meditera invändigt på solen. Men börja först från utsidan; det är alltid bra att börja utifrån, från det objektiva, och sen sakta, sakta närma sej det subjektiva. 

När du väl förmår se solen med slutna ögon, när du väl förmår göra denna visualisering, då behöver du inte meditera på den yttre solen. Då kommer den inre solen att verka, för det som finns utanför finns också innanför; det yttre och det inre står i överensstämmelse med varann alldeles oerhört.

 

Den inre solen måste provoceras fram och utmanas. När den väl börjar verka kommer du att få se att ditt liv förändras av egen kraft. Du kommer att få se mäktiga energier som stiger upp inom dej och du kommer att se att någonting outsinligt finns där. Du kan hålla igång så mycket du vill, och ändå kan du inte förbruka det.

När väl den outsinliga källan har kontaktats, är livet rikt. Då finns ingen fattigdom.Invändigt är det rikt. Då spelar ingenting någon roll på utsidan; allaförutsättningar är nästan likvärdiga.

I framgång, i motgång, i fattigdom eller i överflöd behåller man sej lugn och ostörd för man vet att ”Min grundläggande energi finns inom mej.” Man vet att ”Min egentliga rikedom förblir oppåverkad av yttre omständigheter.”

Dessa yttre omständigheter är viktiga bara för att vi inte är medvetna om det inre. När vi väl känner det inre, då börjar det yttre att vissna bort och dess betydelse helt enkelt försvinner. Då kan man vara en tiggare, fast ändå en kejsare. Man kan misslyckas med allt  vad gäller den yttre världen och ändå har man blivit framgångsrik. Och det finns inga klagomål, inga ärr blir kvar; man är otroligt lycklig oberoende av omständigheterna.

Det är någonting som är verkligt.

 

Gud ser dej

 

Att föreställa sej att gud ser dej är en av de mest uråldriga metoderna. Den ändrara livet fullständigt. När denna idé blir djupt rotad-- att gud bevakar dej-- då börjar omärkliga förändringar att  inträffa. plötsligt finns det en del skaer du inte kan göra. De verkar absurda om gud ser dej, de ser så löjliga ut om gud tittar på. Och ett antal saker blir lättare eftersom gud ser dej.

 

Det är bara en teknik för att skapa en ny situation i din varelse. Efter bara sju dagar kommer det att gå upp för dej att förändringar har börjat inträffa som är svåra att sätta fingret på: du går på ett annat sätt, med mer elegans och skönhet eftersom gud ser på. Du är inte ensam; det gudomligas närvaro följer dej ständigt.

Tänk bara: du är i badrummet och plötsligt blir du medveten om att ditt barn tittar genom nyckelhålet. Du ändras omedelbart, du är

inte llängre samma person. Du går på gatan och det finns ingen annan där; så plötsligtdyker det upp någon runt hörnet och det blir en omedelbar förändring.

När någon observerar dej blir du mer alert och mer medveten. När någon iakttar dej kan du inte fortsätta i letargi och omedvetenhet.

Den här känslan att gud iakttar dej blir en del av din varelse och du kommer att märka en oerhörd medvetenhet som stiger upp i dej. Så du måste vara beredd och vaken för det. Bara sitt i tystnad och stillhet, slut ögonen och känn att det gudomliga iakttar från alla håll. Bara se hur ett nytt slags medvetenhet stiger upp i dej och blir till en ljuspelare.

När du äter eller talar, kom då ihåg  och erinra dej och du ska få se att det du pratar inte är smörja. Du ska få se att ditt tal har fått mer mening och betydelse, blivit mer poetiskt; att det finns en sorts musik där som aldrig har funnits där förut. Du älskar en vän och du kommer att se att din kärlek har fått ett drag av bön, eftersom gud är med. Sedan måste allt bli till en offergåva; det måste bli värdigt det gudomliga.

 

Månskådande

 

Fullmånenatten har en djupt alkemisk inverkan på människans medvetande.

Nästa gång när det ska bli fullmåne,  börja åtminstone fem dagar innan den kommer med att sitta på natten och bara vänta. Vänta under en timme varje natt i fem nätter. Sen blir det fullmåne, och den natten ska du vänta under åtminstone två till tre timmar. Du behöver inte göra något; du finns bara där, tillgänglig. Om det händer, är du beredd; om det inte händer, det finns inget att oroa sej för om det inte händer. Känn dej inte frustrerad, för det handlar inte alls om något du kan göra. Om det händer, känn då inte att du har uträttat någonting storslaget; annars kommer det aldrig att hända igen. Om det händer, känn tacksamhet; om det inte händer, bara vänta på nytt.

Vänta under varje fullmånenatt. Blanda inte in dina önskningar och begär för det är störande och förgiftar hela saken. Det är en dörr mot det okända. Bara börja vänta på det...vänta, men med oerhört tålamod, utan brådska. Försök inte att dra fram det.Det ligger bortom mänsklig kontroll, men man kan lyckas med att bjuda in det på ett mycket indirekt sätt.Ta ett bad, sjung en sång, sitt i tystnad om  natten vänta in det. Svaja med månen, titta på månen och känn dej full med månen. Känn hur månen sköljer över dej; dansa lite grann, sitt återigen och vänta.

     Låt fullmånenatten bli din särskilda meditationsnatt--det underlättar.

 

Ljusets källa

 

Meditera på ljus utombords och inombords. Låt det bli din följeslagare; tänk på det och begrunda det.

Bara iaktta, observera en stjärna som visar sej, eller försvinner på himlen, solen som stiger eller solnedgången, månen, eller bara ett stearinljus i  rummet. Sen kan du bara sluta ögonen, ibland och börja söka det inre ljuset.

En dag kommer du att snubbla på det, och då är det de stora upptäckternas dag; ingen annan upptäckt kan jämföras med den. Den dagen blir du odödlig.

 

Meditation för tredje ögat

 

Kroppen bör vara i ett så avspänt tillstånd att du kan glömma bort den; det är hela saken. Om du kan glömma bort kroppen så är det den rätta ställningen. Så på vilket sätt som helst som du kan glömma den, det är den rätta ställningen. Bara gör det bekvämt för dej, så bekvämt som möjligt. Och släpp den gamla traditionella föreställningen att när man mediterar måste man på något sätt ha det obekvämt. Det är dumheter, bara dumheter.

Massera tredje ögat, utrymmet mellan ögonen i tre minuter. Handfltans hålighet ska vara på tredje ögat och gnid/stryk sen uppåt, mycket långsamt, väldigt mjukt och väldigt kärleksfullt. Den här känslan bör du ha, att du försöker öppna ett fönster. Tredje ögat är fönstret, och strykandet underlättar. Om du känner efter tre minuter att det inte har påverkat din energi, börja då att stryka i riktnig medurs.

Det finns  två slags människor. Några människors tredje öga öppnas genom att stryka uppåt, och några människors tredje öga öppnas genom att stryka nedåt. Det är fler människor som öppnas med strykningen uppåt, så pröva den först.

Och sen ska du faktiskt visualisera en liten ljuspunkt mitt mellan ögonbrynen vid centrum för tredje ögat. För att få den rätta känslan kan du sätta en bindi där, det lilla ornamentet som indiska kvinnor bär över tredje ögat. Sätt dit en sådan så att du kan känna var det är någonstans. Slut sen ögonen och titta på den ljuspunkten. Föreställ dej ett brinnande, stjärnlikt föremål, blåaktigt, och titta uppåt så att ögonen vänder sej uppåt.

Den speciella punkten är faktiskt inte så viktigt, det viktiga är att ögonen ska titta uppåt. När ögonen tittar uppåt kommer kroppen till ro. Det är så det går till när du somnar in i djup sömn. Om ögonen har samma läge underlättar det vid meditation. Så det här är bara ett knep för att få ögonen att vända sej uppåt.

Vänd ögonen uppåt--och det blir lättare om du sitter i en stol än om du sitter på golvet. Korsa inte benen; håll bara båda fötterna platt mot golvet.

Och använd aldrig väckarklocka.Du kan ha en klocka bredvid dej,

och när det känns så kan du helt enkelt öppna ögonen, ta dej en titt och blunda igen; då blir det inte alls störande. Men sätt aldrig på en väckarklocka, och be aldrig någon att knacka på dörren efter sextio minuter, för det kommer som en chock och upprör hela systemet.

Bär så löst sittande kläder som möjligt. Att vara naken är bäst, annars kan du ha helt enkelt ett långt linne och vara utan underkläder.

Håll på i en timme. Kan du göra det två gånger är det ännu bättre, det är utmärkt. Om det är svårt att hitta så mycket tid, gör det bara en gång, men håll på i en timme: ju längre dess bättre.

 

Driv sinnet uppåt väggarna

 

Börja med en sak: sitt framför en vägg under en timme varje dag. Titta på väggen med halvslutna ögon så att du bara kan se nästippen. Sitt helt nära väggen så att du inte kan se något annat.

Var avspänd, och om det kommer några tankar, så bara fortsätt se att de passerar mellan dej och väggen. Du behöver inte bry dej om vad det än kan vara--fantasier, drömmar, vad som helst... strunt. Fortsätt känna att de bara uppträder mellan dej och väggen.

Så småningom, efter två veckor kommer du att bli medveten om vad bevittnande är för något.

 

Bli ett djur!

 

Djuren har mer energi som rör sej in mot tredje ögat, för hela deras kroppar är horisontella. Människan står vertikalt.Energin rör sej tvärtemot gravitationen och det är väldigt svårt för den att stiga uppåt. Den kommer till och med upp till ögonen bara med stora svårigheter. Om tredeje ögat ska öppnas behövs en oerhörd tillströmning. Det är därför som många yogaskolor använder shirsasan --huvudstående--för att skapa ett anlopp av energi.

 

Men jag är inte särskilt förtjust i det, för anloppet kan bli för kraftigt. Det ska bara användas i sällsynta fall, annars kan det förstöra många väldigt känsliga nerver. Och har de en gång blivit förstörda är det väldigt svårt att återskapa dem; de är borta för alltid. En person kan uppnå tredje ögats insikter, men bli avtrubbad vad gäller andra sorters intelligens.

Men att röra sej som ett djur är väldigt skönt. Då blir inte energianloppet för stort -- varken för mycket eller för litet.

Det blir i exakt proportionellt. Och när du rör dej som en hund och flåsar, då hjälper flåsandet strupcentret. Strupcentret ligger helt nära centret för tredje ögat; centret för tredje ögat ligger närmast ovanför strupcentret. Så när väl strupcentret börjar fungera, då börjar energi att röra sej från strupcentret till centret för tredje ögat.

Djuren lever i en helt annan värld, och hela anledningen till att de lever i en helt annan värld är deras horisontella ryggrad.

Människan har blivit avskild från djurens rike på grund av sin vertikala ryggrad. Det är bra att emellanåt bli djur på nytt. Det ger dej återigen en djup kontakt med hela det förflutna, med hela arvet. Då är du inte längre någonting avskilt. Du är en del av hela djurriket.

     Det frigör mycket spontan energi hos dej, och du komme att oroa dej mindre. Du kommer att tänka mindre, du kommer att bli mer lik djuren. De bara finns där--utan att tänka på det förflutna, utan att tänka på det närvarande, utan att tänka på framtiden. De bara är där, alldeles nu... helt alerta, beredda att svara an, men utan färdiga ideér.

    

 

Gyllene dimma

 

 

Innan du går och lägger dej, släck ljuset och bara sitt på sängen. Slut ögonen,slappna av kroppen och känn sedan att hela rummet är fyllt med en gyllene dimma... som om gulddimma lägger sej runtomkring. Bara visualisera detta i en minut med slutna ögon--gyllene dimma som lägger sej. Inom ett par dagar kommer du att kunna se hur hela rummet blir strålande för din syn.

Andas sen in, och känn att du andas in den gyllene dimman djupt in i ditt hjärta. Hjärtat är alldeles tomt,ett vakum, och den gyllene dimman kommer in i det och fyller  hjärtat.

Andas sen ut: känn återigen hur den gyllene dimman är på väg ut och hur ditt hjärta blir tomt och ett vakum på nytt; det finns ingenting där. Denna gulddimma som fyller hjärtat, ditt inre väsen, och sen tömmer det -- precis som inandning och utandning. Med inandningen fyller du det; med utandningen tömmer du det.

Gör detta under fem till sju minuter och somna helt enkelt sen. Men när du somnar, somna alltid när du är tom, inte när du är full av den gyllene dimman. Töm dej själv och somna. Du kommer att uppleva en annorlunda sorts sömn--mer av vakum och intighetoch mer av ickevarat. På morgonen när du slår upp ögonen kommer det att kännas som om du har varit i ett fullständigt främmande land och som om du har försvunnit.

Innan du kliver ur sängen på morgonen, sitt igen; upprepa processen under fem minuter. Men när du kliver ur sängen, kliv ur och var fylld med gyllene dimma. När du somnar, somna i tomhet; när du kliver upp, var fylld med dimman.

Håll den gyllene dimman inne, och bege dej ut, och under hela dagen kommer du att känna att en svårbestämbar energi flödar i dej, en väldigt gyllene energi. Töm dej på natten och bli fylld på dagen: låt dagen vara en fullhetens dag och natten vara en tomhetens natt.

Nästa steg är att du helt enkelt förblir en iakttagare. Den gyllene dimman kommer in; du är en  iakttagarer. Fyll hjärtat; du är en iakttagare. Töm ut ditt hjärta; du är en iakttagare. Du är varken eller: varken dag eller natt, varken tomhet eller fullhet, bara ett vittne.

 

 

 

 

Kapitel 6: Humörshantering

Bli herre över känslornas värld

 

DIAGNOS

 

Eländet kan erbjuda många saker som glädjen inte kan ge. Glädjen tar faktiskt många saker ifrån dej. Glädjen tar allt som du någonsin har haft, allt som du  någonsin har varit; glädjen tillintetgör dej! Eländet livnär ditt ego, och glädjen är i grund och botten ett jaglöst tillstånd.

Det är problemet, själva kruxet med problemet. Det är därför människor finner det väldigt svårt att vara lyckliga. Det är därför som miljontals människor i världen har beslutat sej för att leva i elände. Det ger dej ett väldigt kristalliserat ego. Som eländig är du. Som lycklig är du inte. I eländet, kristallisering; i lyckan blir du upplöst.

När du förstått blir saker och ting väldigt klara.

Eländet gör dej speciell. Lyckan är ett universellt fenomen, det finns ingenting speciellt med det. Träd är lyckliga och djur är lyckliga och fåglar är lyckliga. Hela tillvaron är lycklig, utom människan. I sitt elände blir människan väldigt speciell, extraordinär.    

Eländet gör att du kan dra till dej folks uppmärksamhet. Så fort du känner dej eländig blir du uppmärksammad, får sympati, kärlek. Alla börjar ta hand om dej. Vem vill göra illa en människa som mår dåligt? Vem avundas den som mår dåligt? Vem vill vara fientlig mot en människa som mår dåligt? Det skulle vara för nedrigt.

 

Den olyckliga människan blir ompysslad, älskad, uppmärksammad. i eländet ligger mycket investerat. Om kvinnan inte mår dåligt så tenderar mannen att glömma bort henne. Om hon är olycklig så har mannen helt enkelt inte råd att förbise henne. När mannen mår dåligt så oroar sej hela familjen för honom; frun, barnen omger honom och  ger honom stor tröst. Han känner sej inte ensam, han har familj, vänner.

När du är sjuk, deprimerad, olycklig, kommer vänner och besöker dej, för att lindra för dej och trösta dej. När du är glad, blir samma vänner avundsamma/sjuka. När du är vekligen lycklig, då finner du att hela världen har vänt sej emot dej.

Ingen tycker om en lycklig människa, för den lyckliga människan sårar de andras egon. De andra börjar känna,”Så du har blivit lycklig, medan vi andra fortfarande kryper omkring i mörker, misär och helvete. Hur understår du dej att vara lycklig när vi alla är så djupt olyckliga!”

Och världen består såklart av olyckliga människor, och ingen har tillräckligt mod för att sätta sej upp mot hela världen; det är för farligt, för riskabelt. Då är det bättre att klänga fast vid eländet, det håller dej kvar i massan. Lycklig, och du är en individ; olycklig, och du är del av en stor massa -- hinduisk, muhammedansk, kristen, indisk, arabisk, japansk.

Lycklig? Vet du vad lycka är? Är den hinduisk, kristen, muhammedansk? Lycka är helt enkelt lycka. Man förflyttas till en annan värld. Man är inte längre en del i den värld som det mänskliga medvetandet har skapat, man är inte längre en del av det förflutna, den anskrämliga historien. Man är inte längre en del av tiden över huvud taget. När du är verkligt lycklig, salig, då försvinner tiden, då försvinner rummet.

Albert Einstein har sagt att i det förflutna brukade vetenskapsmännen tänka att det fanns två verkligheter--rum och tid. Men han sa att dessa två verkligheter inte är två--de är två sidor

av en enda och samma verkligheten. Därför myntade han begreppet rumstid,ett enda ord. Tiden är inget annat än rummets fjärde dimension.

Einstein var ingen mystiker, annars skulle han ha infört en tredje verklighet också--den transcendentala, varken rum eller tid. Den finns också där, jag kallar den vittnet.

Och genast alla tre finns med, har du hela treenigheten. Du har hela föreställniingen om trimurti, gudomens tre ansikten. Då har du alla fyra dimensionerna. Verkligheten är fyrdimensionell: rummets tre dimensioner, och tiden, den fjärde dimensionen.

Men det finns något annat, som inte kan kallas för den femte dimensionen, för det är egentligen en femte, det är helheten, det transcendentala. När du känner dej salig börjar du röra dej in i det transcendentala. Det är inte socialt, inte traditionellt, det har ingenting med det mänskliga sinnet att göra över huvud taget.

Bara se in i ditt elände, titta, och du kommer att kunna utröna vilka som är orsakerna till det. Titta sen in i de ögonblick då du någon gång tillåter dej glädjen att vara lycklig, och se på de skillnader som finns.

Du kommer att hitta ett fåtal saker: när du mår dåligt blir du  konformist. Samhället älskar det, människorna respekterar dej, du har mycket respektabilitet, du kan till och med bli ett helgon; därför är alla era helgon olyckliga. Eländet står skrivet med stor skrift över deras ansikten, i deras ögon. Eftersom de är olyckliga, är de emot all glädje. De fördömer all glädje som hedonism; de fördömer varje möjlighet till glädje som synd. De är olyckliga och de vill se hela världen olycklig. Faktum är att bara i en olycklig värld kan man tro att de är helgon. I en lycklig värld skulle de behöva läggas in på mentalsjukhus för  behandling. De är patologiska.

Jag har träffat många helgon, och jag har granskat livet hos många av era helgon i det förgångna. Nittionio av hundra är helt enkelt abnorma--neurotiska eller till och med psykotiska. Men de respekterades--och de respekterades för sitt elände, kom ihåg det.

 

Stora helgon höll på med långa fastor, helt enkelt plågade sej själva. Men det är inte någon särskilt intelligent sak. Under ett apr dagar, första veckan, är det svårt; andra veckan blir det väldigt lätt; tredje veckan blir det svårt att äta. Vid fjärde veckan har du glömt fullständigt. Kroppen trivs med att äta upp sej själv och känns mindre tung, uppenbart utan matsmältningsproblem. Och hela den energi som alltid behövs för matsmältningen blir tillgänglig för huvudet. Du kan tänka mera, koncentrera dej mera, du kan glömma bort kroppen och dess behov.

Men dessa saker har  helt enkelt skapat olyckliga människor och ett olyckligt samhälle. Se in i ditt elände och du kommer att finna vissa grundläggande saker där. Ett: det ger dej respekt. Människor känner sej mer  vänligt och sympatiskt inställda till dej. Du får flera vänner om du är olycklig. Den här världen är en väldigt konstig värld, någonting är i grunden galet med den. Det borde inte vara så, den lyckliga människan borde ha fler vänner. Men så fort du blir lycklig blir folk avundsjuka på dej, de upphör att vara vänliga. De känner sej bedragna; du har någonting som inte är tillgängligt för dem. Varför är du lycklig? Så vi har lärt oss en subtil mekanism genom tidsåldrarna: att förtränga glädjen och att uttrycka eländet. Det har blivit vår andra natur.

Du måste släppa hela den mekanismen. Du måste lära dej att vara glad, och du måste lära dej att respektera  lyckliga människor och  du måste lära dej att vara mer uppmärksam mot lyckliga människor, kom ihåg det. Detta är att göra mänskligheten en stor tjänst. Visa inte för mycket förståelse för människor som är olyckliga. Om någon mår dåligt, hjälp till, men var inte förstående.  Ge honom inte idén att eländet är någonting värdefullt. Låt honom veta klart och tydligt att du hjälper honom, men ”Detta beror inte på respekt, det är bara för att du mår dåligt.” Och det enda du gör är att försöka få ut vederbörande ur hans elände, för eländet är anskrämligt. Låt personen känna att eländet är oskönt,

 att det inte är någon dygd att må dåligt, att ”Du gör inte mänskligheten någon stor tjänst.”

Var glad, respektera glädjen, och hjälp människor förstå att glädjen är livets mål -- satchitanand. De österländska mystikerna har sagt att gudomen har tre egenskaper. Den är sat: den är sanning, vara. Den är chit: medvetande, medvetenhet. Och ytterst, den högsta höjden är anand: salighet. Varhelst det finns salighet, där finns gud. Närhelst du möter en salig människa, respektera henne, hon är helig. Och varhelst du finner en församling som är salig, som firar och festar, tänk på det som en helig plats.

    

 

ORDINATIONER

 

 Finta bort sinnets rutiner 

 

Är du ledsen? Dansa, eller gå och ställ dej i duschen och se ledesnheten försvinna tillsammans med kroppens hetta. Känn hur vattnet som duschar över dej befriar dej från ledsenheten på samma sätt som  damm och svett avlägsnas från kroppen. Se vad som händer.

Försök att sätta sinnet i en sådan situation att det inte kan fungera på sitt vanliga sätt.

Vadsomhelst kan duga.Faktum är att alla de tekniker som har utvecklats genom århundradena inte är något annat än olika sätt att försöka distrahera/avleda  sinnet ur dess/sina gamla banor.

Till exempel, om du är arg, ta bara ett par djupa andetag. Andas in djupt, och andas ut djupt, bara under två minuter och se sen vart ilskan har tagit vägen. Du förvirrar sinnet; det kan inte få det att stämma överens. ”När,” frågar sej sinnet,”har man någonsin sett att man andas djupt vid ilska? Vad försiggår här egentligen?”

 

 

Så du kan föra vad som helst, men upprepa det inte; det är poängen. Annars, om du börjar duscha varje gång du känner dej ledsen, då kommer sinnet in i den vanan. Efter tre, fyra gånger, har sinnet lärt sej: ”Det är okej. Du är ledsen; det är därför du tar dej en dusch.” Sen blir det imvävt i din ledesnhet. Nej, upprepa aldrig. Fortsätt bara med att förvåna sinnet varje gång. Var uppfinningsrik och fantasirik.

Din partner säger något och du blir arg. Du har alltid velat slå honom eller kasta saker på honom. Ändra det den här gången: ge honom en kram! Ge honom en ordentlig kyss och förvåna honom också!

Ditt sinne kommer att bli förbryllat och han kommer också att bli förbryllad. Plötsligt är det inte längre som det brukar. Då kommer du att se att sinnet är en mekanism; att det med det nya står helt handfallet, det kan inte hantera det nya.

Slå upp fönstren och släpp in en ny bris.

 

    

Ändra mönstret för din ilska

 

Du kan släppa ut saker tusentals gånger, men om det grunläggande mönstret inte ändras, kommer du att lagra upp igen. Det är inget fel med att släppa loss energi--det är bra men det finns inget permanent med det.

De österländska metoderna skiljer sej fullständigt från de västerländska. Det handlar inte om utlevelse; tvärtom de sätter upp dej mot ditt mönster. De oroar sej inte särskilt för den återhållna energin. De ägnar sej åt mönstret, de inre mekanismer som skapar energin, som förtränger den och gör dej arg, ledsen, deprimerad och neurotisk. Mönstret måste brytas. Att släppa lös energin är väldigt enkelt; att bryta mönstret är krävande, det är hårt arbete.

Försök nu göra någonting för att förändra mönstret.

Varje dag under femton minuter, när som helst när det passar, välj en tidpunkt och stäng dörren till ditt rum och bli arg -- men släpp inte fram det. Fortsätt att tvinga ned det, bli nästan galen av ilska, men släpp inte fram den. Inget uttryck ... inte ens en kudde att slå på. Tryck ned det på alla sätt -- förstår du mej? Det är raka motsatsen mot katharsis.

Om du känner en spänning som kommer upp i magen som om något ska till att explodera, dra in magen; gör den så spänd du kan. Om du känner att axlarna håller på att bli spända, spänn dem ännu mer. Låt hela kroppen vara så spänd som möjligt, nästan som om de finns en vulkan som  bubblar därinne, men utan utlopp. Det gäller det att komma ihåg -- släpp inte efter, uttryck ingenting. Skrik inte, annars kan magen bli förlöst.  Slå inte på någonting, annars blir axlarna befriade och avslappnade.

Hetta upp dej själv, tills du når hundra grader. Jobba upp spänningen till ett klimax på femton minuter. Ställ en väckarklocka och när larmet går, ansträng dej så hårt du kan.

När larmet slutar, sitt i stillhet, slut ögonen och bara iaktta vad som händer. Slappna av kroppen.

Gör detta under två veckor. Denna överhettning av systemet kommer att få mönstren att smälta.

 

Gå djupt in i ”Nej” 

 

Pröva den här metoden varje kväll under sextio minuter. I fyrtio minuter, bli bara så negativ, så negativ som du kan. Stäng dörrarna, lägg ut kuddar runtomkring i rummet, dra ur telefonen och säg till alla att du inte får störas på en timma.

Sätt upp en lapp på dörren att du ska lämnas fullständigt i fred i en timme. Gör saker så dämpade som möjligt. Lägg på någon dyster musik och känn dej död.

Sitt där och känn dej negativ. Upprepa ”nej” som ett mantra.Föreställ dej scener ur ditt förflutna när du ville ta självmord och det inte fanns någon aptit på livet -- och överdriv det. Skapa hela situationen runtomkring dej. Tankarna kommer att distrahera dej, de kommer att säga,”Vad håller du på med? Kvällen är så vacker och det är fullmåne!” Lyssna inte till tankarna. Säg till dem att de kan komma tillbaka senare men att du avsätter tiden nu helt och hållet åt det negativa. Var religiöst negativ. Gråt, skrik, ropa eller svär -- pprecis vad du känner för. Kom bara ihåg en sak: bli inte glad. Tillåt ingen glädje. Om du kommer på dej själv, smäll till dej omedelbart! Led dej själv tillbaka till det negativa.  Börja slå på kuddar, kämpa med dem eller hoppa på dem. Var elak! Du kommer att finna det mycket, mycket svårt att vara negativ under dessa fyrtio minuter.

Detta är en av sinnets grundläggande lagar -- att vad du än gör medvetet blir omöjligt, och när du gör det medvetetkänner du dej avskild. Du gör det, men ändå bevittnar du, du går inte upp i det. Ett avstånd uppstår, och det avståndet har en oerhörd skönhet. Men jag säger inte att du ska skapa det avståndet. Det kommer i förbifarten -- du behöver inte bekymmra dej.

Efter fyrtio minuter ska du plötsligt hoppa ur det negativa. Släng bort kuddarna, tänd belysningen, lägg på vacker musik och dansa i tjugo minuter. Bara säg ”Ja! Ja! Ja!”-- låt det vara ditt mantra. Ta sen en rejäl dusch.

Det kommer att rycka upp all negativitet med rötterna och det kommer att ge dej en ny glimt av att säga ja. Det kommer att rena dej fullständigt. Utan att ge sej djupt in i ”nej” ,kan ingen uppnå ”jaets” höjder. Först måste du bli en nejsägare,  jasägandet kommer ut ur det efteråt.

 

Släpp loss tigern!

 

Livet är ett så rikt fenomen; det är omöjligt att hantera det. Och om du verkligen vill hantera det måste du skära ned det till ett minimum; då kan du klara det. Annars är livet vilt. Det är lika vilt som molnen och regnet och vinden och träden och himlen.

Börja med en meditation på kvällen. Bara känn dej som om du inte alls är en mänsklig varelse. Du kan välja vilket djur du vill.

Om du gillar katter, är det bra med en katt. om du gillar hundar, bra...eller bli en tiger -- hona eller hane! -- vad du vill. Bara välj ett, men håll dej till det. Bli det djuret. Rörö dej på alla fyra i rummet och bli till det djuret.

Njut av den fantasin så mycket du kan under femton minuter. Skäll om du är en hund och gör saker som en hund förväntas göra, och gör dem fullt ut! Njut av det och kontrollera ingenting. En hund kan inte kontrollera någonting -- hunden betyder absolut frihet -- så vad som än händer i stunden, gör det. I den stunden, för inte in det mänskliga  kontrollelementet/moment/inslag. Var förbaskat mycket hund!  Stryk omkring i rummet under en kvart, skäll och hoppa omkring. Fortsätt med det här under sju dagar -- det hjälper.

Om du är för sofistikerad och civiliserad kan det förlama dej. Du behöver lite mera djurisk energi. För mycket civilisation är paralyserande. Det är bra i små doser, men för mycket av det är väldigt farligt. Man bör alltid vara kapabel till att vara ett djur. Om du kan lära dej att bli lite vild kommer alla dina problem att försvinna. Börja från och med i kväll -- och njut av det!

 

 

 

 

 

 

Krisintervention

 

Så fort det är något som påminner om ett tryck utifrån -- och det blir det många gånger i livet -- då blir det svårt att ge sej direkt in i meditation. Så före meditationen, under en femtonminutersperiod måste du göra något för att häva trycket; bara då kan du gå in i meditation, annars inte.

Under femton minuter, bara sitt stilla och tänk att hela världen är en dröm -- vilket den är! Tänk att hela världen är en dröm och att den inte innehåller någontingt av betydelse. Det är det första.

Det andra är -- kom ihåg att förr eller senare kommer allting att försvinna, inklusive du själv. Du har inte alltid varit här, du kommer inte alltid att vara här. Så ingenting är permanent.

För det tredje, kom ihåg att du bara är ett vittne. Detta är endröm som drar förbi, en film.

Kom ihåg dessa tre saker -- att hela den här världen är en dröm och att allting kommer att passera, till och med du. Döden närmar sej och den enda verkligheten som finns är vittnets, så du är bara ett vittne. Slappna av kroppen och bevittna sen under femton minuter och meditera sen. Då kommer du att kunna komma in i det utan att det blir några svårigheter.

Men så fort du känner att meditaionen går lätt, avbryt då; annars blir det vanemässigt. Det får användas bara under särskilda förutsättningar när det är svårt att gå in i meditation. Om du gör det varje dag är det bra, men det kommer att tappa effekten och sen kommer det inte att fungera. Så använd det medicinskt. När saker spårar ur och det är motigt, gör det då så att det röjer väg och du förmår slappna av. 

 

    

 

Eländets Tai Chi

 

Så fort du känner att du håler på att bli ledsen, gå långsamt in i det, ha inte bråttom; gör långsamma rörelser, Tai Chi-rörelser.

Om du känner dej ledsen, slut då ögonen och låt filmen gå väldigt långsamt. Gå sakta, sakta in i det, samtidigt som du har en översikt åt alla håll, så att du ser och iakttar vad som händer. Gå mycket långsamt så att du kan se varje handling för sej, varje fiber för sej. Om du håller på att bli arg -- gå mycket långsamt in i det.

Gör långsamma rörelser under bara ett par dagar, och sakta ned i andra saker också. Till exempel, om du går, gå saktare än du har gått hittills. När du äter, ät långsamt och tugga mer. Om det vanligen tar dej tjugo minuter, använd då fyrtio minuter; sakta ned med femtio procent. Om du öppnar ögonen snabbt, sakta ned. Duscha på dubbla tiden mot vad du vanligtvis gör; sakta ned på allting.

När du saktar ned på allting, så saktar hela din mekanism ned automatiskt. Det är en enda mekanism -- det är samma mekanism du använder för att gå, samma som du använder att tala med, samma mekanism som du använder när du blir arg. Det finns inga skilda mekanismer; det är bara en organisk mekanism. Så om du saktar ned allting, kommer du att bli förvånad: din sorg, ditt elände, din ilska, din våldsamhet -- alla bromsas upp.

Det skapar en oerhörd upplevelse: dina tankar saktar ned, dina begär saktar ned, och dina gamla vanor saktar ned allihopa.

Till exempel om du röker cigaretter, då rör sej din hand mycket långsamt .. den går till fickan... tar fram en cigarett... sätter den i munnen... tar fram tändsticksasken. Du håller på så långsamt att en enda cigarett tar nästan en halvtimme! Du kommer att bli förvånad; du kommer att kunna se hur du gör saker.

 

Gör en måndagbok

Det händer att månen påverkar en väldigt mycket, så håll utkik på det och använd det. Gör noteringar för varje dag under minst två månader, och gör noteringarna i förhållande till månen. Börja vid nymåne och för dagbok över hur du mår under hela den dagen; sen nästa dag, tredje dagen, sen den fjärde och varje dag ända fram till fullmånen. När månen börjar avta, fortsätt att notera. Du kommer att kunna se rytmen -- att dina humör kommer att röra sej i takt med månen.

När du väl känner ditt diagram exakt, då kan du använda det till mycket. Du kommer att kunna veta på förhand vad som ska hända under morgondagen, och du kan vara beredd på det. Om du kommer att känna dej ledsen, njut av den sorgen. Då behöver du inte slåss med den. Hellre än att slåss, gör bruk av den, för sorgen kan också brukas.

 

 

Flämta som en hund

 

Så fort du känner att magen knyter sej, gå som en hund och flämta som en hund. Låt tungan hänga ute. Hela passagen kommer att bli öppen.Flämtandet kan bli väldigt betydelsefullt. Om du flämtar i en halvtimma, då kommer din ilska att flöda väldigt fint. Hela din kropp kommer att bli inblandad.

Pröva detta på ditt rum emellanåt. Du kan använda en spegel och skälla och morra mot den! Inom tre veckor kommer du att känna att det tar väldigt, väldigt djupt. När ilskan väl har slappnat av, försvunnit, då känner du dej fri.

 

Acceptera det negativa

 

Man måste lära sej att leva med de negativa delarna av sin varelse också; bara då blir man hel.

Vi vill alla leva bara med den positiva delen. När du är glad, då accepterar du det, när du är ledsen då avvisar du det. Men du är både och. När allting flödar, då känns det storartat; när allt har stannat upp och stagnerat, då känns det som helvetet. Men båda måste accepteras. Det är så livet är: livet består av helvete och himmel tillsammans. Uppdelningen mellan helvete och himmel är en falsk uppdelning. Det finns ingen himmel där uppe, och inget helvete där nere; de finns här båda två. Ena stunden är du i himlen och nästa stund är du i helvetet.

    

Man måste lära sej sin negativa aspekt också, och man måste slappna av med den. Då kommer du att förvånas en dag att den negativa delen gör livet smakrikare. Den är inte onödig; den ger livet krydda. Annars skulle livet bli glanslöst och monotont. Tänk bara - du känner dej lyckligare och lyckligare och lyckligare...

Vad ska du ta dej till sen? De olyckliga stunderna förhöjer njutningen, leder till sökande och äventyr. Du får ny aptit.

    

Du måste vara med din sammanlagda varelse. Alla aspekter av bra och dåligt måste bli accepterade. Det finns inget sätt att bli av med någonting. Ingen kan någonsin bli av med någonting, men man lär sej sakta, sakta att acceptera allting. Då uppstår en harmoni mellan mörker och ljus, och det är vackert. På grund av den kontrasten blir livet en harmoni.

Försök alltså att leva med dessa stunder också. Skapa inga problem. Börja inte tänka,”Vad ska jag nu ta mej till, jag är inte längre rastlös?” När du är rastlös, var rastlös! När du är olycklig, var olycklig, och gör ingen affär av det -- var bara olycklig; vad annat kan du göra?

 

Det är precis som med klimatet: det är sommar och varmt, vad kan du göra? När det är hett, var het och svettas, och när det är kallt, huttra och njut av det! Långsamt, långsamt kommer du att inse  de polära motsatsernas inbördes samband. Och den dagen du förstår den polariteten är en dag av insikt och uppenbarelse.

 

 

På moln nummer nio

 

Sällheten är någonting väldigt oklart, som ett moln, svårdefinierbart och hela tiden i förändring. Den är varken tillfällig eller permanent. Den är evig. Men den är inte död; den är mycket, mycket levande. Den är livet självt, så den är inte statisk, den är dynamisk. Den är i ständig förändring. Det är sällhetens paradox: den är evig och ändå i förändring, varje ögonblick ny och ändå alltid gammal. På ett sätt har den alltid funnits; på ett sätt kommer du att känna dej extatisk och upptänd i varje stund. I varje stund kommer du att överaskas av den. Så den är väldigt dunkel och kan inte kategoriseras som tillfällig eller permanent.

     Börja att känna detta sällhetsmoln omkring dej.

     Sitt i stillhet, känn att du omges av ett moln. Slappna av i det molnet, och efter några dagar kommer du att känna att det har blivit verklighet. ...För det finns där; det är bara det att du ännu inte har känt av det. Det finns där. Alla lever i ett salighetsmoln -- man behöver bara kännas vid det, det är allt. Vi föds med det. Det är vår aura; det är vår själva natur, vår inneboende natur. Sitt alltså bara i stillhet ibland, avspänd, och känn att du förlorar dej själv i ett salighetsmoln som omger dej och förändras hela tiden men ändå finns kvar hos dej.

Allt eftersom du börjar förlora dej kommer du att känna dej mer och mer salig.  Det kommer att finnas vissa sällsynta ögonblick då du är helt förlorad, när molnet finns men  du inte är.

Dessa är stunder av satori och  satori. Det är de första glimtarna av sanningen, långt borta men ändå.

När fröet finns där, så är trädet på väg.

 

Föreställ dej!

 

Om du har en stark föreställningsförmåga, och om du kan använda den förmågan medvetet, kan det vara till oerhörd hjälp. Om du inte använder den medvetet kan den vara till hinder. Den som har en viss förmåga måste använda den; annars blir den till ett klippblock som står i vägen. Man måste kliva över det och förvandla det till ett trappsten.

Börja med att göra tre saker.

Ett -- föreställ dej att du är så glad som möjligt. Inom en vecka kommer du att känna att du blir glad helt utan anledning. Det kommer att vara bevis på din slumrande förmåga. Så det första du ska göra på morgonen är att föreställa dej dej själv som oerhört glad. Stig ur sängen med ett väldigt glatt humör -- strålande, bubblande och förväntansfull, som om någonting perfekt, oskattbart kommer att öppna upp sej eller hända under dagen. Stig upp ur sängen i en mycket positiv och hoppfull stämning, med känslan att den här dagen inte kommer att vara en vanlig dag -- att någonting enastående och ytterst ovanligtväntar dej; att någonting finns alldeles i närheten. Försök att minnas det igen och igen genom/under hela dagen. Inom sju dagar kommer du att se att hela ditt mönster, hela ditt sätt, hela din våglängd har ändrats.

Den andra saken -- när du somnar på kvällen, bara föreställ dej att du vilar i guds händer... som om tillvaron stöder dej, som om du somnar in  i dess knä. Bara visualisera det och somna. Det du ska fortsätta med är att föreställa dej och att låta sömnen komma, så att fantasin övergår i sömnen och de överlappar varann. Det är det andra.

Den tredje saken: Föreställ dej inga negativa saker, för om människor som har den förmågan  föreställer sej negativa saker, då börjar de inträffa. Om du tänker att du ska bli sjuk, då blir du sjuk. Om du tror att det kommer någon och att han kommer att vara otrevlig mot dej, så kommer han att vara det. Själva din föreställningsförmåga skapar situationen.

Börja först med morgon och kvällsfantasin, och kom ihåg att inte företälla dej någonting negativt på hela dagen. Om den idén  kommer upp, ändra den genast till någonting positivt. Avvisa den. Släpp den omedelbart och kasta bort den.

 

Magens leende

Så fort som du sitter och inte har något att göra, bara slappna av underkäken och öppna munnen helt lätt. Börja andas med munnen, men inte djupt. Låt bara kroppen andas, det kommer att var ytligt, och det blir ytligare och ytligare. När du känner att andningen har blivit väldigt ytlig och munnen är öppen och käken är avspänd, kommer hela kroppen att kännas väldigt avspänd.

I den stunden, börja att känna ett leende -- inte i ansiktet utan över hela din inre varelse. Du klarar det. Det är inte ett leende som visar sej på läpparna, det är ett existentiellt leende som bara sprider sej inombords/på insidan.

Pröva det ikväll så får du se vad det är... för det kan inte förklaras. Du behöver inte le med läpparna, med ansiktet, utan bara som om du ler nedifrån magen; det är magen som ler. Det är ett leende, inget skratt, så det är väldigt mjukt, utsökt och sprött, som en liten ros som öppnar sej i magen och sprider sin doft genom hela kroppen.

När du en gång har uplevt vad det här leendet är kan du fortsätta att vara glad i tjugofyra timmar. Så fort du känner att du saknar den glädjen kan du bara blunda och ta fatt i det där leendet igen  och det kommer att vara där.

Under dagen kan du ta tag i det så många gånger du vill. Det finns alltid där.

 

Riv ned den kinesiska muren

 

Det är många människor som  hela livet bara har gått fram till en viss gräns i allt. Om du var arg gick du bara så långt. Om du var ledsen gick du bara så långt. Om du  var glad gick du bara så långt. Det finns en omärklig linje som du aldrig har passerat; allting går dit, men inte längre. Det har  nästan gått automatik i det, så att i det ögonblick du når fram dit blir du genast avknäppt.

Alla har blivit lärda på det sättet -- du tillåts en viss ilska men inte mer än så, för det kan vara farligt. Du tillåts en viss glädje men inte mer än så, för annars kan du bli tokig. Du tillåts sorg upp till en viss punkt men inte mer, för mera kan leda till självmord. Du har tränats så att det finns en Kinesisk Mur runtomkring dej och alla andra. Du går aldrig bortom den. Det är hela ditt utrymme, hela din frihet, så när du börjar bli glad eller lycklig, kommer den Kinesiska Muren i vägen. Du måste bli medveten om det.

Börja göra ett experiment som kommer att hjälpa oerhört. Det kallas för överdriftens metod. Det är en av de mest uråldriga tibetanska meditationsteknikerna. Om du känner dej ledsen, slut ögonen och överdriv ledsenheten. Gå in i det så mycket som möjligt, gå över gränsen. Om du vill jämra dej och snyfta och gråta, gör det. Om du vill rulla omkring på golvet, gör det, men gå över den vanliga gränsen, dit där du aldrig har varit förut.

Överdriv, för den gränsen, den gränslinje som du hela tiden har levt innanför, har blivit så rutinmässig att du inte kan uppmärksamma den med mindre än att du går förbi den. Den är en del av ditt invanda medvetande, så du kan bli arg, men du blir inte medveten om det om du inte går över gränsen. Då blir du plötsligt medveten om det, för det händer något som  aldrig har hänt förut.

Så gör detta med sorg, med ilska, med avundsjuka -- med vad du än känner i stunden -- men särskilt med glädje. När du känner dej glad, tro inte på några gränser. Bara rusa över gränserna. dansa, sjung eller jogga. Var inte snål.

Så snart du har lärt dej att inkräkta på gränsen  och att överskrida gränsen kommer du att befinna dej i en helt annan värld.

Du kommer att råka på den Kinesiska Muren många gånger och så småningom kommer du att börja lära dej hur man tar sej förbi den -- för den finns egentligen inte där, den finns bara i dina föreställningar/tro,tanke.

 

Skapa en egen värld

 

Gör denna metod varje kväll. Den är i tre steg.

Under de första sju dagarna, gör första steget: ligg ned på sängen, eller sittande, släck ljuset och var i mörker. Bara kom ihåg  ett vackert, fint ögonblick, vilket som helst som du har upplevt i det förflutna. Vilket som helst... bara välj det bästa. Det kan vara någonting väldigt alldagligt, för ibland händer ovanliga saker på väldigt vanliga platser.

Du sitter stilla och gör ingenting och regnet faller på taket.

Lukten, ljudet... du är omsluten och någonting klickar till; du upplever ett heligt ögonblick. Eller en dag medan du går längs vägen och solljuset faller på dej bakifrån mellan träden och klick! -- någonting öppnar upp.

 

För ett ögonblick lyfts du iväg till en annan värld.

När du väl valt ut det, fortsätt med det under sju dagar. Bara slut ögonen och återupplev det. Gå in i detaljer. Regnet som faller mot taket... ljudets dripp, dropp... lukten... stundens själva textur... En fågel som sjunger, en hund som skäller... en tallrik som har ramlat -- alla ljuden. Gå in i alla detaljerna från alla sidor, mångdimensionellt, genom alla sinnen. Varje kväll kommer du att finna att du går djupare in i detaljerna -- du erinrar dej detaljer som du till och med missade i den verkliga stunden men som ditt sinne har tagit upp. Antingen du missar stunden eller inte, fortsätter sinnet att registrera.

Du kommer att känna subtila nyanser som du inte hade en aning om att du hade upplevt. När medvetandet fokuseras på den stunden, kommer stunden att vara där igen. Du kommer att börja uppleva nya saker. Plötsligt kommer du att inse att de fanns där, men att du missade dem då. Men sinnet registrerar allt. Det är en väldigt, väldigt pålitlig tjänare -- oerhört duglig.

Omkring den sjunde dagen kommer du att kunna se det så tydligt att du kommer att känna att du aldrig har sett ett verkligt ögonblick så tydligt som detta.

Efter sju dagar gör du likadant, men lägger till en sak. På åttonde dagen, känn rummet runt omkring dej. Känn ett klimat som omger dej från alla sidor -- upp till en meter. Bara känn hur den stundens aura omger dej. Efter fjorton dagar kommer du nästan att kunna vara i en fullständigt annorlunda värld, fastän medveten om att bortom den där metern råder en helt annan tid och en helt annan dimension finns närvarande.

Så vid tredje veckan måste någonting mer läggas till. Lev den stunden, låt dej omges av den och nu, skapa ett imaginärt anti-rum.

Till exempel, du känner att du mår väldigt bra; en meter runt dej omges du av denna godhet, denna gudomlighet. Tänk nu på en situation: någon förolämpar dej, men förolämpningen når bara fram till gränsen. Det finns ett staket och förolämpningen når inte fram till dej. Den kommer som en pil och faller till marken där. Eller, påminn dej ett sorgset ögonblick, du är sårad, men känslan når bara fram till glasväggen som omger dej och den faller ned där. Den når aldrig fram till dej. Vid den tredje veckan kommer du att kunna se --om de två första veckorna har gått rätt -- att allting bara kommer  fram till enmetersgränsen, men att ingenting tränger in till dej.

Från och med fjärde veckan fortsätter du att ha auran med dej. När du går till marknaden, eller pratar med folk, håll den hela tiden i minnet. Det kommer att kännas oerhört spännande. Du kommer att röra dej i världen och hela tiden ha en egen värld, en privat värld med dej.

Det kommer att göra det möjligt för dej att leva i nuet -- eftersom du faktiskt bombarderas med tusen och åter tusen saker hela tiden. Och de fångar din uppmärksamhet -- om du unte har en skyddande aura omkring dej, då är du sårbar. En hund som skäller --och plötsligt har ditt sinne ryckts iväg åt det hållet.Hunden kommer upp/in i minnet. Och där finns så många hundar i minnet från det förlutna. Din vän äger/har en hund; nu går du från hunden till vännen, och sen till vännens syster som du var förälskad i. Och hela karusellen sätter igång. Den här hunden skäller i nuet, men det ledde iväg dej någon annan stans in i det förflutna. Det kan leda in i framtiden; allt är möjligt. Vad som helst kan leda till vad som helst, det är mycket komplicerat.

Så, man behöver en omgivning, en skyddande aura. Hunden fortsätter att skälla, me du blir kvar med dej själv -- fast, lugn, stilla och centrerad.

Bär den auran under några dagar eller några månader. När du märker att den inte behövs längre kan du släppa den. När du har förmågan att vara här och nu, när du har njutit av dess skönhet, dess oerhörda sällhet, då kan du släppa auran. 

      

Lyckliga fötter

 

När du skrattar, skratta med hela kroppen -- det är den poäng som måste förstås. Du kan skratta bara med läpparna, du kan skratta med strupen; det är inte särskilt djupt.

Så sätt dej på golvet i mitten av rummet och känn det som om skrattet kommer ända ned från fotsulorna. Slut först ögonen och känn sedan hur skrattets vågrörelser kommer upp från dina fötter. De är mycket svårfångade. Sen kommer de till magen och blir mer synliga; magen börjar skaka och darra. För upp det till hjärtat; då känns hjärtat alldeles fullt. För upp det till halsen och sen till läpparna. Du kan skratta  med läpparna och med strupen, du kan låta  och göra skrattljud, men det kommer det inte att vara, coh det hjälper inte mycket till. det kommer återigen att vara mekaniskt.

När du börjar skratta, föreställ dej att du är ett litet barn.

Visualisera dej själv som ett litet barn. När små barn skrattar, börjar de rulla på golvet. Om du känner för det, börja rulla. Hela saken gäller att gå upp i det totalt. Ljudet är inte så betydelsefullt som engagemanget. När det väl börjar, kommer du att veta.

Under två till tre dagar kanske du inte kommer att kunna känna om det händer eller inte, men det kommer att hända. Hämta upp det ända nerifrån själva rötterna -- precis som blomman slår ut på trädet, den färdas ända nedifrån rötterna. Så småningomkommer den fram. Den syns inte någon annan stans; bar när den kommer upp till toppen blir den synlig. Men den kommer från rötterna, från djupt ned i marken. Den har färdats upp ur djupen.

 

På exakt samma sätt bör skrattet börja vid fötterna och sen röra sej uppåt. Låt hela kroppen skakas av det. Känn den dallrande vibrationen och samarbeta med den vibrationen. Var inte stel; slappna av och samarbeta med den. Även om du skulle övedriva i början, så underlättar det. Om du känner att handen skakar, hjälp den att skaka mera så att energin börjar porla, strömma. Sen kan du börja rulla och skratta.

Detta gäller för kvällen innan du ska sova. Bara tio minuter är tillräckligt, somna sen. Igen nästa morgon, det första --du kan göra det i sängen. Så den sista saken på kvällen, och det första på morgonen. Kvällsskrattet kommer att sätta en trend  för sömnen. Dina drömmar kommer att bli mer glädjerika, mer tumultartade och de kommer att underlätta för morgonskrattet; de kommer att skapa en bakgrund. Morgonskrattet sätter trenden för hela dagen.

Vad du än gör på morgonen, det första -- vad det än är -- sätter trenden för hela dagen.

Om det första du gör är att bli arg, då blir det en kedja. En ilska leder vidare till nästa ilska, och nästa ilska leder  vidare  till nästa. Du känner dej väldigt sårbar -- minsta småsak ger dej känslan av att vara sårad; det känns förolämpande. Det ena ger det andra. Skrattet är verkligen det bästa man kan börja med, men låt det vara totalt. Dagen igenom, så fort det finns tillfälle, missa inte -- skratta!

 

 

     Ja-mantra

 

     Jag lär dej att säga ja till livet, till kärleken, till människor. Visst finns det törnen, men man behöver inte räkna dem.

Strunta i dem; meditera på rosen. Och om din meditation går djupare in i rosen och om rosen går djupare in i dej,  

då kommer taggarna att börja minska. En stund kommer när rosen äger dej helt; då finns inte längre några törnen i världen.

Börja lägga din energi på ”ja” -- gör ett mantra av ”ja”. , Varje kväll innan du somnar, upprepa, ”Ja...ja...” och stäm ihop dej med det. Svaja med det och låt det komma över hela din varelse, från tårna till huvudet. Låt det tränga in i dej. Upprepa ”Ja... ja... ja...” Låt det bli/vara din kvällsbön under tio minuter och somna sen.

Tidigt på morgonen, återigen i åtminstone tre minuter, sitt på sängen och gör det. Det första du ska göra är att upprepa ”Ja”, och komma in i den rätta känslan.

Under dagen när du börjar känna dej negativ, bara stanna mitt på vägen, eller var som helst. Om du kan säga högt ”Ja...ja...”,bra; annars kan du åtminstone säga tyst ”Ja...ja...” Öva ”Ja” i tre veckor.

    

Var inte ledsen, bli arg!

Att bli arg eller ledsen är samma sak. Sorgen är passiv ilska och ilskan är aktiv sorg. Det är svårt för den som är ledsen att vara arg. Om du kan göra en ledsen person arg, kommer hennes sorgsenhet att försvinna genast. Det är väldigt svårt för den som är arg att bli ledsen. Om du kan göra henne ledsen, kommer hennes ilska att försvinna omedelbart.

I alla våra känslor finns den grundläggande polariteten kvar -- den mellan man och kvinna, yin och yang, det manliga och det kvinnliga. Ilska är manligt och sorg är kvinnligt. Så om du är inställd på sorg är det svårt att byta till ilska, men jag skulle vilja att du gör det. Kom ut med det     spela ut det. Även om det ser dumt ut, också då -- var en pajas i dina egna ögon och kom ut med det!

Om du kan flyta mellan ilska och sorg blir båda lika lätta. Du kommer att överskrida det och då blir det möjligt att iaktta. Du kan stå bakom skärmen och se på spelet och sen kan du gå bortom båda. Men först måste du kunna röra dej med lätthet mellan dessa båda; annars lutar du åt sorgen -- och när man är tyngd  är det svårt att höja sej upp.

Kom ihåg att när två energier, motsatta energier, är exakt lika, fifty-fifty, då är det väldigt lätt att komma ur dem, eftersom de slåss med, och tar ut varann och du är inte i någonderas grepp.

Din sorg och din ilska är fifty-fifty, jämnstarka energier, så de tar ut varann. Plötsligt är du fri och kan slinka ut. Men om sorgen är sjuttio procent och ilskan är trettio, då är det väldigt besvärligt. Trettio procent ilska  mot sjuttio procent sorg betyder att fyrtio procent sorg blir över, och det blir inte möjligt; du kommer inte att kunna slinka undan så lätt. De fyrtio procenten hänger kvar.

Så detta är en av grundlagarna för inre energier -- att alltid låta de motsatta polariteterna bli likvärdiga och sen kan du slinka ur deras grepp. Det är som när två människor bråkar och du kan rädda dej. De är så upptagna med sej själva att du inte behöver bekymra dej och kan slippa undan.

Dra inte in intellektet. Gör det bara till en övning. Du kan göra det till en daglig övning; du behöver inte vänta in det. Varje dag måste du bli arg -- det blir lättare så. Hoppa alltså omkring, jogga och skrik och kom ut med det. När du kan få fram det helt utan anledning kommer du att känna dej väldigt glad, för nu är du fri. Annars är till och med ilskan beroende av situationer, du är inte herre över den. Om du inte kan ta fram den, hur kan du då släppa den/göra dej av med den?

I början verkar det lite genant, konstigt eller otroligt, för du har alltid satt tilltro till teorin att det är någon annan som har orsakat ilskan genom sin förolämpning. Det är inte sant. Ilskan har alltid funnits där; den andra har bara gett den en ursäkt för att komma fram.

Du kan själv tillhandahålla ursäkten: Föreställ dej en situation där du skulle ha blivit arg, och bli arg. Tala till väggen och säg saker, och snart kommer väggen att tala till dej! Bli bara komplett galen. Du måste ta upp ilska och sorg till samma nivå, där de står i exakt proportion till varann. De kommer att ta ut varann och du kan slinka undan.

George Gurdjieff brukade kalla det för den listiga människans väg -- att sätta upp de inre energierna mot varann i en sån konflikt att de blir upptagna med att ta ut varann, och du har möjlighet att undkomma.

 

Lägg märke till mellanrummen

 

Det verkligheten finns i mellanrummen, i pausen mellan två ord, två tankar, mellan två emotioner eller två känslor. Överallt där det finns en paus -- mellan sömn och vaka, eller mellan vakenhet och sömn. I pausen mellan kropp och själ -- i det intevallet. När kärlek förvandlas till hat -- i pausen när det inte längre är kärlek och ännu inte har blivit hat. När det förflutna övergår i framtid, pausen -- när det inte längre finns där och framtiden ännu inte har kommit, det lilla ögonblicket -- det är det närvarande, det är nuet. Det är så litet att det inte kan kallas för en del av tiden. Det är odelbart litet, det kan inte delas. Den pausen är odelbar och den kommer i varje stund på tusen olika sätt.

Dina humör ändrar sej från det ena till det andra och du passerar genom dem. Under tjugofyra timmar råkar vi på dessa intervall så många gånger att det är ett mirakel hur vi fortsätter att missa dem.  Men vi tittar aldrig i pausen; vi har lärt oss tricket, att inte titta i pausen. Den är så liten att den kommer och går utan att vi någonsin uppmärksammar den, att den har varit där. Vi blir medvetna om saker bara när de inte finns längre, när de har blivit en del av det förgångna. Eller också är vi fortsatt medvetna om dem så länge de är på väg och är en del av framtiden, men när de verkligen är där lyckas vi på något sätt att förbise dem.

När du är arg så märker du det inte; efteråt ångrar du dej. När det är väldigt överhängande, då känner du det och du blir störd av att det kommer igen. Men när det är där blir du plötsligt blind och döv, ouppmärksam, omedveten. Pausen är så liten att om du inte är fullständigt vaken kommer du att missa den igen och igen. Den är så liten; den kan fångas bara med absolut medvetenhet. När du är helt och hållet närvarande, bara då kan du se den. När en tanke lämnar världen och en annan kommer in i den, mellan dessa två finns ett intervall fritt från tankar. Det är verkligheten.

Jag ger dej hela nyckeln. Nu måste du börja arbeta på din varelse med den här nyckeln.

När du håller på att somna, försök att se pausen då du inte längre är vaken och sömnen ännu inte har kommit. Det kommer ett ögonblick, ett mycket svårfångat ögonblick, men det stannar inte länge. Det är bara en fläkt, en bris: den är där och sen är den försvunnen. Men om du lyckas fånga den kommer du att bli förvånad:

du har snubblat över den största skatten i ditt liv.

När du passerar igenom den, till och med omedvetet, drar du nytta av det. Någonting, något av dess doft fortsätter att dröja kvar vid din varelse även om du inte är medveten. Men bli medveten från  och med den här stunden. Sakta, sakta kommer skickligheten.

 

Notera tre gånger

 

Inom buddismen finns en särskild metod som de kallar ”Notera tre gånger”. Om ett problem kommer upp -- till exempel, om någon plötsligt känner ett sexuellt begär, eller girighet, eller ilska -- då måste de notera tre gånger att det finns där. Om ilskan finns där, måste lärjungen säga inombords tre gånger, ”ilska... ilska... ilska” -- för att uppmärksamma den fullständigt, så att den inte går förbi medvetandet. Det är hela saken -- sen fortsätter han med vad han än höll på med. Han gör ingenting med ilskan utom att helt enkelt notera den tre gånger.

Det är oerhört vackert. I samma stund som du blir medveten om det och noterar det, är det försvunnet. Det kan inte gripa tag i dej, eftersom det bara kan hända när du är omedveten. Detta att notera tre gånger gör dej så medveten inombords att du blir skild från ilskan. Du kan göra den till ett objekt, för den finns där och du är här. Budda sa till sina lärjungar att göra detta med allting.

Vanligtvis, har alla kulturer och civilisationer lärt oss att förtränga problemen, så att vi med tiden blir omedvetna om dem -- till den grad att vi glömmer bort dem, vi tänker att de inte finns.

Motsatsen är den rätta vägen. Gör dem fullständigt medvetna, och genom att bli medveten och fokusera på dem, smälter de.

 

Affirmationslagen

 

Det finns en storartad lag som kallas ”affirmationslagen”. Om du kan affirmera någonting djupgående, totalt och absolut, då börjar det bli verklighet. Det är därför som folk är olyckliga, på grund av den lagen -- de affirmerar elände! Det är därför som folk är lyckliga --

 

 

men bara några få, för det är bara ett fåtal människor som är medvetna om vad de gör med sina liv. Så snart de affirmerar glädje, blir de lyckliga.

Gör en poäng av det: sluta affirmera det negativa och börja affirmera det positiva. Inom ett par veckor kommer du att förvånas över att du fått en magisk nyckel i din hand.

Om du till exempel har lätt för att bli ledsen, då ska du varje kväll innan du somnar affirmera tjugo gånger tyst och djupgående till dej själv -- men tillräckligt starkt så att du kan höra det -- att du kommer att bli glad, att det kommer att hända, att det redan är på väg. Du har upplevt din sista sorgsenhet... adjöss! Upprepa det tjugo gånger och somna sen.

På morgonen, så fort du blir medveten om att sömnen har flytt, öppna inte ögonen: upprepa det tjugo gånger.

Upptäck förändringen i din dag.  Du kommer att förvånas; du omges av ett annat klimat. Inom loppet av sju dagar kommer du att ha affirmerat någonting och upplevt resultatet av det. Sen kan du, sakta men säkert, släppa allt som är negativt. Välj en negativ sak varje vecka, och släpp den sedan. Välj en positiv egenskap och  insup den.

Det är helt och hållet en fråga om val. Helvetet skapas av våra tankar, det är lika dant med himlen. ”En människa är så som hon tänker”. Och när du har in/sett detta -- att tankarna kan skapa helvete och himmel -- då kan det yttersta språnget tas in i ett tillstånd utan tankar. Man kan transcendera både helvete och himmel. Och kom ihåg det, det är lättare att transcendera himlen än helvetet. Så rör dej först från det negativa till det positiva. Det verkar paradoxalt, men det är lättare att lämna/överge det som är vackert än det som är fult. Det fula klänger sej fast.

Det är lättare att överge rikedom än att överge fattigdom. Det är lättare att lämna  en vän än att lämna en fiende. Det är lättare att glömma en vän än att glömma en fiende.

Förvandla helvetet till himmlen -- de västerländska religionerna har aldrig längre än så, men Österlandet har försökt --

släpp sen himlen också, för också en positiv tanke är fortfarande en tanke.

Börja affirmera icke-tankar, frihet från tankar, och sen kommer det yttersta att hända.

 

 

 

Kapitel 6 : Sexualitet och relationer

 

Att lära sej dansa med den andra

DIAGNOS

 

Vi lever tillsammans utan att överhuvud taget veta vad samhörighet är för något. Man kan leva tillsmmans i åratal utan att veta vad samhörighet är. Se dej omkring i världen -- människor lever tillsammans, ingen lever ensam; män med fruar, fruar med män, barn med föräldrar, föräldrar med vänner; alla lever tillsammans. Livet existerar i samhörighet, men vet du vad samhörighet är för något?

Fastän du har levt med din fru i fyrtio år, så har du kanske inte levt tillsammans med henne i en enda sekund. Till och med när du har älskat med henne, kanske du har tänkt på annat. Då var du inte närvarande, älskandet var helt mekaniskt.

 

Jag har hört: Mulla Nasruddin gick på bio med sin fru. De hade varit gifta i åtminstone tjugo år. Det var en av dessa lidelsefulla utländska filmer! Medan de lämnade biografen sa hans fru, ”Nasruddin, du älskar aldrig mej som de där skådespelarna gjorde i filmen. Varför?”

Nasruddin svarade, ”Är du galen? Vet du hur mycket betalt de får för att göra såna där saker?”

 

 

Människor fortsätter att leva med varann utan kärlek, för vi älskar bara när det betalar sej. Och hur kan man älska om man älskar bara när det betalar sej? Då har kärleken också blivit en handelsvara: då är det inget förhållande, det är ingen samhörighet, det är ingen fest. Ni är inte lyckliga tillsammans, som mest tolererar ni varann.

 

Mulla Nasruddins fru låg på sitt yttersta och doktorn sa; ”Nasruddin, jag måste vara uppriktig mot dej, i såna här stunder är det bäst att säga sanningen. Din fru kan inte räddas. Sjukdomen är utom kontroll, och du måste förbereda dej. Plåga inte dej själv, acceptera det, det är ditt öde. Din fru kommer att dö.”

Nasruddin svarade;”Oroa dej inte; om jag har plågats med henne så här många år kan jag stå ut några timmar till!”

 

 

På sin höjd tolererar vi. Och så fort du tänker i termer av tolerans, så lider du, din samhörighet är ett lidande. Det är därför som Jean-Paul Sartre säger att den andra är helvetet... för med den andra lider du bara, med den andra blir det till en fångenskap, det blir ett herravälde. Den andra börjar ställa till problem och du förlorar din frihet, din lycka. Sen förvandlas det till rutin, något som måste tolereras. Om du bara tolererar den andra hur kan du då känna till samhörighetens skönhet? Den har faktiskt aldrig uppstått.

Äktenskapet är något som nästan aldrig inträffar, för äktenskap betyder att högtidlighålla samhörigheten. Det är ingen tillståndsbevis. Ingen pastorsexpedition kan ge dej äktenskap; du kan inte få det i gåva av en präst. Det är en oerhörd revolution i din varelse, det är en stor omvälvning i själva din livsstil, och det kan inträffa bara när du firar samhörigheten,  när den andra inte längre känns som den andra, när du själv inte längre känner dej som ”jag”. När de två inte längre är riktigt två, när en bro har uppstått och de har blivit i viss bemärkelse ett. Fysiskt sett är de fortfarande två, men så långt det gäller den innersta varelsen, har de blivit ett. De må vara två poler av samma varelse, men de är inte två. Det finns en bro. Den bron ger dej glimtar av samhörighet. Att träffa på ett äktenskap är en mycket sällsynt företeelse. Människor lever tillsammans därför att de inte kan leva ensamma. Att leva ensam är obekvämt, att leva ensam är oekonomiskt, att leva ensam är svårt, det är därför de lever tillsammans. Anledningarna är negativa.

 

En man skulle just gifta sej, och någon frågade honom, ”Du har alltid varit emot äktenskapet, varför har du plötsligt ändrat dej?”

Han svarade,”Vintern nalkas och den sägs ska bli väldigt kall. Centralvärme har jag inte råd med, så en fru blir  billigare.”

 

 

Sådan är logiken. Du lever med någon därför att det är bekvämt, förmånligt, ekonomiskt, billigare. Att leva ensam är verkligen besvärligt: en fru är så många olika saker; hushållerska, kock, betjänt, sköterska -- så många saker. Hon är den billigaste arbetskraften i världen, som gör så många saker utan att någonsin få betalt. Det är ren exploatering.

 

Äktenskapet är en exploateringens institution, det handlar inte om samhörighet. Därför blomstrar inte lyckan i det. Det är omöjligt.Hur kan extasen födas från/på exploateringens rötter?

 

Det finns så kallade helgon som tjatar om att du är olycklig för att du lever i en familj, för att du lever i världen.  De säger, ”Lämna allt, försaka!” Och deras logik förefaller riktig -- inte för att den är riktig, utan för att du har missat samhörigheten. Annars skulle alla dessa helgon se ut att ha fullständigt fel.

Den som har upplevt samhörigheten har upplevt det gudomliga; den som verkligen är gift har mött det gudomliga, för kärleken är den viktigaste porten.

Men samhörigheten finns inte där, och du lever tillsammans utan att veta vad samhörighet är för något; du lever på det sättet i sjuttio, åttio år utan att veta vad livet är. Du driver fritt utan rötter till livet. Du rör dej bara från ena stunden till nästa utan att smaka på det som livet ger dej. Och det är ingenting du har fått genom födseln. Att lära känna livet är inget arvsanlag. Livet får vi med födseln, men visdomen, erfarenheten, extasen måste läras in. Härav följer meditationens betydelse. Du måste förtjäna den, du måste växa i dess riktning, du måste uppnå en viss mognad, bara då kan du lära känna den. Livet kan öppna sej för dej bara i ett visst mognadens  ögonblick. Men människor lever och dör i barnslighet. De växer aldrig riktigt upp, de uppnår aldrig mognad.

Vad är mognad? Att bara bli sexuellt mogen innebär inte att du är mogen. Fråga psykologerna: de säger att den genomsnittliga mentala åldern hos vuxna är ligger kvar runt tretton eller fjorton. Inte undra på att du beter dej så dåraktigt, att ditt liv blir en oavbruten dårskap! Ett intellekt som inte är fullvuxet ställer med nödvändighet till med alla möjliga fel hela tiden.

Och det omogna intellektet kastar alltid över ansvaret på någon annan. Du känner dej ledsen och tror att det är för att alla andra ställer till med ett helvete för dej. ”Den andra är helvetet.” Jag säger att Sartres bedyrande är väldigt omoget. Om du är mogen, kan den andra också vara ett himmelrike. Den andra är allt vad du är, för den andra är bara en spegel som reflekterar dej.

När jag säger mognad, då menar jag en inre integritet. Och denna inre integritet kommer bara när du slutar hålla andra ansvariga, när du slutar påstå att det är den andra som skapar ditt lidande, när du börjar förstå att det är du själv som skapar ditt eget lidande.

Detta är första steget mot mognad: Jag är ansvarig. Vad som än händer, är det mitt verk.

Du känner dej ledsen. Är det ditt (eget) verk? Du kommer att känna dej väldigt störd, men om du kan stanna kvar med den känslan, kan du förr eller senare sluta upp med att göra alla möjliga saker. Det är vad teorin om karma går ut på. Du är ansvarig. Säg inte att samhället är ansvarigt, säg inte att föräldrarna är ansvariga, säg inte att de ekonomiska förutsättningarna är ansvariga, kasta inte ifrån dej ansvaret på någon annan. Du är ansvarig.

I början kommer det att kännas som en börda, för nu kan du inte kasta över ansvaret på någon annan. Men ta det...

 

Mulla Nasruddin tillfrågades, ”Varför ser du så ledsen ut?”

Han svarade, ”Min fru har insisterat på att jag ska sluta spela hasard, röka, dricka, spela kort. Jag har lagt av med alltihopa.”

Mannen fortsatte, ”Din fru måste vara väldigt tillfreds nu.”

Nasruddin svarade, ”Det är just det som är problemet. Nu kan hon inte hitta någonting att klaga på, så hon är väldigt olycklig. Hon går på och börjar prata, men hon kan inte hitta någonting att klaga på. Nu kan hon inte skylla på mej för någonting. Jag har aldrig sett henne så olycklig. Jag trodde att när jag gav upp alla dessa saker skulle hon lysa upp, men hon har blivit olyckligare än någonsin.”

 

Om du fortsätter att kasta över ansvaret på andra och de allihopa gör det de blir tillsagda, då kommer det att sluta med att du begår självmord. Till slut kommer du inte att ha någonstans kvar att kasta ifrån dej ansvaret.

Så det är bra att ha några fel; det hjälper andra att vara glada. Om det fanns en verkligt perfekt make, skulle frun lämna honom. Hur kan man behärska den perfekta mannen?

Så även om du inte vill det, bör du fortsätta att göra lite fel så att frun kan härska över dej och känna sej lycklig!

Där den perfekta mannen finns, där finns det med nödvändighet skilsmässa. Hitta den perfekte mannen och alla kommer att vara emot honom, för man kan inte ta avstånd från honom, man kan inte säga någonting ont om honom. Våra sinnen/intellekt älskar att kasta över ansvaret på någon annan. Våra sinnen vill kverulera. Det får oss att må bra, för då är inte vi ansvariga, vi blir avlastade. Men denna avlastning är väldigt kostsam. Du blir inte verkligt avlastad, du får fler och fler bördor. Du är inte uppmärksam.

Människor har levat i sjuttio år, och under många liv, utan att veta vad livet är. De var inte mogna, de var inte integrerade, de var inte centrerade. De levde bara på periferin.

Om din periferi möter den andras periferi uppstår en kollision, och om du fortsätter att bry dej om att den andra personen har fel, då blir du kvar på periferin. Genast du förstår att ”Jag är ansvarig för min varelse; vad som än har hänt, så beror det på mej själv. Jag har gjort det,” då skiftar plötsligt ditt medvetande från periferin till centrum.

Nu blir du för första gången centrum i din (egen)värld.

Nu finns det mycket att göra... för allt vad du ogillar, kan du släppa taget om; allt vad du gillar, kan du lägga dej till med; vadhelst du känner som sanning, kan du följa, och vadhelst du känner som osanning, behöver du inte följa, för nu är du centrerad och har rötterna i dej själv.

 

 

ORDINATIONER

 

 

Väggar och dörrar

Om du förblir stängd fortsätter du att vara död. Det är som om hela himlen fanns tillgänglig, men du bara tittade ut genom nyckelhålet. Du kan så klart se en liten del av himlen genom nyckelhålet också, och emellanåt kanske en solstråle passerar. Ibland kan du se en blinkande stjärna. Men det är onödigt svårt, och du förblir fattig i onödan.

Kom ur det -- och du kan komma ur det. Försök bara med ett litet experiment.

Varje kväll innan du ska lägga dej,ställ dej bara mitt i rummet och titta på väggen. Koncentrera dej på väggen; inte på dörren, på väggen. Tänk på dej själv som en vägg somsaknar dörr; helt stängd. Ingen kan komma in i dej och du kan inte komma ut -- du är instängd. Bli nästan som en vägg, psykologiskt sett. Låt hela din enrgi bli till en vägg, en kinesisk mur.

Under tio minuter, bli en vägg och bli spänd, så spänd som du kan. Gör dej av med alla öppningar och bli fullkomligt stängd, det Leibnitz kallar en ”monad”, en atom utan fönster, fullständigt stängd inom sej själv. Du kommer att börja svettas, du kommer att börja darra; du kommer att känna ängslan. Det kommer att kännas som om du är döende, som om du går in i din grav. Oroa dej inte; kliv in där. Få upp det till ett klimax --spänningen, sammandragningen och det här hopkrympandet.

Vänd dej sen och titta mot dörren -- håll dörren öppen -- och bli ett med dörren. Börja känna att du håller på att bli en dörr, du är ingen vägg. Vem som helst kan kliva in i dej; man behöver inte ens knacka. Och de kan kliva ut; det finns inget som hindrar. Slappna av. Slappna av hela kroppen och hela känslan. Expandera. Stå kvar där, men utvidga dej. Känn hur du uppfyller hela rummet. Känn hur din energi strömmar ut genom dörren, ut i trädgården.Bara låt energingå utoch känn hur omvärlden stiger in i dej.

Under tio minuter, bli en vägg, och under tjugo minuter bli en dörr. Somna sen. Fortsätt med detta i åtminstone tre månader. Efter den tredje veckan kommer du att börja känna dej så öppen... men fortsätt med det.

Jag ger dej bådadera, väggen och dörren, så att du lättare kan känna kontrasten.

När du förstått din egen energi - att den förvandlas till en vägg och till en dörr -- då kommer du att bli medveten om en väldigt vacker dimension. Då kan du känna andras energier. Du går förbi en man på gatan och du kan känna om den här mannen är en vägg eller en dörr. Nu har du en inre förståelse för det. Om du sen vill

bekanta dej med den här mannen, relatera inte till honom när du känner att han är en vägg, för då kan ingenting lyckas. Relatera bara när du känner att han är en dörr.

Många gånger kan detta bli en så djup upplevelse att du inte ens kan föreställa dej det. Närma dej en person när han är en dörr, och samma person kommer att vara helt annorlunda. Närma dej ett barn när det är en dörr -- då kommer det att lyssna, då är det berett att ta till sej vad du säger. Annars går du på och skriker för döva öron: barnet är en vägg. Tala till din älskade när hon är en dörr. Älska med din älskare när han är en dörr.Närr han är en vägg är det bättre att inte störa honom.

Men så fort du känner det som din inre känsla, då kan du känna det överallt.

 

Gemenskap 

 

Börja med en gemensam kvällsmeditation. Bara sitt mitt emot varandra och håll varandras händer korsvis. Titta in i varandras ögon under tio minuter, och om  kroppen börjar röra sej och svaja, tillåt det. Ni kan blinka med ögonen, men fortsätt att se in i varandras ögon.

Om kroppen börjar svaja -- det kommer den att göra -- tillåt det. Släpp inte taget om varandras händer, vad som än händer. Det får inte glömmas bort.

Efter tio minuter sluter ni ögonen båda två och låter svajandet fortsätta i ytterligare tio minuter. Stå sen och svaja tillsammans, och håll varandras händer i tio minuter.

Detta kommer att blanda era enrgier djupt. Alltså; tio minuter när ni sitter och tittar så djupt in i varandras ögon som möjligt, svajande; sen tio minuter med slutna ögon, fortfarande sittande och svajande. Bara känn att energin behärskar er. Stå sen upp, med öppna ögon och svaja. Det kommer nästan att bli en dans, men fortsätt att hålla händerna på samma sätt. Gör detta varje kväll i trettio minuter under tio dagar, och om det känns bra kan ni upprepa det på morgonen också. Ni kan göra det två gånger, men inte mer.

 

 

Den andra är som ett Hav

 

Gå till havet, där finns det miljoner vågor. Du ser aldrig havet, det är bara vågorna som syns, eftersom de är på ytan. Men varje våg är inget annat än havets vågrörelse, havets vågrörelse  genom alla vågorna. Kom ihåg havet och glöm vågorna -- för vågorna finns egentligen inte, det är bara havet som finns.

Så fort du har tid, sitt med din vän -- din käresta, din fru, din man eller vem som helst, en främling duger bra -- bara sitt och se in i varandras ögon utan att tänka, och försök att tränga in i ögonen utan att tänka. Bara se djupare och djupare in i varandras ögon. Snart kommer du att bli medveten om att vågorna har passerats och en ocean har öppnats för dej.

Se djupt in i varandras ögon, för ögon är bara portar. Och om du inte tänker, om du bara stirrar in i ögonen, kommer vågorna snart att försvinna och oceanen kommer att uppdagas.

Börja med mänskliga varelser, för den sortens våglängd står dej närmast. Gå sen över till djur -- lite mer avlägset. Gå sen över till träd -- ännu mer avlägsna vågformer; och gå sen vidare till stenar.

Om du kan se på djupet ned i ögonen, då kommer du att känna att människan har försvunnit, personen är borta. Ett oceaniskt fenomen gömmer sej där bakom och den här personen var bara en vågrörelse från djupet; en vågrörelse av någonting okänt och hemligt.

Pröva detta. Det kommer att bli något som är värt att erfara. Så fort som du kan känna av distinktioner, vet då att du är på ytan. Alla distinktioner ligger på ytan.; ”många” tillhör ytan.

Se på djupet och låt dej inte vilseledas av ytan. Snart kommer du att bli uppmärksam på oceanen runtomkring. Då kommer du att se att du också är bara en våg, ditt ego är bara en våg.

Bakom detta ego finns den namnlösa, den enda gömd.

 

 

Lås upp sexenergin

 

Varje morgon efter att du har sovit, bara ställ dej mitt i rummet och börja skaka. Bli en ”Shaker”! Skaka hela kroppen från tårna till huvudet och känn hur det är nästan orgastiskt... som om det ger dej en sexuell orgasm.

Njut av det, när det, och om du börjar känna att du vill göra några ljud, så gör det, och bara njut av det i tio minuter.

Gnugga sen hela kroppen med en torr handduk och ta en dusch.

Gör detta varje morgon.

 

 

 

 

Invänta ögonblicket

 

Innan ni börjar älska, bara sitt tillsammans i stillhet i femton minuter och håll varandras händer korsvis. sitt i mörkret, eller i mycket dämpat ljus och känn varandra. Bli samstämda. Sättet att göra det är att andas tillsammans. När du andas ut, andas den adra ut; när du andas in, andas den andra in. Inom två, tre minuter kan ni komma in i det. Andas som om ni är en organism --inte två kroppar, utan en. Och se in i varandras ögon, inte med en agressiv blick, utan väldigt mjukt.

Ta tid att njuta av varann. Lek med varandras kroppar.  Ge er inte in på att älska om inte stunden infinner sej av sej själv. Inte att ni bestämmer er för att älska, utan att ni plötsligt finner er mitt uppe i älskandet. Vänta in det. Om det inte kommer, finns det ingen anledning att forcera det. Det är gott: somna, ingen anledning att älska. Vänta in den stunden i två eller tre dagar. Den kommer en dag. Och när den kommer , kommer kärleken att gå väldigt djupt. Det kommer att vara en väldigt, väldigt stilla, oceanisk känsla. Men vänta in den stunden; forcera den inte.

 

Att älska är något som måste göras på samma sätt som meditation. Det är något som måste omhuldas och smakas på väldigt långsamt så att din varelse blir grundligt indränkt med det och det blir en så överväldigande upplevelse att du inte längre finns där. Det är inte att du älskar, du är kärleken. Kärleken blir en större energi runtomkring er. Den överskrider er båda; ni är båda förlorade i den. Men detta måste ni vänta in.

Vänta på den stunden, och snart kommer ni att ha lärt er knepet. Låt energin lagras upp och låt det inträffa av sej själv. Efetrhand kommer ni att märka när stunden är inne. Ni kommer att börja känna igen dess symtom, förspelet, och sen blir det inga svårigheter.

 

Vild och vaksam

 

Då finns ingen fara med vildheten; då är vildheten  skön. En kvinna som inte är vild kan inte vara vacker, för ju vildare hon är, desto mer levande. Då är du bara som en vild tiger eller en vild hjort som springer i skogen. En sån skönhet! Men sakens kärna ligger i att inte bli omedveten.

Så hela metoden, hela processen med att bli ett vittne, är en process där man omvandlar sexenergin. Rör dej in i sex och förbli vaken. Vad som än händer, observera det och se igenom det; missa inte en enda punkt.Vad som än händer i din kropp, i sinnet och med din inre energi, är det en ny krets som håller på att skapas. Kroppselektriciteten rör sej på ett nytt sätt, i en ny krets; nu har kroppselektriciteten förenats med partnern. Nu har det uppstått en inre krets -- och du kan känna det. Om du är alert kan du känna det.

Du kommer att känna att du har blivit medium för en vital energi i rörelse.

Håll dej alert och vaken. Snart märker du att ju mer kretsen etableras, desto mer ramlar dina tankar bort; de faller som gulnade löv från ett träd. Tankarna faller och sinnet blir mer och mer tomt.

Fortsätt att hålla dej vaken, och snart kommer du att se att du är, men det finns inget ego. Du kan inte säga ”jag.” Någonting större än du har drabbat dej. Du och din partner har båda lösts upp i denna större energi.

Men detta sammansmältande får inte ske omedvetet; annars missar du poängen -- då är det en skön kärleksakt, men ingen förvandling. Det är vackert, det finns inget fel med det, men det är ingen förvandling. Och om det sker omedvetet då kommer du alltid att röra dej i ett hjulspår. Och du kommer att vilja ha den här upplevelsen åter och åter igen.

Upplevelsen är vacker så långt som den räcker, men det kommer att bli rutin. Och varje gång du har den, skapas mer och mer begär. Ju mer du har den, desto mer begär du den, och du rör dej i en ond cirkel. Du växer inte, du bara roterar.

Om du håller dej vaken, då kommer du först att se hur energin förändras i kroppen; sen hur tankarna faller från sinnet; och för det tredje, hur egot faller från hjärtat.

Dessa tre saker måste observeras och iakttas noggrannt. Och när det tredje har hänt, då har sexenergin bliivit meditativ energi. Nu befinner du dej inte längre i sex. Du kanske ligger där, vid din älskade, med kropparna tillsammans, men ni finns inte längre där --ni har transporterats till en ny värld.

 

 

 

 

     Njut av att vara åtskilda

 

Kärleken är ett förhållande mellan dej och någon annan. Meditation är ett förhållande mellan dej och dej själv. Kärleken rör sej utåt, meditationen rör sej inåt.

Kärleken är att dela -- men hur kan du dela den om du inte har den, till att börja med? Vad ska du dela med dej av? Meditationen kommer att ge dej något du kan dela med dej av. Meditationen ger dej den kvaliteten, den energin som kan bli till kärlek när den förhåller sej till någon annan.

Meditation är ingenting annat än hur man relaterar till sej själv. Om du inte kan relatera till dej själv, hur kan du vänta dej att du ska kunna förhålla dej till någon annan? Så den första kärleken riktar sej till en själv. Då blir den andra möjlig. Folk rusar in i den andra kärleken utan att veta någonting om den första.

 

Om du saknar din älskade, kom ihåg henne, kom ihåg honom. Skriv vackra brev... och bry dej inte om ifall de sanna eller osanna! De bör vara vackra. Skriv dikter, och ge en timme till din älskade varje kväll. Från klockan tio till klockan elva, stäng av ljuset, sitt på din säng och kom ihåg den älskade, känn den älskade.

Rör den andras kroppp för din inre syn, kyss, kramas och gå bärsärkagång! /Löp amok/ Den andra/partnern kommer aldrig att vara så vacker som i dina fantasier. Verkliga människor är aldrig lika vackra  -- eller ytterst sällsynt. Förr eller senare börjar det stinka om dem! Men fantasin är helt enkelt underbar.

 

    

 

Slösa med Kärleken!

När energin stiger uppåt, förvandlas sexenergin och ändrar sin kvalitet. Då minskar det sexuella behovet och blir mindre och mindre, och behovet att älska kommer att bli större och större. Energi som rör sej nedåt blir sex, och energi som rör sej uppåt blir kärlek.

Men vänta inte. Sätt igång med att bli mer och mer kärleksfull mot människor. Var bara slösaktig med kärleken. Var bara kärleksfull mot vänner och även mot främlingar. Också mot träd och stenar, var bara kärleksfull.

Du sitter på en sten, och precis som man berör sin älskade, ska du se att om du berör stenen i djup kärlek, kommer det ett svar från stenen. Du kan nästan känna det  genast --att stenen har svarat. Stenen är ingen sten längre. Berör ett träd med djup kärlek, och  plötsligt ska du se att det inte bara är från ena hållet. Det är inte bara du som är kärleksfull mot trädet; trädet kommer i resonans och svarar.

 

 

Var bara kärleksfull i allt vad du gör. Om du så bara äter din mat, ät väldigt kärleksfullt; tugga maten väldigt kärleksfullt. När du duschar, ta emot vattnet som faller ned över dej i djup kärlek och tacksamhet och med djupt känd respekt, för det heliga finns överallt och allting är helgat. Har du bara börjat känna att allt är heligt, kommer du inte att känna törsten efter kärlek, eftersom den kommer att uppfyllas från alla håll.

 

Först som sist

 

Kom alltid ihåg, när du är med någon människa, att detta kan vara sista gången. Slösa inte bort den på småsaker; ställ inte till små konflikter och trubbel som inte är viktigt. När döden kommer, är det ingenting annat som räknas. Någon gör någonting, säger något och du blir arg -- tänk bara på döden. Tänk bara på den här personens död, eller din egen död -- vad spelar det då för roll, att han sa sådär? Och han kanske inte alls menade det så; det kanske bara är din tolkning. Av hundra fall är nittionio ens egna tolkningar.

    

Och kom ihåg, alltid när du är tillsammans med någon människa, han eller hon är inte alls den gamla personen, eftersom allting hela tiden står i förändring. Du kan inte stiga två gånger i samma flod, och du kan inte möta samma person två gånger. Du ska träffa din mamma och pappa, bröder, systrar och vänner -- men de har alla förändrats. Ingenting förblir detsamma. Du har förändrats, du kommer inte att vara likadan, och du komer inte att finne dem likadana. Om dessa två saker  kan hållas i minnet, då flödar kärleken mellan dessa två.

Möt alltid en person som om det är första gången ni möts 

Och möt alltid en person som vore det sista gången ni kommer att mötas.

Och så är det. Då kan det lilla ögonblickets möte bli en djup tillfredställelse.

 

 

Släpp loss det negativa

 

Kärleken är alltid vacker i början eftersom du inte tar med dej dina destruktiva energier in i den. I början är det de positiva energierna som du tar med -- båda parterna slår samman sina positiva energier och allting är helt enkelt fantastiskt. Men sen börjar de negativa energierna undan för undan att flöda över; du kan inte hålla tillbaks dem för alltid. Och så fort du har avverkat den positiva energin... som är väldigt liten, medan den negativa är väldigt stor. Den positiva är bara en liten kvantitet, så på ett par dagar är smekmånaden över och sen kommer det negativa. Då öppnar helvetet sina portar och ingen kan förstå vad som har hänt. Ett sånt vackert förhållande -- varför har det strandat?

Om man är uppmärksam redan från början kan det räddas. Så ös in dina positiva enrgier i det, men kom ihåg att förr eller senare börjar det negativa komma fram. När det negativa börjar visa sej, då är det dags att släppa fram det negativa, i ensamhet.

 

Gå in i ett rum; släpp fram det negativa, det finns ingen anledning att kasta det på den andra personen.

Om du vill skrika eller slåss och bli arg; gå in i ett rum, skrik, bli arg och slå på en kudde. Ingen borde/gå så långt i våldsamhet/ vara så våldsam som att kasta saker på andra människor. De har inte gjort något fel mot dej, så varför skulle du kasta saker på dem? Det är bättre att kasta allt det som är negativt i soptunnan.

Om du kan hålla dej vaken/alert/medveten/ då kommer du att bli överaskad av att man klan göra så här; och när det negativa har släppts fram, då flödar det positiva över på nytt.

Det negativa kan släppas loss bara sent i ett förhållande -- när relationen har blivit väldigt stadgad. Men då bör det bara göras

som en terapeutiskt åtgärd. När båda parterna i ett förhållande har blivit mycket, mycket vakna, väldigt positiva, har konsoliderat sej som en varelse och nu kan tolerera -- och inte bara tolerera, men använda den andra personens negativitet -- de måste göra en överenskommelse om att nu kommer de att vara negativa tillsammans också, som en terapeutiskt åtgärd.

Också nu är mitt förslag att låta det bli väldigt medvetet, inte omedvetet; låt det bli väldigt överlagt. Bestäm att ni ska vara negativa tillsammans under en timme -- låt det vara en lek -- hellre än att vara negativa varsomhelst, närsomhelst. Folk är inte så vakna -- under tjugofyra timmar är de inte så vakna -- men i en timme kan båda sitta tillsammans och vara negativa. Och då blir det en lek, det blir som en terapiövning. En timme senare är ni klara med det, och det blir ingen baksmälla, ni tar inte med det in i förhållandet.

Första steget: släpp fram det negativa i ensamhet.

Andra steget: det negativa får släppas fram vid en särskild tidpunkt, med den överenskommelsen att ni båda ska släppa fram det negativa. Först vid det tredje stadiet bör man bli naturlig, och då finns inget att vara rädd för. Då kan ni vara negativa och positiva och båda sakerna är vackra -- men bara vid tredje stadiet.

Om du börjar känna i första stadiet att nu kommer det ingen mer ilska -- du sitter framför kudden och ilskan kommer inte mer. Under månader kommer den, men så en dag märker du att den inte längre flödar; den har tappat meningen och du kan inte längre vara arg i ensmhet. Det är slutet på första stadiet. Men vänta in den andra personen så att hon också får känna om första stadiet är över eller inte. Om det också är över, då börjar andra staiet.

Då ska ni bli överlagt negativa  --  under en till två timmar  -- antingen morgon eller kväll, efter hur ni bestämmer. Det är ett psykodrama, helt opersonligt.

Du tar inte i så hårt -- du attackerar, men du anfaller inte personen. Du faktiskt bara kastar ut din negativitet. Du anklagar inte den andra, du säger inte, ”Du är dum”; du säger bara, ”Jag känner att du är dum.” Du säger inte ”Du har kränkt mej”, du säger ”Jag känner mej kränkt.” Det är någonting helt annat. Det är en medveten lek: ”Jag känner mej kränkt, så jag tänker vräka ur mej ilskan. Du står mej närmast, så var snäll och fungera som förevändning för mej.” ... och  likadant gör den andra.

Återigen kommer en tid när ni kommer att finna att den här överlagda negativiteten inte fungerar längre. Ni sitter i en timme: ingenting kommer till dej, ingenting kommer till partnern. Då är andra stadiet över.  Och nu tredje stadiet -- och tredje stadiet är hela livet. Nu är ni redo att att vara negativa och positiva; nin kan vara spontana.

Så här förvandlas kärleken till äktenskap.

 

 

Från ensamhet till enskildhet 

 

Folk tror att när de är ensamma  måste de vara ledsna.  Det är bara en felaktig association, en felaktig tolkning, för allting vackert händer just i ensamhet; ingenting händer i en folkmassa. Det okända händer bara när man är i absolut avskildhet och ensamhet.

Men det extroverta sinnet har skapat en prägling överallt, som har blivit väldigt inrotad -- att när du är ensam mår du dåligt.

Rör på dej, träffa människor, för all glädje är tillsammans med människor. Det är inte sant. Den glädje som kommer av samvaron med andra är väldigt ytlig, och den lycka som uppstår när du är ensam har ett oerhört djup. Njut av den.

Bara själva ordet ”ensam” skapar en viss dysterhet hos dej. Kalla det inte ensamhet; kalla det avskildhet, kalla det inte isolering. Felaktiga namn kan ställa till med problem. Kalla det för ett meditativt tillstånd -- det är det -- och när det inträffar, njut av det.

Sjung en stump, dansa lite grann, eller bara sitt i tystnad framför en vägg i väntan på att något ska hända. Gör det till en väntan, och snart kommer du att lära känna en ennan kvalitet.

Det är alls ingenting dystert. Om du bara provsmakat från ensamhetens  yttersta djup, då är allt vad förhållanden heter ytligt. Inte ens kärleken når lika djupt som ensamheten, för till och med i kärleken är den andra närvarande, och själva den andras närvaro håller dej närmare till utkanten, periferrin. När det inte finns någon, inte ens en tanke på någon och du är verkligt ensam, då börjar du sjunka in i och drunkna i dej själv.

Var inte rädd. I början ser detta drunknande ut som döden, och en förstämning kommer att omge dej. Dysterhet kommer att omge dej, för du har bara känt glädje tillsammans med andra, i förhållanden. Bara vänta lite. Låt sjunkandet fördjupas och du kommer att få se en tystnad som stiger upp, och en stillhet som är dansant... en orörlig rörlighet inuti. Ingenting rör sej och ändå har allting hög hastighet -- tomt, men ändå fullt. Paradoxer som möts och motsatser löses upp.

Sitt i stillhet, avslappnad men ändå vaken, eftersom du är väntande, någonting kommer att sänka sej ned över dej.  Alltid när du sitter, bara sitt framför en vägg. En vägg är mycket vacker. Det finns ingenstans att ta vägen -- vart än du ser, och där är väggen.

Det finns ingenstans att ge sej av. Sätt inte ens upp en bild där; ha bara en ren vägg.När det inte finns någonting att se, försvinner

undan för undan ditt intresse för att titta. Genom att bara möta väggen, uppstår en parallell tomhet och renhet inom dej. Parallellt med väggen, uppstår en annan vägg -- en frånvaro av tankar.

Fortsätt vara öppen och njutr. Le och nynna på en melodi eller svaja. Emellanåt kan du dansa, men fortsätt att möta väggen; låt den vara ditt meditationsobjekt.

Man måste förlika sej med sin ensamhet förr eller senare. Har du bara mött den så skiftar ensamheten färg, karaktär. Den får en helt ny smak. Den blir enskildhet. Då är det inte isolering, det är avskildhet. Isolering har lidande i sej; avskildheten har en sällhetens rymd.

 

 

 

Kapitel 7:

Upprätta en förbindelse mellan kropp och psyke

 

DIAGNOS

 

 

Mulla Nasruddin vittnade i domstolen. Han la märke till att allt han sa skrevs upp av en stenograf. Allteftersom han gick på började han tala fortare och ännu fortare. Till slut kämpade stenografen ursinnigt för att hinna med. Plötsligt sa mullan, ”Gud i Himlen, karl! Skriv inte så fort. Jag kan inte komma ikapp er.”

 

Jag lever inte alls efter klockan. Men jag har kommit att förstå min kropp. Jag har kommit att känna dess behov. Jag har lärt mej mycket av att lyssna till den. Och om du lyssnar, och du blir uppmärksam mot kroppen, då kommer du att tillägna dej en disciplin, som inte kan kallas för disciplin.

Jag har inte tvingat den på mej själv. Jag har prövat på alla möjliga saker i mitt liv. Jag har hållit på  och experimenterat kontinuerligt bara för att känna efter var kroppen passar/stämmer perfekt.

Ett tag brukade jag gå upp tidigt, klockan tre på morgonen. Sen vid fyra, och sen vid fem. Nu har jag gått upp klockan sex i många år.

Efterhand kunde jag se vad som passar min kropp. Man måste vara väldigt lyhörd.

Nu säger fysiologerna att allas kroppar, under sömnen, tappar sin normala temperatur under två timmar; temperaturen faller med två grader. Det kan hända dej mellan tre och fem, eller två och fyra, eller fyra och sex, men allas kroppar sjunker i temperatur med två grader varje natt. Och under dessa två timmar är sömnen djupast.

Om du stiger upp under dessa två timmar, kommer du att känna dej desorienterad hela dagen. Även om du har sovit sex, sju timmar; det gör ingen skillnad. Om du stiger upp under dessa två timmar, när temperaturen är låg, då kommer du att känna dej trött hela dagen, sömnig och gäspig. Och du kommer att känna att någonting fattas. Du kommer att vara mer störd, kroppen kommer att kännas klen.

Om du stiger upp exakt efter två timmar, när de två timmarna har passerat, det är rätta tiden att gå upp.Då är du fullständigt fräsch. Om du kan sova bara i två timmar räcker till och med det.

Sex, sju, åtta timmar behövs inte. Om du sover bara under dessa två timmar när temperaturen är två grader lägre, kommer du att känna dej fullt lycklig och avspänd. Hela dagen kommer du att känna en behagfullhet, stillhet, hälsa, helhet, välbefinnande.

Nu måste alla ta reda på när de två timmarna infaller. Följ ingen yttre disciplin, för en sån disciplin må ha varit bra för den personen som skapde den... En yogi som går upp tre på morgonen -- det stämmer säkert för honom, men sen måste alla hans efterföljare  gå upp tre på morgonen och de känner sej dåsiga resten av dagen. Och de tror att de är inkapabla till en sån alldaglig disciplin. Då känner de sej skamsna. De försöker hårt, men lyckas inte och då tror de att deras mästare verkar att vara väldigt enastående, väldigt stor. Han är aldrig slö. Men det passar honom, helt enkelt.

Du måste finna din egen kropp, dess sätt, vad som passar -- det som är rätt för dej.  Och när du har funnit det, då kan du enkelt tillåta det, och det kommer inte att vara påtvingat, för det kommer

att vara i samklang med din kropp, så det är ingenting som du lägger på; det är ingen kamp, ingen ansträngning. Iaktta, när du äter, vad som passar dej.Människor äter vad som helst. Sen kommer de i olag. Sen påverkas deras psyken. Följ aldrig någon annans disciplin, för ingen är som du, så ingen kan säga vad som kommer att passa dej. Därför ger jag er bara en disciplin och det handlar om självmedvetenhet, om frihet. Du ska lyssna på din egen kropp. Kroppen gömmer stor vishet. Lyssnar du till den, komer du alltid att ha rätt. Lyssnar du inte till den, och du fortsätter att att tvinga på den saker, då kan du aldrig bli lycklig; du blir olycklig, sjuk, mår dåligt, och kommer alltid att vara störd, distraherad och desorienterad.

För mej har det varit ett långt experimenterande. Jag har ätit snart sagt det mesta, och vartefter har jag eliminerat allt det som inte passade mej. Vad som än passar, är det enda som jag äter. Min kock har bekymmer, för hon måste laga till nästan samma sak vareviga dag och hon kan inte förstå hur jag kan fortsätta äta och fortsätta njuta av det. Äta är okej, men njuta?

Om det passar dej, då kan du njuta av samma saker igen och igen. Det blir ingen upprepning för dej. Passar det inte, då är det problem.

 

Det hände sej:

 

En torsdagkväll kom Mulla Nasruddin hem till kvällsmaten. Hans fru serverade honom vita bönor i tomatsås. Han slängde tallriken med bönor i väggen och skrek, ”Jag hatar bönor!”

”Mulla, jag förstår mej inte på dej,” sa hans fru. ”Måndag kväll gillade du bönor, tisdag kväll gillade du bönor, onsdag kväll gillade du bönor, och nu helt plötsligt på torsdagkvällen säger du att du hatar bönor. Det är inkonsekvent!”

 

Vanligtvis kan man inte äta samma sak varje dag, men anledningen är inte att det är samma sak, anledningen är att det inte passar dej. Ena dan står du ut med det, nästa dag har det blivit för mycket. Och hur kan du tolerera det varje dag? Om det passar dej, då är det inga problem; du kan leva hela livet på det, och du kan njuta av det varje dag, eftersom det stämmer överens med dej.

Du fortsätter att andas; det är samma andning. Du fortsätter att ta ett bad; det är samma vatten. Du fortsätter att sova; det är samma sömn. Men det passar dej, då är allting okej. Då är det inte fråga om upprepning.

Upprepning är en attityd. Om du lever i perfekt harmoni med naturen, då bryr du dej inte om gårdagen som har flytt, då bär  du den inte i medvetandet. Du jämför inte dina gårdagar med den dagen som är, och du projicerar inte morgondagarna framför dej. Du bara lever här och nu, du njuter av den stunden som är.

Att njuta av ögonblicket har inget med nyheter att göra. Att njuta av ögonblicket har definitivt något med harmoni att göra. Du kan hålla på och byta ut nya grejer hela tiden, men om de inte passar, kommer du alltid att ränna hit och dit utan att någonsin finna ro.

Men vad än jag gör är det inte påtvingat, det kommer spontant. På det sättet har jag gradvis blivit medveten om min kropps behov. Jag lyssnar alltid till min kropp. Jag skulle aldrig påtvinga tankarnas herravälde över kroppen. Gör du likadant, och du kommer att leva ett gladare, mera lyckligt liv.

 

FÖRESKRIFTER

 

 

Knyt an till kroppen när du mår bra

 

Att stå i kontakt med kroppen betyder att vara djupt sensitiv. Du kanske aldrig har känt din kropp -- som det händer är det bara när du är sjuk som du känner kroppen. När du har huvudvärk, då känner du av huvudet; utan huvudvärken finns ingen kontakt med huvudet. Du känner en smärta i benet och blir medveten om benet. Du blir medveten bara när någonting går fel.

Om allting är okej fortsätter du att vara fullständigt omedveten. Och i verkligheten är det då som kontakten kan upprättas, när allting är okej, för när något går fel, då är det sjukdomen som kontaktas, det är något som har spårat ur och känslan av välbefinnande finns inte längre kvar.

Du har ett huvud nu i denna stund; sen kommer huvudvärken och då tar du kontakt. Kontakten görs inte med huvudet, utan med huvudvärken! Med huvudet kan du ha kontakt bara när det är fritt från huvudvärk och huvudet är fyllt med välbefinnande.

Men vi har nästan förlorat den förmågan. Vi har ingen kontakt när vi är okej. så kontakten är bara en nödåtgärd. En huvudvärk är befintlig: det behövs lite reparationer, lite medicin. någonting måste göras, så du tar kontakt och uträttar någonting.

Pröva att ta kontakt med kroppen när allting är bra.

Bara lägg dej ned i gräset, slut ögonen och känn den förnimmelse som håller på inom dej, välbefinnandet som bubblar på insidan. Lägg dej ned i en älv. Vattnet berör kroppen och varje cell

kyls av. Känn inuti hur den svalkan kommer, från cell till cell, och går djupt in i kroppen. Kroppen är ett storartat fenomen, ett av naturens mirakler.

Sätt dej i solen. Låt solstrålarna tränga in i kroppen. Känn hur värmen rör sej inuti, hur den går djupare, hur den berör dina blodceller och når in till själva benen.

Solen är livet, själva källan. Så med slutna ögon, bara känn vad som händer.Håll dej vaken, betrakta och njut.

Så småningom kommer du att bli uppmärksam på en väldigt subtil harmoni, en mycket vacker musik som ständigt pågår inuti. Då har du upprättat kontakten med kroppen; annars bär du på en död kropp.

 Så försök att vara mer och mer lyhörd mot kroppen. Lyssna på den, den säger saker hela tiden, men du är så inriktad på huvudet att du aldrig lyssnar till den. Så fort det är en konflikt mellan din kropp och ditt sinne, är det nästan alltid kroppen som kommer att ha rätt oftare än sinnet. För kroppen är naturlig, sinnet tillhör samhället; kroppen tillhör den vidsträckta naturen och sinnet tillhör ditt samhälle, ditt särskilda samhälle, din generation och tid. Kroppen har djupa rötter i tillvaron och sinnet är bara krusningar på ytan. Men du lyssnar alltid till sinnet, du lyssnar aldrig på kroppen. På grund av denna ingrodda vana, har kontakten gått förlorad.

Kroppens helhet vibrerar runt hjärtats centrum precis som hela solsystemet rör sej kring solen. Du blev levande när hjärtat började slå och du kommer att dö när hjärtat slutar slå.

Hjärtat fortsätter att vara solcentrum i din kropp. Bli uppmärksam på det. Men du kan bli uppmärksam, så småningom, bara om du ger hela kroppen din uppmärksamhet.

    

Meditation och rörelse 

 

Låt din meditation handla mer och mer om rörelse.

Löpning kan till exempel vara en härlig meditation. Simmning kan vara en härlig meditation, eller att dansa kan vara en härlig meditation. Medvetenhet måste läggas tillrörelsen. Rörelse plus medvetenhet: det är formeln för dej. Spring, men spring med perfekt uppmärksamhet; håll dej vaken.

Det är naturligt och enkelt att vara uppmärksam medan man rör sej. När du bara sitter stilla är det naturligt att nicka till. När du ligger på sängen är det väldigt svårt att hålla sej vaken eftersom hela situationen hjälper dej att somna. Men när du är i rörelse, kan du naturligtvis inte somna. Du fungerar på ett mer vaket sätt. Enda problemet är att rörelsen kan bli mekanisk. Du kanske bara springer rent mekaniskt. Du kanske blir expert, en proffslöpare; då finns inget behov av vakenhet. Kroppen fortsätter att springa som en mekanism, en automat; då missar du poängen.

Bli aldrig expert på att springa. Fortsätt med att vara amatör, så att du kan behålla vakenheten. Om du ibland känner att löpningen har blivit automatisk, släpp den då. Försök med simning. Om den automatiseras, dansa då/isåfall. Poängen att komma ihåg är att rörelsen bara utgör en situation för att skapa medvetenhet. Så länge den skapar medvetenhet är den bra; slutar den att skapa medvetenhet är den till ingen nytta. Byt till en annan rörelseform där du blir tvungen att vara medveten igen. Tillåt aldrig någon aktivitet att bli automatisk.

 

 

 

Spring i fantasin

Om du kan springa finns det inget behov av någon annan meditation -- det är tillräckligt! Varje aktivitet där du kan vara total blir till meditation, och löpning är så härligt att du kan förlora dej fullständigt i det. Du står i förbindelse med alla elementen -- solen, luften, jorden och himlen. Du står i kontakt med tillvaron. När du springer blir andningen naturligt väldigt djup och den börjar massera haracentret,

som faktiskt är det centrum varifrån den meditativa energin släpps lös. Den ligger alldeles nedanför naveln, fem centimeter nedanför naveln. När andningen fördjupas masserar den detta centrum och livar upp det.

När ditt blod är rent och inte hämmas av gifter och restprodukter -- är det rött och levande, glädjefyllt och varje blodsdroppe dansar i dej -- då är du i rätta stämningen för att fångas av meditationen. Då behöver du inte göra den : den händer!

Att springa i motvind är en perfekt situation. Det är en elementens dans. När du springer kan du inte tänka: tänker du, så springer du  inte på rätt sätt. När du springer fullt ut då stannar tankarna. Du blir så jordbunden att huvudet inte längre fungerar. Kropppen är i en sådan aktivitet att  det inte finns någon energi över till huvudet att mala på; tankarna stannar.

I meditation kommer du igen och igen till de tillstånd som dyker upp under löpning, och när du springermöter du igen och igen de tillstånd som dyker upp  i meditation. Så småningom förenas de båda metoderna till en enda. Då finns det inget behov att göra dem separat: du kan springa occh meditera, du kan meditera och springa.

 

Pröva den här tekniken någon gång: bara ligg ned på sängen, föreställ dej att du springer. Bara föreställ dej hela scenen: träden, vinden, solen och hela stranden och den salta luften. Föreställ dej allting, visualisera det och gör det så färgstarkt som möjligt.

Kom ihåg en morgon som du tyckte särskilt mycket om, när du sprang på en strand eller i en skog. Låt det uppfylla dej helt...

till och med trädens doft, tallarnas doft, eller strandens doft. Vad som helst som du har tyckt mycket om, låt det framträda som och bli nästan verkligt; börja sen springa i din fantasi.

Du ska se att din andning kommer att ändras. Fortsätt springa... och du kan springa mil. Det har inget slut; du kan hålla på i timmar. Du kommer att bli förvånad att även om du gör det liggande på sängen, kommer du att uppnå de tillstånd igen när plötsligt meditationen är där.

Så om du plötsligt en dag inte kan springa av någon anledning -- du är sjuk eller omständigheterna tillåter det inte, eller staden är inte värd att springa i, du kan inte springa -- då kan du göra så här, och du kommer att uppnå samma tillstånd.

 

Tala dej själv in i avslappning

Undder avslappning behöver du bara slappna av, ofokuserat --det är raka motsatsen till koncentration. Jag ska ge dej en metod som du kan börja göra på kvällen.

Alldeles innan du går och lägger dej, sätt dej i en stol. Gör det bekvämt för dej, bekvämlighet är den viktigaste ingrediensen.

För avslappning måste man ha det väldigt bekvämt, så se till att du har det bekvämt. Vilken ställning du än vill inta i stolen, inta den, slut ögonen och slappna av kroppen. Bara från tårna och upp till huvudet, känn inuti var du känner spänningar. Om det känns vid knät, slappna av knät. Bara vidrör knät och säg till knät,”Var snäll och slappna av.” Om du känner spänningar i axlarna, bara vidrör det stället och säg, ”Var snäll och slappna av.”

Inom en vecka kommer du att kunna kommunicera med din kropp. Och har du väl börjat kommunicera med din kropp, så blir saker och ting väldigt enkla.

Kropppen behöver inte tvingas, den kan övertalas. Man behöver inte kämpa motkroppen. Det är fult, våldsamt och agressivt, och varje sorts konflikt kommer att skapa mer och mer spänningar. Du behöver alltså inte vara i konflikt -- låt bekvämligheten vara regeln. Och kroppen är en sån vacker gåva från naturen, att om vi slåss med den är det detsamma som att förneka själva tillvaron. Det är en helgedom och vi är inneslutna i den; det är ett tempel. Vi existerar i den och vi är tvungna att ta hand om den på alla sätt; det är vårt ansvar.

Så under sju dagar... Det kommer att verka lite absurt i början eftersom vi aldrig fått lära oss att tala till vår egen kropp -- och mirakler kan hända genom det. Så det första: slappna av i en stol, släck ljuset, eller tona ned, som du vill; ljuset får inte vara starkt. Säg till alla, ”Under dessa tjugo minuter vill jag inte bli störd, inga telefonsamtal, ingenting alls,” så att det blir som om världen försvunnit under dessa tjugo minuter.

Stäng dörrarna, slappna av i stolen med lösa kläder så att det inte sitter åt någonstans, och börja känna var spänningarna sitter. Du kommer att hitta många spända punkter. De måste slappnas av först, för om kroppen inte är avspänd kan inte sinnet heller vara det. Kroppen skapar förutsättningarna så att sinnet kan slappna av. Kroppen blir ett instrument för avslappning.

Bara fortsätt att vidröra stället. Var du än känner att det är spänt, rörvid din egen kropp med djup kärlek och medkänsla. Kroppen är din tjänare och du har inte betalat någonting för den -- den är helt enkelt en gåva. Och den är så komplicerad, så oerhört komplex att vetenskapen ännu inte lyckats åstadkomma någonting som liknar den.

Men vi ägnar aldrig en tanke åt det; vi älskar inte kroppen. Tvärtom så förargas vi över den. Kroppen har varit en av de allra äldsta syndabockarna. Man kan skylla vad som helst på den; kroppen är stum och den kan inte ge igen. Den kan inte svara, den kan inte säga att du har fel. Vad du än säger, kommer kroppen inte med någon reaktion mot det.

Så gå igenom hela kroppen och omge den med kärleksfull medkänsla, med djup sympati och omsorg. Det kommer att ta åtminstonde fem minuter, och du kommer att börja känna dej väldigt, väldigt lealös och avslappnad, nästan sömnig.

Bli nu medveten om andningen,; slappna av andningen. Kropppen är vår yttersta del, medvetandet är den innersta, och andningen är bron som förenar dem. så när kroppen har slappnat av, bara slut ögonen och titta på andningen; slappna av den också. Ha ett litet samtal med andningen: ”Var snäll och slappna av. Var naturlig.”Du kommer att se att i det ögonblick du säger, ”Var snäll och slappna av,” kommer ett subtilt klick.

Vanligtvis har andningen blivit väldigt onaturlig och vi har glömt bort hur man slappanar av den eftersom vi är så konstant spända att det blir nästan vanemässigt för andningen att hålla sej spänd. Be den bara att slappna av, två, tre gånger, och fortsätt  sen bara att vara tyst.

 

Bli känsligare

 

Bli mer känslig. Och du kan inte vara känslig i bara en dimension. Antingen är man känslig i alla dimensioner, eller också är man inte känslig i någon. Känsligheten hör ihop med din hela varelse. Bli alltså mer känslig; då kan du känna dag för dag vad som händer.

 

Till exempel, du är ute och går i solen. Känn solstrålarna på ditt ensikte; var känslig. En svårgripbar beröring finns där. De slår mot dej. Om du kan känna dem, då kommer du också att känna det inre ljuset när det slår mot dej; annars kommer du inte att kunna göra det.

När du ligger i en park, känn gräset. Känn det gröna som omger dej, känn  skillnaderna i fuktighet, känn doften som kommer från marken. Om du inte kan känna det, kommer du inte heller att kunna känna när inre saker börjar hända.

Börja med det yttre, för det är lättare. Och om  du inte kan känna det yttre, då kan du inte känna det inre. Var mer poetisk och mindre affärsmässig med ditt liv. Ibland kostar det ingenting att vara känslig.

Du håller på och badar: har du känt vattnet? Du tar det helt enkelt som en affärsrutin, och då där du ute. Känn det under några minuter. Var bara under duschen och känn vattnet: känn hur det sköljer över dej. Det kan bli en djup upplevelse, för vatten är liv.

Du är nittio procent vatten. Och om du inte kan känna vattnet som faller på dej, då kommer du inte att kunna känna rörelserna hos ditt eget inre tidvatten.

Livet föddes i havet och du en del vatten inom din kropp med en viss kvantitet salt. Fortsätt simma i havet och känn vattnet som finns utanför. Snart kommer du att veta at du är en del av havet och

att den inre delen hör ihop med havet. Då kan du känna det också.

Och när månen är där och havet går i vågor för att svara den, då kommer också din kropp att gå i vågor till svar. Den går i vågor, men du känner det inte. Så om du inte kan känna såna grova saker, då blir det svårt för dej att känna så subtila saker som meditation.

Hur kan du känna kärlek? Alla lider. Jag har sett tusen och åter tusen människor djupt nere i smärta. Lidandet kommer av kärlek.

De vill älska, occh de vill bli älskade, men problemet är att om du någonsin älskar dem så kan de inte känna det. De kommer att fråga hela tiden, ”Älskar du mej?”Så, vad kan man göra? Om du säger ja, kommer de inte att tro det eftersom de inte kan känna det. Säger du nej, känner de sej sårade.

Om du inte kan känna solstrålar, om du inte kan känna regn, om du inte kan känna gräs, om du inte kan känna någonting som omger dej -- atmosfären, då kan du intekänna djupare saker som kärlek eller medkänsla, det är väldigt svårt. Du kan bara känna ilska, våldsamhet, sorg, för de är så grova. Subtil är den väg som leder inåt -- och

ju subtilare din meditation blir, desto subtilare blir känslorna. Men då måste du vara redo.

Meditation är alltså inte bara en särskild sak du gör i en timme och sen glömmer bort. I verkligheten måste hela livet bli meditativt. Bara då kan du börja känna saker. Och när jag säger att hela livet måste bli meditativt, då menar jag inte att du ska blunda i tjugofyra timmar och sitta och meditera -- nej! Var du än är kan du vara känslig och den känsligheten kommer att löna sej.

Kan du gråta? Kan du skratta spontant? Kan du dansa spontant? Kan du älska spontant? Om du inte kan det, hur ska du då kunna meditera?  Kan du leka? Det är svårt! Alltng har blivit svårt. Människan har blivit okänslig.

     Ta tillbaka din känslighet igen. Återta den! Lek lite grann! Att vara lekfull är att vara religiös. Skratta, gråt, sjung; gör någonting spontant av hela ditt hjärta. Slappna av kroppen, slappna av andningen, och rör dej som om du har blivit barn igen/på nytt.

Återvinn känslan -- mindre tanke, mera känsla. Lev mera med hjärtat, mindre med huvudet.

Lev totalt i kroppen ibland, glöm bort själen. Lev totalt i kroppen - för om du inte ens kan känna kroppen, då kommer du inte att kunna känna din själ. Kom ihåg detta. Kom tillbaka till kroppen.

Vi svävar verkligen runtomkring kroppen; vi är inte inne i kroppen.

Alla är rädda för att vara i kroppen. Samhället har skapat den rädslan; den är djupt rotad.

Gå tillbaka in i kroppen; rör dej igen; var som ett oskyldigt djur.

Se på djur som springer och hoppar. Pröva på att springa och hoppa som de, då kommer du tillbaka till din kropp. Då kommer du att kunna känna din kropp, solstrålarna, regnet, och vinden som blåser. Bara med den här förmågan att vara uppmärksam på allting som  händer runtomkring dej kan du utveckla förmågan att känna det som händer inuti.

 

För rökare (1)

    

Suga på tummen är bättre än rökning, och sen blir det lättare att sluta röka.

Detta är en av sakerna som det gäller att förstå: om du brukade suga på tummen och sen slutade med det, då har du valt rökningen som

subbstitut. Rökningen är int editt problem -- du kan inte göra något med den. Hur mycket du än försöker kan du inte lyckas, för det är inget problem, problemet var någonting annat. Du har bytt ut problemet. Det verkliga problemet har släppts och ett falskt problem har satts dit i stället. Du kan inte ändra det.

Mitt förslag är: sluta slåss med rökningen, glöm det; börja suga på tummen. Och oroa dej inte -- det är härligt, helt enkelt härligt. Det är inget fel med det, för det är inget skadligt. Börja suga på tummen, och har du väl börjat suga på tummen, kommer rökningen att försvinna. När rökningen försvinner är vi inne på rätt spår. Fortsätt då att suga på tummen några månaderså att den här långvariga vanan -- rökningen -- faller bort. Under sex till nio månader, sug på tummen, och skäms inte för det, för det är inget fel i det.

Släpp alltså först rökningen och sug på tummen i stället. Gå tillbaka, regrediera. Efter sex eller nio månader, när rökningen har försvunnit fullständigt, då byter du ut tumsugandet. Börja dricka mjölk varje kväll, från en sån nappflaska som används till småbarn... varje kväll. Njut av det som ett bröst, och var inte skygg med det. Njut av det regelbundet varje kväll i femton minuter; det kommer att ge dej en mycket, mycket djup sömn. Somna sen in liggande med flaskan. På morgonen också, när du slår upp ögonen, kan du återigen suga lite varm mjölk. Under dagen också -- två eller tre gånger... inte mycket, bara lite mjölk.

Först måste alltså cigaretten släppas, sen kommer du till tummen; sen måste du släppa tummen. Sen kommer du tillbaka till bröstet -- den här gången konstgjort -- och därifrån, kommer saker och ting att försvinna. Efter bara ett par dagar kommer du att se att nu behövs det inte... Först kommer du att dricka fyra, fem, sex gånger om dagen, sen tre gånger, sen två gånger och så en gång. Så en dag känner du plötsligt att behovet inte längre finns... men det är så här som det måste försvinna.

Om du slåss mot rökningen kommer du aldrig att lyckas. Miljontals människor håller på och kämpar och de lyckas aldrig eftersom de inte fullföljer hela proceduren. Man måste gå till väga på ett väldigt vetenskapligt sätt. Man måste gå till problemets rot. Orsaksroten är: du missade din mammas bröst. Du fick aldrig så mycket som du ville ha. Begäret dröjer kvar, begäret har inte lämnnat dej, och med det begäret kommer alltid något av det otillfredställda barnet att finnas kvar i dej. Så det är egentligen inte rökningen som är problemet: det där otillfredställda barnet kommer att finnas där.

När du en gång tar itu med hela problemet på rätt sätt kommer du att märka för första gången att du har blivit vuxen. När väl det där barnet försvinner och begäret efter att suga på mammas bröst försvinner kommer du plötsligt att känna en våg av energi; något som var inburat har sluppit lös. Du kommer att bli vuxen.

Så snart du känner roten kan den skäras av. Men utan att känna till roten kan du hålla på och kämpa mot skuggorna, och med skuggorna kommer du att besegras; du kan aldrig segra. Så gör detta till ett ettårsprogram.

Inte bara kommer detta att försvinna; du kommer att förvandlas genom det. Någonting mycket grundläggande hos dej, som håller dej tillbaka, kommer att försvinna. Din kropp kommer att bli hälsosammare och ditt sinne skarpare och intelligentare. På alla sätt kommer du att bli mer vuxen.

För rökare (2)

Jag föreslår: rök så mycket du vill. Rökning är ingen synd, till att börja med. Jag garanterar dej -- jag tar på mej ansvaret. Jag tar på mej skulden, så om du träffar gud på domedagen kan du bara tala om för honom att den här pajsaren är ansvarig. Och jag kommer att stå där som vittne åt dej, att du inte är ansvarig. Så oroa dej inte för att det skulle vara en synd. Slappna av och försök inte att sluta genom ansträngning. Nej, det kan inte hjälpa.

Detta är alltså vad jag föreslår: rök så mycket du vill röka --bara rök meditativt. Om zenfolket kan dricka te på ett meditativt sätt, varför skulle inte du kunna röka meditativt? Faktum är att te innehåller samma stimulantia som cigaretter; det finns inte mycket skillnad. Rök meditativt och väldigt religiöst. Gör det till en ceremoni. Pröva det på mitt sätt.    

 

Inred ett litet hörn av ditt hem bara för rökning: ett litet tempel ägnat åt, dedikerat till rökningens gud. Buga dej först för cigarettpaketet. Ha en liten pratstund, tala med cigaretterna. Hör dej för; ”Hur mår ni?” Ta sen fram en cigarett väldigt långsamt --

mycket långsamt, så långsamt du kan, för bara om du tar det väldigt sakta kommer du att kunna vara medveten. Gör det inte på ett mekaniskt sätt, så som du alltid gör. Knacka sen lätt med cigaretten mot paketet väldigt långsamt och så länge som du vill. Det är inte bråttom, heller. Ta sen tändaren, buga dej för tändaren. Dessa är fantastiska gudar, gudomar. Ljuset är gud, så varför inte tändaren?

Börja sen röka väldigt sakta, precis som en buddistisk meditation. Gör det inte som en övning i yogaandning, pranayama -- snabbt, fort och djupt -- utan väldigt sakta; ingen brådska. Om det är en synd så har du bråttom. Om det är en synd vill du stöka över det så fort som möjligt. Om det är en synd vill du inte

titta på det. Du håller på och läser tidningen samtidigt som du fortsätter att röka. Vem vill titta på en synd? Men det är ingen synd, så iaktta det -- iaktta var och en av dina handlingar.

Dela upp dina handlingar i mindre fragment så att du kan röra dej väldigt sakta. Och du kommer att bli förvånad: genom att iaktta din rökning, kommer rökningen långsamt att bli mindre och mindre.

Och plötsligt en dag... är den borta. Du har inte ansträngt dej alls för att släppa den; den har fallit ifrån av egen kraft, för genom att bli medveten om ett dött mönster, en rutin, en mekansik vana,  har du skapat, har du släppt loss en ny medvetandeenergi inom dej. Bara den energin kan hjälpa dej; inget annat kan någonsin hjälpa.

Och detta gäller inte bara rökning, det är så med allting annat i livet: jobba inte för hårt med att försöka ändra på dej själv. Det lämnar ärr. Även om du ändrar dej, kommer din förändring att förbli ytlig och du kommer att finna ett sustitut någonstans; du blir tvungen att hitta ett substitut, annars kommer det att kännas tomt.

Och när någonting skrumpnar bort av sej självt för att du har blivit så stillsamt medveten om hur dumt det är, då behövs ingen ansträngning; när det bara faller, precis som vissna löv faller från träden, då lämnar det inget ärr efter sej och det lämnar inget ego efter sej.

Om du släpper något genom ansträngning, då ger det upphov till ego. Du börjar tänka, ”Nu är jag en sån renlevnadsmänniska eftersom jag inte röker.” Om du tycker att rökningen är en synd, kommer du naturligtvis, uppenbart att tycka att du är renheten själv om du slutar röka.

Sådana är era heliga män. Det finns någon som inte röker, någon som inte dricker, någon som bara äter en gång per dag, någon som inte äter om natten, någon har till och med slutat dricka vatten nattetid... och de är alla stora helgon!

Det är verkligen helgonlika egenskaper, storartade dygder!

 

Vi har gjort religionen så enfaldig, den har tappat all glans och ära. Den har blivit lika dum som folk är. Men hela saken beror på din attityd: om du tycker att något är en synd, då blir din dygd motsatsen till detta.

Jag betonar det: att  inte röka är ingen dygd, rökning är ingen synd; medvetenhet är dygd, omedvetenhet är synd. Och samma lag kan tillämpas på hela ditt liv.

 

 

 

Ät nynnande föda

 

Det finns två sorters mat. Den ena är den som du gillar, som du är svag för, som du fantiserar om. Det är inget fel med den, men du måste lära dej ett litet trick som hör till.

Det finns föda som har en oerhörd lockelse. Attraktionen är bara för att du ser att den sortens mat finns tillgänglig. Du går in på ett hotell eller en restaurang och du ser vissa rätter.. doften som kommer från de bakre rummen, rätternas färg och arom. Du hade inte tänkt på den här maten, och plötsligt är du intresserad av den.

Detta duger inte; det är inte ditt verkliga begär. Du kan äta detta, men det kommer inte att tillfedställa dej. Du kan äta och äta, men ingenting kommer ut av det; ingen tillfredställelse kommer ut av det

-- och tillfredställelse är det viktigaste av allt. Det är otillfredställelsen som skapar besattheten av mat.

Helt enkelt meditera varje dag innan du tar din föda. Slut ögonen och bara känn vad din kropp behöver -- vad det än är. Du har inte sett någon mat, och  ingen mat finns

 

tillgänglig; du känner helt enkelt din egen varelse, vad kroppen behöver, vad du känner för och vad trånar efter.

Dr Leonard Pearson kallar det för nynnande föda, ”humming food”

mat som nynnar åt dej. Gå och ät så mycket av den som du vill ha, men håll dej till den. Den andra sortens mat klallar han ”vinkande föda”: när den finns tillgänglig, då blir du intresserad. Då är det en tankegrej och ingenting du behöver. Om du lyssnar till din nynnande föda kan du äta så mycket du vill och du kommer aldrig att lida, eftersom den kommer att tillfredställa dej. Kroppen begär bara det som den behöver, den begär aldrig något annat. Det kommer att vara tillfredställande, och när man blivit tillfredställd äter man aldrig mer.

Problemet uppstår bara om du äter föda som är ”vinkande föda”: du ser att de finns tillgängliga och du blir intresserad och du äter dem. De kan inte tillfredställa dej, för det finns inget behov av dem i kroppen. När de inte tillfredställer dej, känner du dej otillfredställd. När du känner dej otillfredställd äter du mer, men hur mycket du än äter kommer det inte att tillfredställa dej, eftersom det inte finns något behov till att börja med.

Den första sortens begär måste tillfredställas och då kommer den andra att försvinna. Det kommer att ta några dagar, eller till och med några veckor för dej att börja känna vad som lockar dej. Bry dej inte om vad andra säger. Om du lockas av glass, ät glass. Ät tills du blir tillfredställd, av hjärtats lust och plötsligt kommer du att märka att du känner dej belåten. när du är tillfredställd försvinner begäret att stoppa i dej. Det är ett otillfredställt tillstånd som får dej att stoppa i dej mer och mer till ingen nytta.

Du känner dej mätt, men ändå otillfredställd, så uppkommer problemet.

Börja först med att lära dej något som är naturligt och som kommer... för vi har bara glömt, det finns där i kropppen.

När du ska äta frukost, slut ögonen och se vad du vill ha, vad du verkligen längtar efter. Tänk inte på vad som finns tillgängligt; tänk bara på vad ditt begär säger och gå sen och skaffa det och ät det. Ät så mycket du vill. Under några dagar, bara följ det. Så småningom kommer du att se att nu är det ingen mat som ”vinkar” till dej.

För det andra: när du äter, tugga väl. Ha inte bråttom med att svälja -- för om det är oralt, då njuter du det i munnen, så varför inte tugga det längre? Om du tar tio tuggor av någonting, då kan du ta en bit och tugga den tio gånger till. Det blir nästan som att ta tio bitar om din njutning bara gäller smaken.

Så när du äter, tugga mer, för njutningen sitter bara ovanför strupen. Nedanför strupen finns inget smaksinne -- ingenting sådant -- så varför skynda? Bara tugga den mer och smaka mer. För att göra smaken intensivare, gör allt som är möjligt. När du äter något, lukta först på det. Njut av lukten, för lukten utgör halva smaken.

Lukta på maten, titta på maten. Det är ingen brådska, ta tid på dej. Gör det till en meditation. Om folk tror att du har blivit galen, oroa dej inte. Bara se på den från alla sidor. Berör den med slutna ögon, berör den med kinden. Känn den på alla sätt; lukta på den om och om igen. Ta sen en liten smakbit och tugga den, njut av den; låt det vara en meditation. En väldigt liten mängd mat räcker till och kan ge dej mer tillfredställelse.

 

Sov gott

 

Ordna en regelbunden tid när du går och lägger dej -- om du lägger dej vid elva varje kväll, låt det bli elva.

Det första: håll dej till en regelbunden tid, då kommer kroppen snart in i en rytm. Ändra inte tiden, annars förvirrar du kroppen. Det finns en biologisk rytm och kropppen har tappat spåret på den. Så om du bestämmer dej för att lägga dej vid elva, fixera det; vad som än händer så måste du gå och lägga dej vid elva. Du kan bestämma dej för klockan tolv -- vilken tid du än bestämmer -- men sen måste den bli regelbunden. det är det ena.

Och innan du går och lägger dej, i en halvtimme, dansa kraftfullt så att hela kroppen kan kasta av sej alla sina spänningar. Om du har problem med sömnlöshet, då går du säkert till sängs med alla spänningarna; dessa spänningar håller dej vaken. Om du ska lägga dej klockan elva, börja då dansa vid tio. Dansa till halv elva.

Ta sen en varm dusch eler ett hett bad. Slappna av i badet i femton minuter. Låt hela kroppen slappna av. Börja med att dansa, så att alla spänningarna slängs ut; sen en varm dusch. Ett hett bad blir långt bättre än en dusch, så att du kan ligga ned i badet i en halvtimme, i femton eller tjugo minuter och slappna av där.

Ät sen någonting -- vad som helst som är varmt blir bra, ingenting kallt. Varm mjölk blir bra, gå sen och lägg dej. Och läs inte innan du somnar -- aldrig.

 

Detta bör vara programmet, ett entimmas program: dansa, bada, ta dej något att äta -- varm mjölk är bäst -- gå sen och lägg dej. Släck ljuset och somna. Antingen sömnen kommer eller inte, oroa dej inte. Om den inte kommer, ligg då bara stilla och iaktta andningen.

Du ska inte andas för mycket; annars kommer det att hålla dej vaken.

Låt andningen vara som den är, tyst, men fortsätt att helt enkelt iaktta den: den kommer in och går ut... det är en så monoton process att du snart kommer att ha somnat djupt. Vad som helst som är monotont hjälper. Och andningen är fullständigt monoton, ingen förändring... Den går ut och kommer in och går ut, kommer in...

Du kan till och med använda orden ”kommer in”, och ”går ut,”

”kommer in,”och ”går ut.” Det blir en transcendental meditation, och transcendental meditation är bra för att sova, inte för att vakna upp!

Om sömnen inte kommer, gå inte upp igen. Gå inte till kylskåpet och börja äta saker eller läsa eller göra någonting. Vad som än händer, bli bara kvar i sängen, avslappnad. Även om sömnen inte kommer, är avslappning nästan lika värdefullt som sömn, bara lite mindre värdefull, det är allt. Om sömnen ger dej hundra procents vila, kommer avslappnning i sängen att ge dej nittio procent. Men gå inte upp, annars stör du rytmen.

Inom ett par dagar kommer du att märka att sömnen kommer. Gör det till en poäng på morgonen också att du måste gå upp vid exakt samma tid.

Även om du inte har sovit på hela natten, spelar det ingen roll; när väckkarklockan ringer måste du gå upp. Lägg dej inte att sova under dagen för det är på så vis som du kan störa rytmen. Hur ska din kroppp komma in i rytmen? Lägg dej inte att sova under dagen , glöm det.Vänta till kvällen och klockan elva går du och lägbger dej igen. Låt kroppen svälta sej på sömn. Så från elva till sex... sju timmar är tillräckligt.

Även om du känner dej sömnig under dagen, ta en promenad, läs, sjung eller lyssna på musik men sov inte. Stå emot den frestelsen.

Hela poängen är att få kroppen tillbaka till en rytmisk kretsgång.

 

 

Släng omkring skräpet

Innan du går och lägger dej, börja göra gibberish. Trettio miunuter gibberish gör susen. Det tömmer dej så snabbt. Det tar tid på det vanliga sättet: du håller på och idisslar och tankarna mal och mal, och det tar hela natten. Det kan vara gjort på en halvtimme!

Gibberish, tungomålstalande är det bästa -- bara sitt i sängen, släck lamporna och börja tala i tungor. Släpp fram ljuden, vad som än kommer, tillåt det. Bekymmra dej inte om språket, bekymmra dej inte om grammatiken och du behöver inte bekymmra dej om vad det är du säger. Bekkymmra dej inte om vad det betyder; det har inget med mening att göra. Ju mer meningslöstdet är, desto verksammare.

Det kastar helt enkelt ut smörjan och oväsendet från sinnet. Vadsomhelst således -- bara sätt igång och håll på, men var väldigt passionerad, som om du pratar, som om hela ditt liv står på spel. Du pratar strunt och ingen finns där förutom du, men var ppassionerad, ha ett passionerat samtal. Bara trettio minuter av det är tillräckligt, och sen kan du sova gott hela natten.

Sinnet lagrar på sej ljud, och när du vill sova fortsätter det.

Nu har det blivit en vana: det vet inte hur man stänger av, det är hela saken. Strömbrytaren som slår på det på eller av fungerar inte.

Detta kommer att hjälpa. Det kommer helt enkelt att låta det frigöra den här energin och sen, när det är tomt, kan du somna.

Det är vad som händer i drömmarna och tankarna under natten: sinnet försöket tömma sej själv till nästa dag‚ det måste vara redo.

Du har glömt bort hur man avslutar den här processen, och ju mer du försöker, desto vaknare blir du och det blir svårt att sova.

Så det är inte fråga om att försöka somna -- försök inte med någonting. Hur kan du försöka släppa taget? det är någonting som händer. Det är ingentinmg som du måste göra. Du kan bara skapa en situation där det lätt kan hända, det är allt. Släck ljusen, ha en bekväm

säng, en bra kudde och ha det lagom varmt. Mer kan du inte göra. Sen, under trettio minuter ger du dej in i en verkligt passionerad  monlog, en nonsensmonolog.

Ljud kommer att dyka upp -- yttra dem -- och det ena ljudet leder till det andra. Snart kommer du att tala kinesiska och italienska och franska och andra språk som du inte behärskar. Det är verkligen skönt, för ett språk som du behärskar kan aldrig hjälpa dej att bli tömd. Eftersom du kan dem, kommer du inte att låta saker komma till sitt fulla uttryck. Du kommer att vara rädd för många saker: Vad är det du säger? Är det rätt att säga så här? Är det moraliskt? Du kanske börjar känna dej skyldig för att du säger så galna saker. Men när du talar i ljud, då vet du inte vad det är du säger, men dina gester och din passion kommer att göra jobbet.

 

 

Återhämtning från utmattning

 

Gör ett litet experiment under sju dagar. Det kommer att stadga dej och ge dej djupa insikter. Sov så mycket du kan under sju dagar; ät gott och sov igen, ät gott och gå och lägg dej på nytt. Läs ingenting under sju dagar, lyssna inte på radio, se inte på teve och träffa inte någon.

Sluta med allt helt och hållet under sju dagar. Helt enkelt slappna av och när du bara ligger ned, vila under sju dagar. Dessa sju dagar kommer att bli en stor upplevelse för dej. När du kommer ut ur det kommer du att vara fullständigt kapabel att anpassa dej till vilkket sorts samhälle och vilket sorts arbete som helst. Faktum är att under dessa sju dagar kommer du att börja längta efter arbete och aktiviteter och du kommer att känna ett starkt begär efter att vara uppe ur sängen. Men håll dej till sängen under sju dagar.

 

 

Kapitel 8: Stormens öga

Håll dej lugn, sval och anknuten

 

DIAGNOS

 

Det finns egenskaper som växer när meditaionen fördjupas. Till exempel, du börjar känna dej kärleksfull helt utan anledning. Inte den vanliga sortens kärlek, som man ramlar ned i -- inte ”kära ned sej”. Men bara en kärleksfullatmosfär, inte bara mot människor. När din meditation fördjupas, kommer din kärleksfullhet att börja sprida sej bortom det mänskliga till djur, träd, ochså till stenarna och bergen.

Om du känner att något har lämnats utanför din kärlek -- då betyder det att du har fastnat. Din kärleksfullhet bör sprida sej till hela tillvaron. När din meditation förhöjs, börjar dina lägre egenskaper att släppa taget. Du kan inte hantera båda. Du har inte lika lätt för att bli arg som förr. Långsamt, långsamt blir det omöjligt att bli arg. Du kan inte vilseleda, luras, utnyttja, på något sätt. Du kan inte skada. Mönstret för ditt uppträdande kommer att förändras med förändringarna i ditt inre medvetande.

Du kommer inte att ramla ned i dessa ledsna stunder som du brukar ramla ned i -- frustrationer, misslyckanden, sorg, känslor av meningslöshet, ångest, oro,; alla dessa kommer sakta, sakta att förvandlas till främlingar.

Det kommer en stund när du, även om du vill bli arg, kommer det att vara ommöjligt; du har glömt bort ilskans språk. Skrattet kommer lättare. Ditt ansikte, dina ögon, kommer att stråla med ett slags/sorts inre ljus. Du kommer att känna dej som om du har blivit lätt, som om gravitationen inte verkar som den alltid har brukat verka. Du har förlorat din tyngd, för alla dessa egenskaper är väldigt tunga -- ilska, sorg,

frustration, list. Alla dessa  känslor är väldigt tunga. Du vet det inte, men de ger dej ett tungt hjärta och gör dej också hård.  

När meditationen växer kommer du att känna hur du blir mjuk och sårbar -- precis som skrattet kommer lättare till dej, kommer också tårarna lättare. Men dessa tårar beror inte på att du är sorgsen eller ledsen. Det kommer att vara glädjetårar, salighetstårar; det kommer att vara tacksamhetstårar. Dessa tårar kommer att säga det som orden inte kan; dessa tårar kommer att vara dina böner.

Och för första gången kommer du att veta att tårar inte bara är till för att uttrycka din smärta, ditt elände, ditt lidande; det är vad vi har användt dem till. Men de har en långt större uppgift att fylla: De är oerhört vackra när de kommer som ett uttryck för extas.

På det hela taget kommer du att finna expansion -- att du expanderar, att du blir större och större. Inte i egots mening, utan i den meningen att ditt medvetande sprider sej, att det tar in folk i sitt område, att dina händer blir större och famnar fjärran människor, att avstånd ramlar bort, att till och med avlägsna stjärnor är nära, för nu har ditt medvetande vingar.

Och de här sakkerna är såtydliga ooch så säkra att någon fråga eller tvivel aldrig uppstår. Om tvivel uppstår betyder det att du har kört fast; var då mer alert, lägg fram din enrgi mer intensivt i meditation. Men om dessa saker kommer utan frågor...

Det är en konstig värld: om du är olycklig, lidande, då finns ingen som säger till dej att du måste ha blivit hjärntvättad, att du har blivit hypnotiserad. Men om du är idel leenden, lyckligt dansande på gatan, om du sjunger sånger, då blir folk chockerade. De kommer att säga, ”Vad håller du på med? Någon måste ha hjärntvättat dej -- har du blivit hypnotiserad, eller har du blivit galen?”

I denna konstiga värld accepteras lidandet som naturligt. Ångest accepteras som naturligt. Varför? För så fort du lider och har det eländigt fårr du den andra människan att känna sej lycklig övber att han inte har det så dåligt, att han inte är så ledsen. Du ger honom möjlighet att visa dej sympati, och sympati kostar inget.

Men om du är salig, så lycklig, då kan inte den där människan känna sej lyckligare än du; du trycker ned honom. Han känner att något är fel med honom. Han måste ta avstånd från dej, annars måste han tänka på sej själv, vilket han är rädd för. Alla är rädda för att tänka på sej själva för det betyder förändring, omvandling, att genomgå någon process.

Det är lätt att acceptera folk med ledsna ansikten, det är mycket svårt att acceptera skrattande människor. Det borde inte vara så. I en bättre värld, i en värld med mer medvetna människor, borde det inte vara så, det borde vara precis tvärt om -- att när du lider börjar folk frågadej, ”Vad är det med dej, vad är det som är fel?” Och när du lyckligt dansar vid vägkanten, om någon passerar förbi kanske han gör dej sällskap, han kanske dansar tillsammans med dej, eller han känner sej åtminstone glad över att se dej dansa. Men han kommer inte att kalla dej galen, för att dansa och sjunga är inte galet, glädje är inte galenskap; elände och lidande är galet. Men galenskap accepteras.

När din meditation utvecklas, måste du vara medveten om att du kommer att ge upphov till så många kritiker runt omkring dej som kommer att säga, ”Det är något fel med dej. Vi har sett dej sitta och le i din ensamhet. Vad log du åt? Detta är inte sunt.” Att vara ledsen är sunt, men att hålla på och le, det är inte sunt.

    

Folk kommer att få det svårt om de förolämpar dej och du inte reagerar. Du säger bara ”tack ska du ha” och fortsätter på din väg. Det är svårt att ta, för det är en djup förolämpning mot den andra personens ego. Han ville släpa dej i smutsen men du nekade; nu är han ensam i rännstenen. Han kan inte förlåta dej.

    

Så om dessa saker börjar hända kan du vara säker på att du är på rätt väg. Och snart kommer insiktsfulla, erfarna människor att börja upptäcka hur du förändrats. De kommer att börja fråga  avd som har hänt dej, hur det har hänt. ”Vi skulle vilja att det hände oss också.” Vem vill må dåligt? Vem vill fortsätta  att vara i en kontinuerlig inre tortyr?

    

Allteftersom din meditation fördjupas kommer alla  dessa saker att hända: någon kommer att ta avstånd från dej, någon kommer att ta dej för galen, den som har någon insikt kommer att fråga, ”Vad är det som har hänt dej, och hur kan det också hända mej?”

    

Du förblir centrerad, rotad, grundad i din varelse -- vad som än händer omkring spelar ingen roll. Du måste bli ögat i stormen. Och du kommer att veta när du har blivit stormens öga. Ingen behöver fråga, ”Hur kommer vi att veta? Hur vet du att du har ont i huvudet? Du bara vet det.

    

En av mina lärare i skolan var en mycket egendomlig man. Första dagen i klassen sa han till oss, ”Kom ihåg en sak: någon huvudvärk eller magont tror jag inte på.  Jag tror bara på saker jag kan se. Så om ni vill vara lediga från skolan en dag, kom inte dragandes med huvudvärk, magont et cetera; ni måste ha någonting verkligt att visa mej.”

    

Han ansågs för att vara väldigt strikt. Det var väldigt svårt ens att få en timmes lov. Alldeles framför hans hus växte två kadamba träd -- mycket vackra träd. Om kvällen brukade han ta sej en promenad och det brukade vara nästan mörkt när han kom tillbaka.   

Så redan första dagen sa jag, ”Detta måste göras upp.”

Jag klättrade upp i ett av träden och när han kom gåended nedanför, släppte jag en sten i huvudet på honom. Han skrek och ropade. Jag klättrade ned och sa, ”Vad är det som står på?”

Han sa, ”Det gör ont, och du undrar vad som står på”

Jag sa, ”Du måste visa det. Om du inte kan visa mej det kommer jag inte att tro det. Jag är student! Och nämn aldrig det här för någon -- Jag vill inte bli kallad till rektorsexpeditionen i morgon, för då kommer du att råka i svårigheter. Du blir tvungen att visa upp ditt onda, du blir tvungen att lägga fram det på bordet, annars är det  bara fantasier, du har hittat på det; det är fantasier. Varför skulle jag klättra upp i trädet framför ditt hus? Jag har aldrig gjort något sådant i hela mitt liv. Skulle jag plötsligt ha blivit tokig?”

Han sa, ”Hör här, jag har förtsått vad det är du vill att jag ska förstå, men säg det inte till någon. Om du har ont i huvudet kommer jag att acceptera det, men seäg det inte till någon, för det är min livslånga princip. Jag kommer att göra ett undantag.”

Jag sa, ”Det är okej. Jag bryr mej inte om någon annan. Bara du förstår att om jag räcker upp handen, så gäller det antingen huvudvärk eller magont -- någonting osynligt, och du måste låta mej gå.”

Hela klassen blev förvånad: ”Vad är det frågan om? Så fort du viftar med handen, säger han bara ”Försvinn! Gå ut omedelbart” Och du befrias från hans tortyr för resten av dagen. Men vad har den där handrörelsen för innebörd, vad  betyder den? Och varför blir han så besvärad?”

Du kommer att veta det; det är långt djupare än huvudvärk, långt djupare än magont, långt djupare än hjärtesorg. Det är själsont; du kommer att veta det.

 

 

ORDINATIONER

Det är ett av de mest utbredda problemen för nutidsmänniskan -- hela mänskligheten lider av rotlöshet. När du blir medveten om det, kommer du att känna

en darrning i benen, en osäkerhet, för benen är i verkligheten människans rötter. Genom benen har människan sina rötter till jorden.

Gör två eller tre saker...

Ett: varje morgon, om du är nära havet, gå ned till stranden och spring i sanden. Om du inte är nära havet, spring då var som helst barfota, utan skor, bara på den nakna jorden och låt det vara  kontakt mellan fötterna och jorden. Snart, inom ett par veckor, kommer du att börja känna en väldig energi och styrka i benen. Alltså; springa och barfota -- en sak.

Det andra: innan du börjar springa och efter att du har sprungit, i början och slutet, gör så här -- stå på fötterna, ha dem bara  femton eller tjugo centimeter isär, och blunda. Skifta sen hela tyngden först till den högra foten, som om du står bara på den högra. Den vänstra blir avlastad. Känn det och byt sen till den vänstra foten. Lägg hela bördan på vänster och befria höger fullständigt, så att den inte har någonting att göra. Den är bara där på jorden, men den har ingen tyngd på sej.

Gör detta fyra, fem gånger -- samtidigt som du känner energiskiftet -- och känn hur det känns. Försök sen att vara precis i mitten, varken på den vänstra eller den högra, eller på båda. Just precis mitt i, ingen betoning, femti-femti. Den femti-femtikänslan

kommer att göra dej mer förbunden med jorden. Börja och avsluta löpningen med detta coh det kommer att hjälpa väldigt mycket.

Det tredje: börja att ta djupa andetag. Med ytliga andetag känner man sej rotlös. Andningen måste gå till själva roten av din varelse, och den roten är ditt sexcenter. Människan föds ur sexualiteten. Energin är sexuell. Andningen bör gå och kontakta sexenergin så att sexcentret blir kontinuerligt masserat av andningen. Då känner du dej rotad. Om din andning är grund och aldrig når till sexcentret, då finns det ett glapp. Det glappet ger dej vankelmod/tvekan/, osäkerhet och förvirring -- en osäkerhet om vem du är, osäkerhet om vart du är på väg, osäkerhet om vad som är din bestämmelse och varför du existerar; du känner att du bara driver(vind för våg). Sen tappar du gradvis lystern, utan liv -- för hur kan livet existera utan ändamål? Och hur kan det finnas ett ändamål när du inte är förankrad i din egen energi?

Först, således, grunda dej i jorden -- som är alltings moder. Sen, grunda dej i sexcentret -- som är alltings fader. När du väl är grundad i jorden och i sexcentret, kommer du att vara fullständigt avspänd, lugn, samlad, centrerad och grundad.

 

Andas från fotsulorna

 

Den lägre delen av kroppen är ett av problemen med många människor, nästan majoriteten. Den lägre delen har blivit livlös eftersom sexualiteten har förträngts genom århundradena. Människor har blivit rädda för att gå nedanför sexcentret. Många människor lever faktiskt i huvudet, eller om de är lite modigare lever de i överkroppen.

Som längst går folk ned till naveln, men inte längre än så, så hälften av kroppen är nästan paralyserad, och på grund av det är hälften av deras liv också paralyserat. Då blir det omöjligt med många saker, för den undre delen av kroppen är som rötter. Det är rötterna. Benen är rötterna och de sammanbinder dej med jorden. Därför hänger folk löst i luften som spöken, utan förbindelse med jorden. Man måste komma tillbaka till fötterna.

     Lao Tzu brukade säga till sina lärjungar, ”Om ni inte börjar andas nerifrån fotsulorna, är ni inte mina lärjungar. Andas nerifrån fotsulorna.” Och han har fullständigt rätt. Ju djupare du går, desto mer fördjupas andningen. Man kan nästan säga att gränsen för din varelse är samma som gränsen för din andning. När gränsen

utvidgas och når till fötterna, när din andning nästan når till fötterna -- inte i fysiologisk mening, men i en djupt psykologisk mening -- då har du tagit hela kroppen i anspråk. För första gången är du hel, en bit, samlad.

Fortsätt att känna mer och mer i fötterna.

Bara stå ibland barfota på marken och känn  svalkan, mjukheten och värmen. Vad än jorden är beredd att ge dej i den stunden, bara känn det och låt det flöda genom dej. Låt din energi flöda in i jorden och knyta an till jorden.

Om du har knutit an till jorden har du knutit an till livet. Har du knutit an till jorden har du knutit an till din kropp. Om du har knutit an till jorden, blir du väldigt känslig och centrerad -- och det är vad som behövs.

    

Haramedvetenhet

Så fort som du inte har något att göra, bara sitt i stillhet och gå inåt, kom ned till magen -- det centrum som är känt som hara, bar fem centimeter nedanför naveln -- och stanna kvar där. Det kommer att skapa en storartad centrering av dina livsenergier. Du behöver bara se in i det för att det ska börja fungera; du kommer att börja känna att hela livet rör sej kring detta centrum.

Det är från hara som livet börjar  och det är i hara som livet slutar. Alla våra kroppscentra ligger lång bort; hara ligger precis i centrum. Det är där som vi är balanserade och har rötterna. Så när man väl blir medveten om hara börjar många saker att hända.

Till exempel, ju mer du kommer ihåg hara, desto mindre tankar blir det. Automatiskt blir tankarna färre och färre eftersom energin inte rör sej till huvudet, den går till hara. Ju mer du tänker på hara, ju mer du koncentrerar dej där,

ju mer kommer du att finna en disciplin som uppstår inom dej. Den kommer naturligt, den ska inte tvingas fram. Ju mer medveten du är om hara, desto mindre kommer du att vara rädd för liv och död, för det är centrum för liv och död.

Har du väl ställt in dej på haracentret kan du leva modigt. Modet uppstår ur det -- mindre tankar, mer tystnad, färre okontrollerade stunder, naturlig disciplin, mod, en känsla av  att vara förankrad och grundad.

 

Natthamn

Om du känner en sorts vacklan mellan höger och vänster och du inte vet var ditt centrum finns, visar det helt enkelt att du inte längre har kontakt med ditt hara, så du måste upprätta den kontakten.

På kvällen när du går och lägger dej, ligg ned på sängen och placera båda händerna fem centimeter nedanför naveln, och pressa lite. Börja sen andas, andas djuppt, och du kommer att känna att centret höjer sej och sänker sej med andningen. Känn hela din energi där som om du krymper och krymper och krymper och som om du bara existerar som ett litet centrum, en väldigt koncentrerad energi. Bara gör detta under tio eller femton minuter och somna sen.

Du kan somna medan du gör det; det hjälper. Då kommer denna centrering att fortgå hela natten. Om och om igen ger sej det omedvetna dit och centreras där. Så igenom natten, utan att du vet om det, kommer du på många vis i djup kontakt med centret.

På morgonen, i samma ögonblick som du känner att sömnen har flytt, öppna inte ögonen först. Placera återigen händerna där, pressa lite och börja andas, känn hara återigen.

Gör detta under tio eller femton minuter och gå upp sen. Gör detta varje kväll och varje morgon. Inom tre månader kommer du att börja känna dej centrerad.

 

Att vara centrerad är oumbärligt; annars känner man sej fragmentarisk. Då är man inte samlad, man är som ett figursågat  pussel -- bara fragment och ingen gestalt, ingen helhet. Det är att vara i dålig form, för utan centrum kan en människa släpa sej fram, men inte älska. Utan centrum kan man fortsätta med rutinmässiga saker i livet, men man kan aldrig vara kreativ. Du kommer att leva på minimum, maximum kommer inte att vara möjligt för dej. Bara genom att centrera sej kan man leva på maximum, vid zenith, på toppen, på klimax -- och det är det enda livet, ett verkligt liv.

 

Skyddande aura

 

Varje kväll innan du somnar, sitt i sängen och föreställ dej en aura runt kroppen, bara femton centimeter ut från kroppen, med samma form som kroppen, som omger dej och skyddar dej. Det kommer att bilda en sköld. Gör det under fyra, fem minuter och fortsätt sen att känna den och somna så. Somna in medan du föreställer dej den där auran som en filt runtomkring dej som skyddar dej så att inga spänningar kan nå dej utifrån, inga tankar kan komma in och inga vibrationer kan nå dej. Bara somna in samtidigt som du känner den där auran.

Det här måste vara det sista du gör på kvällen. Efter det, bara somna in, så att känslan fortsätter i ditt undermedvetna. Det är det hela. Hela mekanismen är att du börjar med att medvetet föreställa dej, och sen börjar du somna. Snart, när du står på tröskeln till sömnen, fortsätter lite av fantasin att dröja kvar. Du somnar in men den lilla biten fantasi går in i det undermedvetna. Det blir en oerhörd kraft och energi.

Vi vet inte hur vi ska skydda oss mot andra. Andra finns inte bara där; de sänder ut sitt väsen hela tiden med subtila våglängder. Om en spänd person passerar i närheten av dej, kastar han helt enkelt ut anspändhetens pilar  åt alla håll, inte särskilt riktade mot dej; han kastar helt enkelt ut dem. Han är omedveten; han gör det inte medvetet mot någon. Han måste kasta av sej spänningen eftersom han är för nedtyngd. Han kommer att bli galen om han inte gör det. Han har inte beslutat sej för att kasta av sej det; det flödar över. Det är för mycket och han kan inte hålla inne med det, så det flödar över.

Någon går förbi dej och under tiden han fortsätter att kasta någonting mot dej. Om du är mottaglig, och du inte har en skyddande aura... och meditationen gör dej receptiv, väldigt receptiv. När du är ensam är det gott och väl. När du omges  av meditativa människor är det mycket bra. Men när du är ute i världen, på marknadsplatsen och folk inte är meditativa utan väldigt spända och oroliga och har tusen och en saker att tänka på, då börjar du plocka upp dem. Du är sårbar; meditationen gör en vädldigt mottaglig så att vad som än kommer kan tränga in.

Efter meditationen måste man skapa en skyddande aura. Ibland uppstår den automatiskt, ibland inte. Om det inte händer automatiskt för dej, då måste du jobba på det. Den infinner sej efter tre månader. Någon gång mellan tre veckor och tre månader kommer du att börja känna dej mycket, mycket kraftfull. Somna alltså in på kvällen medan du tänker på det här sättet.

På morgonen måste den första tanken handla om detta igen. Så fort du påminner dej att sömnen är borta, öppna inte ögonen. Bara känn den skyddande auran runt omkring hela kroppen.  Gör det igen i fem minuter och stig upp sen. När du tar ditt bad och när du dricker ditt te, fortsätt att komma ihåg det. Under dagen också, när du känner att du har tid -- när du sitter i bilen, eller på tåget, eller sysslolös på kontoret -- bara sjunk in i det. Känn det igen  för ett ögonblick.

Efter tre veckor till tre månader kommer du att känna det nästan som ett fast föremål. Det kommer att omge dej och du kommer att känna att du nu kan passera genom en folkmassa och förbli orörd, opåverkad. Det kommer att göra dej oerhört glad, för nu kommer bara dina problem att vara dina problem, ingen annans.

Att lösa sina egna problem är väldigt lätt, eftersom de är ens egna. Det är väldigt besvärligt när man hela tiden får på sej andras problem; du kan inte lösa dem eftersom de inte dina, i första rummet.

Försök att skapa en skyddande aura, så kommer du att kunna se den och dess funktion. Du kommer att se att du är fullständigt skyddad. Saker kommer att komma emot dej vart du än går, men de vänder tillbaka och kommer inte att vidröra dej.

    

Balansakt

Den högra  och vänstra sidan av din hjärna fungerar åtskilda --

så är det för alla, men när meditationen drabbar dej djupt kan separationen och skillnaden bli överdriven.

Sitt i stillhet för dej själv och tryck mot ögonen. Tryck mot ögongloberna till du börjar se ljus. Gör inte illa ögonen, men det  får göra lite ont. Bara fortsätt att titta på ljusen. Det kommer att få många saker att stadga sej.

Gör detta i fyra till fem minuter -- tryck mot ögonen -- slappna sen av i fem minuter och tryck sedan igen. Gör så här i fyrtio minuter, stänk sen kallvatten på dem. Slut ögonen och känn svalkan.

Håll på i femton dagar. Den här övningen kommer att få många saker i hjärnan att sätta sej och du kommer att känna dej mycket samlad och  själsligt sund.

 

Att vara här

När du växer i medvetandet börjar själva världen att förändras. Ingenting behöver göras direkt; alla förändringar sker nästan av sej själva. Det enda som behövs är en ansträngning för att bli mer medveten. Börja att bli mer och mer medveten om allt du gör. När du går, gå medvetet; ge gåendet din totala uppmärksamhet. Det är stor skillnad när du bara går utan medvetenhet och när du tillför gåendet en medveten kvalitet. Det är en radikal förändring. Den kanske inte är synlig från utsidan, men från insidan innebär det verkligen att röra sej i en annan dimension.

Pröva på en liten handling: till exempel, när du rör på handen kan du röra den mekaniskt. Rör den sedan med stor medvetenhet, sakta sakta, medan du känner rörelsen och ser på inifrån hur du rör den.

Bara med denna lilla gest står du på tröskeln till det gudomliga eftersom ett mirakel utspelar sej.  Det är ett av de största mysterierna som vetenskapen ännu inte har lyckats tränga igenom. Du bestämmer att du ska röra på handen, och handen följer ditt beslut. Det är ett mirakel, eftersom det är medvetandet som kontaktar materien... inte bara det, men materien som följer medvetandet. Förbindelsen har ännu inte blivit upptäckt. Det är magi. Det är sinnets makt över materien; det är vad magi går ut på.

Du gör det dagarna i ända, men du har inte gjort det medvetet; annars kommer det i dej, genom denna enkla gest att uppstå en betydelsefull meditation. Det är så här som det gudomliga sätter hela tillvaron i rörelse.

Därför, när du går, sitter, lyssnar eller talar, var uppmärksam.

 

Förenaren

Med varje andetag som går ut, säg ”En”. Medan andan går ut, säg ”En”; andas in utan att säga någonting. Andas ut och säg ”En”; andas in utan att säga någonting. Säg alltså helt enkelt ”En... en ... en” med varje utgående andetag. Inte bara säg det, utan känn också att hela tillvaron är en, att den är en enhet. Upprepa  det inte, utan bara känn känslan -- och att säga ”En” kommer att hjälpa.

Gör detta i tjugo minuter varje dag och se till att ingen stör dej när du håller på. Du kan öppna ögonen och kika på klockan men ha inte på alarmet. Allting som kan få dej att plötsligt rycka till är dåligt, så ha ingen telefon i närheten, och ingen bör knacka på. Under dessa tjugo minuter måste du vara alldeles avslappnad. Om det är för mycket oljud runtomkring, använd öronproppar.

Att säga ”En” på varje utandning kommer att göra dej så lugn, tyst och samlad; du kan inte föreställa dej. Gör detta på dagtid, aldrig nattetid; annars kommer sömnen att bli störd, eftersom detta är så avslappnande att du inte kommer att känna dej sömnig. Du kommer att känna dej fräsch. Bästa tiden är på morgonen, annars på eftermiddagen, men aldrig på natten.

 

Lao Tzus hemlighet

 

Nu ska jag berätta för dej om en av Lao Tzus hemliga sutror. Den finns inte nedskriven någonstans, men den har vidarebefodrats muntligt mellan hans lärjungar genom århundradena. Det är en sutra om en meditationsmetod.

Lao Tzu säger: Sitt korsbent. Känn att du har en balansvåg inom dej. Vågskålarna är nära vardera bröstet. Visaren sitter mellan dina ögon, där tredje ögat antas vara. Trådarna till vågen finns i din hjärna. Lao Tzu säger,

var medveten om den här vågen inom dej under alla dygnets tjugofyra timmar och ge akt på att skålarna på båda sidor är på samma nivå, och att visaren står rak i mitten. Om du kan balansera den här vågen inuti dej, då har du fullföljt din resa.

Men det är mycket svårt. Du kommer att märka att med ett litet andetag rör sej vågens sidor upp och ned. Du sitter tyst -- plötsligt kommer det in en person i rummet och vågskålarna rör sej upp och ned. Lao Tzu säger, ”Balansera ditt medvetande. Motsatserna ska göras lika och mittvisaren ska vara fixerad i centrum. Antingen livet bjuder på glädje eller sorg, ljus eller mörker, ära eller vanära, håll ögat på den inre balansen och fortsätt att justera den.”

En dag kommer den att uppnå perfekt jämvikt -- då inte livet är utan existensen, då inte vågorna är men havet; då inte ”jag” är utan alltet.

 

Visualisera en inre budda

Så fort du kan finna tid  -- och åtminstone en gång per dag måste du ta dej tid; vilken tid som helst duger bra, men den här meditationen fungerar bäst när magen är tom. Mer energi finns tillgänglig när magen är tom. Inte så att man ska vara hungrig -- men magen bör inte vara för full. Om du har ätit, vänta då två, tre timmar. En slät kopp te är bra, en kopp te underlättar väldigt.

För det andra: om du kan ta ett bad innan kommer det att vara till stor hjälp. Ta ett hett bad och en kall dusch. Lägg först dej själv i blöt i det heta badet och avsluta sen med en två minuters kalldusch; det kommer att förbereda dej perfekt.

Sen kan du sitta ned och ta en kopp te och göra det bekvämt för dej. Du kan sitta på golvet och du kan ha en kudde inunder dej; det blir bra. Om det känns obekvämt, eller om ställningen är besvärlig kan du sitta på en stol.

Slappna av hela kroppen och koncentrera dej helt enkelt på mitten av bröstkorgen, alldeles i mitten, där revbenen slutar och magen börjar. Med slutna ögon föreställer du dej att det finns en liten buddastaty där -- bara konturerna av en buddastaty. Du kan ha en bild på en liten buddastaty, så blir det lättare att visualisera den. En fem centimeters buddastaty, helt enkelt.

Föreställ dej att den består av ljus och att det går ut ljusstrålar  från den. Låt dej absorberas av det, så att du lätt kan gå in i det... strålarna som sprider sej och fyller hela din kropp.

Om du kan sitta i buddaställning på golvet, så underlättar det väldigt, för buddafiguren och din ställning överensstämmer med varann. Strålarna sprider sej och hela kroppen blir uppfylld av ljus. Sen börjar strålarna att sprida sej utanför kroppen -- bara som en inre visualisering. Strålarna börjar vidröra taket, väggarna och snart fortsätter de utanför rummet; de sprider sej längre och längre ut. Inom femton minuter låter du dem täcka hela universum, så långt du kan föreställa dej och en djup fridfullhet kommer att stiga upp. Bli kvar i det tillsåndet i minst fem till tio minuter: hela universum uppfylls av strålar och centrum av detta finns innerst i ditt hjärta. Håll kvar detta tillstånd under tio minuters pågående kontemplation. Fortsätt att känna strålarna; fortsätt, fortsätt och fortsätt. Hela universum uppfylls av dessa strålar.

Börja sen att dra tillbaka, sakta -- lika sakta som när du gick ut, dra nu sakta tillbaka. Kom nu tillbaka till din inre budda -- tillbaka till femcentimetersstatyn som är full av ljus.

Låt den nu plötsligt försvinna -- abrupt; det är det som är poängen, den mest betydelsefulla punkten i hela processen. Låt den försvinna abrupt och då blir det kvar en negativ bild. Precis som när man tittar för länge på ett fönster och sen blundar och ser fönstrets negativa bild. Buddastatyn har funnits där, full av ljus; plötsligt, abrupt låter du den försvinna. Det kommer att finnas en mörk buddastaty där, en negativ staty, en tomhet. Håll kvar detta hål, denna tomhet under åtminstone fem till tio minuter.

 

I det första stadiet, när strålarna sprider sej över hela universum kommer du att känna en så djup fridfullhet som du kanske aldrig tidigare har upplevt. Och en stor utvidgning -- en känsla av att du har blivit enorm och att hela universum finns inom dej.

I det andra stadiet kommer du istället för frid att känna salighet.

När buddastatyn blir negativ och allt ljuset försvinner och det är mörker och tystnad, då kommer du att känna en oerhörd salighet, helt utan orsak. Ett välbefinnande stiger upp inom dej -- håll kvar det.

Hela detta förlopp bör inte ta mer än fyrtiofem till sextio minuter.

Och det kan göras i sängen på kvällen när du ska sova; det är den allra bästa tidpunkten. Gör det och somna sen in så att tillståndet kommer att fortsätta att vibrera natten igenom. Många gånger kommer buddastatyn att visa sej i dina drömmar. Många gånger kommer du att känna dessa strålar i dina drömmar. På morgonen kommer du att känna att sömnen har varit av en helt annan kvalitet. Den har inte bara varit sömn: någonting mer positivt än sömn har varit där. En närvaro har funnits där. Du vaknar mer uppiggad, föryngrad, alertare, mer fylld av vördnad för livet.

 

Hitta den inre nollan

 

Gör detta innan du somnar. Bara ligg ned på sängen med slutna ögon, föreställ dej en svart tavla, så svart som du kan föreställa dej.

Visualisera sen på svarta tavlan siffran tre, tre gånger. Visualisera den först och stryk ut den; visualisera den igen och stryk ut den; och visualisera den än en gång och stryk ut den.

Visualisera sen siffran två, tre gånger; visualisera sen siffran ett, tre gånger; och visualisera sen siffran noll, tre gånger.

När du når till den tredje nollan kommer du att finna en väldig tystnad, olik något du någonsin har upplevt förut.

En dag kommer du att falla ned i absolut tystnad, som om hela tillvaron plötsligt har försvunnit och ingenting finns. Det blir en verklig glimt.

Gör alltså denna enkla process på kvällen när du ska sova -- bara när du ligger på sängen -- men kom ihåg att avsluta den eftersom processen ger så mycket stillhet. Det är en enkel process som inte tar mer än två eller tre minuter som mest, men det kan hända att du somnar innan du har avslutat den. Försök att avsluta den, somna inte – den tredje nollan måste komma – och ha inte bråttom, gå sakta och kärleksfullt till väga.

 

 

              SLUT

 

 

 

 

 

Copyright information:

 

Copyright c 2001 Osho International foundation

Alla rättigheter reserverade. Ingen del av denna bok får användas eller mångfaldigas på något sätt utan skriftlig tillåtelse.

Boken är en särsksild sammanställning av Oshos verk. Publicerad genom överenskommelse med Osho International Foundation, www.osho.com

 

 

Osho är ett inregistrerat varumärke som ägs av Osho International Foundation.

 

 

 

För mer information:

 

www.Osho.com

 

En omfattande flerspråkig websida med tonvikten på Oshos meditationstekniker, böcker och ljudband samt en online tur runt meditationscentret Osho Commune International.

 

Om författaren (kortversion av biografin)

 

Osho är en av tjugonde århundradets mest kända  och mest utmanande andliga lärare. Med början under 1970-talet fångade han unga människors uppmärksamhet från väst som ville uppleva meditation och förvadling. Mer än tio år efter hans död  1990, fortsätter inflytandet från hans läror att expandera och nå sökare i alla åldrar i alla länder i så  gott som hela världen.

 

(I ett samhälle där så många religiösa och ideologiska synsätt verkar hopplöst föråldrade, framstår Oshos som unik genom  att han inte erbjuder lösningar eller dogmer, utan verktyg som folk kan använda I det dagliga livet för att förverkliga sej själva:

”Svaret finns inom dej. Jag bara gör dej medveten om din inneboende förmåga.” Hans meditationstillflyktsort i Pune (Poona), Indien är nu världens största upplevelsebaserade laboratorium ägnat födelsen av en ny sorts människa:

”Utan vetenskap har Österlandet gått miste om mycket;

utan meditation har Västerlandet gått miste om  mycket. Jag försöker sammanföra  Öst och Väst, för tillsammans kan de skapa den hela människan.”)

 

 

 

 

Om författaren

 

 

Oshos läror är omöjliga att kategorisera och omspänner allt från individens sökande efter mening till de mest överhängande sociala och politiska frågorna samhället står inför idag.Hans böcker är inte skrivna, utan transkriberade från audio och videoinspelningar av spontant hållna föredrag som har getts som svar på frågor under en period av 35 år.

Om sitt arbete har Osho sagt att han hjälper till att skapa förutsättningarna för att en ny sorts människa ska kunna födas. Han har ofta karakteriserat denna nya människa som ”Zorba, buddan”—- förmögen att både njuta av de jordiska glädjeämnena likt Zorba,greken och det stilla lugnet hos en Gautama Budda. Som en röd tråd genom alla aspekter på Oshos arbete löper en vision som omfattar både Österlandets tidlösa visdom och den högsta potentialen hos Västerlandets vetenskap och teknologi.

Han är också känd för sina revolutionerande bidrag till vetenskapen om inre förvandling, genom att närma sej meditation på ett sätt som utgår från det nutida livets uppskruvade tempo. Hans unika aktiva meditationer har utformats så att de först frigör upplagrad stress i kropp och psyke, så att det blir lättare att uppleva det avspända meditationstillsåndet som är fritt från tankar.

 

Det finns två självbiografiska verk av Osho tillgängliga på flera olika språk: 

+ Autobiography of a spiritually incorrect mystic (St. Martins Press, 2000)

+ Glimpses of a Golden Childhood (Rebel Publishing House, 1985)

 

 

Författarens websida www.osho.com erbjuder en mer detaljerad presentation av hans arbete och meditationer på flera olika språk. 

 

 

Meditationscenter

Vid Osho Commune International

 

 

Ett meditationscenter har skapats för att människor ska kunna få en direktupplevelse av ett nytt sätt att leva med mer vakenhet, avslappning och glädje. Det finns i Pune (Poona), Indien, ungefär 15 mil sydost om Mumbai (Bombay). Ursprungligen en tillflyktsort under sommaren, är Pune nu en blomstrande modern miljonstad med ett flertal universitet och högteknologiska industrier.

 

Meditationscentret sträcker sej över 35 tunnland i det grönskande förstadsområdet Koregaon Park, erbjuder nutida och trdaitionella meditationsprogram till tusentals besökare från mer än 100 länder. Inkvarteringen omfattar allt från näraliggande hotell och privata lägenhetr till ett femstjärnigt hotell inom själva området.

 

Alla meditationsprogrammen på centret är särskilt utformade för den nutida människan. Metoderna som används är verktyg för förvandling som kan bli till en kontinuerlig hjälp för att tillföra ens liv kvaliteter som avslappning, medvetenhet och stillhet. Det dagliga meditationsprogrammet börjar varje morgon klockan sex och slutar vid tio på kvällen. Alla programmen inklusive individuella sessioner, workshops i grupp och kurser erbjuds året runt. De flesta av dessa föriggår i moderna, luftkonditionerade byggnader. ”Club Med”programmet –- Med som i meditation –- är en vacker utominrättning där man kan experimentera med sport och rekreation kombinerat med Zen.

 

Utomhuskaféer och restauranger inom området erbjuder både traditionell indisk mat och serverar ett brett utbud av internationella rätter, framställda av organiskt odlade grönsaker från kommunens eget jordbruk. Centret har sin egen privata tillgång till säkert, filtrerat dricksvatten. Se bild på motstående sida.

 

(Rese- och programinformation finns på www.osho.com)